HIV / AIDS

Hiv (Humant Immunbrist Virus) är ett virus som försvagar och till sist förstör kroppens försvar mot infektioner. Det angriper framför allt vissa vita blodkroppar, s.k. lymfocyter, som är viktiga för kroppens ständiga försvar mot infektioner. Under många år kan antikropparna som kroppen bildar hålla nere virushalten. Dessa antikroppar kan dock inte döda viruset eftersom hivviruset “gömmer sig” i de smittade cellernas arvsanlag.

Allteftersom viruset förökar sig förstörs de vita blodkropparna. Samtidigt sprids en mängd nya virus i lymforganen och angriper andra vita blodkroppar. Så småningom kan en stor del av de vita blodkroppama förstöras. Kroppens förmåga att försvara sig mot annars ofarliga infektioner och mot elakartade tumörer minskar då kraftigt. Hivinfektionens slutstadium kallas aids (Acquired Immune Deficiency Syndrome – förvärvad immunbristsjukdom).

 

Efter infektion med hivviruset kan symptomen dröja. Dock förökar sig viruset hela tiden och personen kan själv smitta andra. Efter tio år har cirka 50 procent av de smittade, om de inte tar bromsmediciner, utvecklat aids, efter 15 år cirka 80 procent. Cirka 5 procent av de smittade kan, enligt undersökningar, leva under mycket lång tid utan tecken på allvarliga symptom.

Hiv överförs med smittat blod, sperma eller slidsekret. Därför klassas sjukdomen som en sexuellt överförbar infektion (STI – sexually transmitted infection). Smitta kan också ske genom injektion från orena sprutor (t.ex. om en spruta används många gånger i narkomankretsar) samt via osäkra blodtransfusioner. Det finns också risk att smittan överförs från mor till barn i samband med graviditet, förlossning eller amning. Smittrisken från mor till barn kan dock minskas betydligt med rätt medicinsk behandling (bromsmediciner), förlossning med kejsarsnitt och att mamman avstår från att amma. Det kan dock vara värt att notera Världshälsoorganisationen WHO:s riktlinjer om hiv och amning: om uppfödning med bröstmjölksersättning inte accepteras i kvinnans miljö, inte är genomförbar av olika skäl (t.ex kulturella), inte är säker p.g.a avsaknad av rent vatten, om familjen inte har råd eller flaskmatning inte kan fortsätta utan avbrott fram tills dess att annan lämplig näring kan ges barnet, rekommenderas att barnet enbart ammas under de första sex månaderna och att amningen fortsätter följande sex månader med tillskott av annan lämplig kost. Under hela amningsperioden ger man även bromsmediciner, antingen till mamman eller till barnet. Risken att barnet skall dö av diarré, undernäring eller andra sjukdomar är större om man saknar rent vatten, än att barnet skall smittas av hiv.

År 2016 anmäldes 430 nya fall av hiv i Sverige. I ett världsvitt perspektiv är siffrorna mycket mer alarmerande. Sedan hivviruset upptäcktes för snart 30 år sedan har över 70 miljoner personer blivit smittade, och 35 miljoner har avlidit i sviterna av aids. Idag är viruset den främsta dödsorsaken i Afrika söder om Sahara, och två tredjedelar av alla smittade i världen bor i regionen. I vissa länder, som Swaziland och Botswana har mer än 40 procent av de gravida kvinnor som testas i samband med mödravård visat sig bära på viruset, och i allt högre utsträckning har viruset spridit sig bland alla kategorier av människor. Under de senaste åren är det kvinnor och barn i tredje världen som drabbats värst. År 2015 blev över två miljoner människor smittade runt om i världen, och 1,1 miljoner dog i aids. Även i Europa och i Nordamerika fortsätter hiv att sprida sig. Den stora uppmärksamheten som sjukdomen röjde under 1980- och 90-talet har övergått till en mer nonchalant attityd som är livsfarlig; 2015 smittades över 90 000 människor i den rika västvärlden.
 

Etisk analys

Hiv är en sexuellt överförbar infektion. Det innebär att hiv sprider sig genom mänskligt beteende. Det drabbar numera alla grupper i samhället, oavsett sexuell läggning, kön eller ålder. Istället för riskgrupper talar man därför hellre idag om riskbeteende. Ytterst kan spridningen av hiv bara hejdas genom ansvarsfullt beteende.

Att kunna säga nej i vissa lägen är ett uttryck för ansvarsfullt beteende. Fältrapporter från personer engagerade i kampen mot aids i utvecklingsländerna är överens om en punkt: spridning av hiv i fattiga länder orsakas av kulturella och individuella beteendemönster, där kvinnan ofta inte respekteras i sin fysiska och känslomässiga integritet. Detta gäller inte bara inom könshandeln utan också inom äktenskap och andra förhållanden där kvinnor smittas p.g.a. mannens oansvariga beteende. Ett ord som förekommer ofta i dessa fältrapporter är empowerment. Man vill lyfta fram vikten att utrusta kvinnor med möjlighet att säga nej till könshandel, till andra former av sexuella övergrepp och till social orättvisa.
 

Kyrkans syn

Katolska kyrkan är genom sin blotta storlek, sin världsvida karaktär och sina massiva insatser inom utbildningsväsendet och sjukvården en viktig aktör i frågan. Till exempel är katolska kyrkan en av de institutioner, som tillhandahåller bromsmediciner till flest smittade. Katolska kyrkan har också varit en av de krafter som förmått världens läkemedelsföretag att göra billigare kopior av bromsmedicinerna tillgängliga för Afrikas smittade. I Kenya vårdas hälften av alla aidssjuka av katolska institutioner. I Sydafrika tillhandahåller kyrkan, förutom staten, landets största nätverk av tjänster för hiv- och aidsdrabbade personer och deras familjer. 

Katolska kyrkans ställning i alla frågor rörande sexualitet utgår ifrån övertygelsen att det sexuella umgänget har sin givna och exklusiva plats mellan man och kvinna inom äktenskapet. På senare år har kyrkan alltmer betonat sexualitetens positiva värde som en källa till glädje, tröst och djupare andlig förening mellan makarna. Men samtidigt har kyrkans läroämbete påmint om att sexualitetens positiva värde också hör ihop med dess biologiska fruktbarhet. Det är i mötet mellan äkta makar som är öppna och mottagliga för livets gåva som sexualitetens fulla betydelse kommer till uttryck. Detta ställningstagande bekräftades auktoritativt i Paulus VI:s encyklika Humanae vitae från 1968 som fastställde att användning av preventivmedel är oförenligt med kyrkans lära. Därför har katolska kyrkan inte velat delta i preventionsprogram där kondomutdelning ingår.

Kyrkans läroämbete har ännu inte officiellt uttalat någon ståndpunkt när det gäller frågan, om kondom får användas när den ena parten är hivsmittad, men de allra flesta katoliker menar, att hiv-smittade bör använda kondom, både inom och utom äktenskapet. Att rädda bestående liv har företräde framför att eventuellt skapa nytt liv. Därför ska det faktiska livet prioriteras framför det möjliga livet. Detta gäller än mer inom det äktenskapliga samlivet eftersom makans/makens liv står i en särskild relation av ansvar, omsorg och beskydd.

Katolska kyrkan är en viktig aktör i behandlingen av aidssjuka. Den kan vara en tillförlitlig part i preventionsprogram som utrustar unga människor med förmågan att säga nej till för- och utomäktenskapliga sexuella relationer samt att bejaka värdet av trohet inom äktenskapet. Avhållsamhet och trohet är nödvändiga komponenter i kampen mot hiv.