Kloning

Bakgrund

Grovt förenklat kan man säga att en djurcell innehåller två avdelningar: dels cellkärnan, där hela det genetiska materialet finns samlat i form av DNA, och dels resten av cellen med cytoplasma och olika organeller. Enligt en förenklad bild styrs allt som sker i cellen från kärnan; det är väsentligen en envägskommunikation. Om man tar en cell från en individ och ersätter dess cellkärna med kärnan från en annan individ, så kommer denna nya cell att bli genetiskt identisk med andra celler hos den individ man tog kärnan från. Den kommer att bli som en av hans/hennes egna celler. Det låter enkelt men eftersom metoderna fortfarande är under utveckling och eftersom det inte är mycket som är enkelt inom cellbiologin, finns det skäl att anta att man långt ifrån har upptäckt alla komplikationer som kan tillstöta.

Termen kloning tycks ha blivit etablerad, men är likväl olyckligt vald, eftersom det ingrepp som en kärnöverföring mellan celler innebär ingenting har att göra med den vegetativa förökning, som termen ursprungligen avser att beteckna. Med kloning avses vanligen ett förökningssätt där en organism delar sig så att de nybildade dotterorganismerna blir genetiskt identiska med sin moderorganism. Sett över hela den biologiska världen är denna form av förökning den i särklass vanligaste. Hos många arter bland svampar, växter och djur förekommer dessutom sexuell förökning; det betyder att nya organismer kan uppstå ur en sammansmältning mellan två celler av en särskild typ, så kallade könsceller.

Sexuell och vegetativ förökning utesluter inte varandra; det är så att säga helt skilda biologiska processer som verkar vid olika stadier i en organisms livscykel. Men hos ett litet fåtal släktlinjer, däribland ryggradsdjuren, har möjligheten till vegetativ förökning helt och hållet eliminerats. Men ryggradsdjuren har uppenbarligen klarat sig bra i många hundra miljoner år utan vegetativ förökning.

Denna tekniska överföring av kärnor från en cell till en annan som idag kallas för kloning kan ha två olika medicinska syften; terapeutisk eller reproduktiv. Med begreppet ’terapeutisk kloning’ avses den medicinska metod genom vilken man framställer ett eller flera med patienten genetiskt identiska embryon. Detta görs för att skörda de stamceller som embryot innehåller, för att kunna använda stamcellerna till forskning. I detta fall förstörs embryona, och ett mänskligt liv i sitt tidigaste stadium utsläcks för alltid.

Med begreppet ’reproduktiv kloning’ avses däremot den metod som används för att avhjälpa ofrivillig barnlöshet och för att föda fram en från givaren genetiskt identisk individ. 1996 föddes fåret Dolly, det första däggdjuret som man lyckades framställa genom cellkärnsöverföring, och sedan dess har en lång rad olika däggdjur skapats genom reproduktiv kloning. Det finns även ett antal mer eller mindre seriösa forskare som påstått att de klonat människor i reproduktivt syfte. Ingen har dock hittills kunnat bekräfta att försöken lyckats.
 

Rättsläge

Dollys födelse 1996 ledde till en rad åtgärder från internationella och nationella institutioner för att förbjuda reproduktiv kloning av människor. Av mest symbolisk betydelse är UNESCO:s Universella förklaring om det mänskliga genomet och de mänskliga rättigheterna från 1997 som sedan också antogs av FN:s generalförsamling. Paragraf 11 i förklaringen förbjuder uttryckligen reproduktiv kloning. Ett år senare antog också Europarådet ett tilläggsprotokoll till Oviedokonventionen som går i samma riktning. Europeiska unionen har genom sin rådgivande etiska instans, Group of Advisors on the Ethical Implications of Biotechnology, kommit fram till samma slutsats. Så sent som november 2002 röstade också Europaparlamentet för en resolution som manar FN att, utöver den redan nämnda förklaringen, införa ”ett globalt och specifikt förbud mot varje form av kloning av människor”. Detta skedde i mars 2005, när FN antog en deklaration om att förbjuda alla former av kloning av människor.

I Sverige antogs i april 2005 en lagändring som kvarhåller förbudet av reproduktiv kloning men tillåter forskningsetisk prövning av projekt i vilka embryon framställs genom kärnöverföring, s k terapeutisk kloning. Lagen begränsar överlevnaden för embryon som framställts genom terapeutisk kloning till fjorton dagar. I Europa är det bl.a. Storbritannien, Belgien, Nederländerna, Spanien, Finland och Schweiz som tillsammans med Sverige tillåter terapeutisk kloning.
 

Etisk analys

Människan är en sexuell varelse. Hennes tillblivelse är resultatet av sammanflätningen av två distinkta genetiska arv. Barnets dubbla genetiska arv utrustar henne eller honom med en genetisk obestämdhet som har en biologisk mening. Men det dubbla genetiska arvet är också viktigt för barnets och den senare vuxna människans identitet och självkänsla. Sexuell reproduktion erbjuder människan en frihet och en obestämdhet som tillåter henne att utforska sin djupa identitet. Hon är inte resultatet av någons vilja eller en produkt av teknologiskt snille. Människan uppkommer i det kärleksfulla mötet mellan två personer och i samverkan mellan Guds vilja, naturens ordning och biologisk slump. Alla dessa faktorer bidrar till människans identitet som en unik, oersättlig och okränkbar person.

Den klonade människan, däremot, berövas denna obestämdhet eftersom hon är den direkta och avsiktliga produkten av cellkärnsdonatorns vilja att reproducera sig själv med hjälp av teknik. Klonen är inte frukten av två människors möte, utan resultatet av en vilja och en ambition. Hon har inte behandlats som ett mål i sig utan är ett instrument för att åstadkomma ett bestämt projekt. Därför är reproduktiv kloning omänsklig. Vidare kan man också beakta det faktum att den klonade personen berövas alla naturliga familjeband som är av yttersta betydelse för människans psykologiska utveckling och mognad. Klonen har inga föräldrar. Han eller hon är tvilling och syskon till antingen sin “far” eller “mor.” Ännu mer absurt kan man säga att klonen är sin “far” eller “mor”, bara förskjutet i tiden.

I den offentliga och vetenskapliga diskussionen om kloningens vara eller icke-vara framförs med eftertryck distinktionen mellan reproduktiv och terapeutisk kloning. Denna distinktion gäller syftet med ingreppet, men man kan inte förbise det faktum att tekniken som används är densamma. Ju mer terapeutisk kloning utvecklas, desto mer kommer man att finslipa de vetenskapliga förutsättningarna för reproduktiv kloning. Dessutom är terapeutisk kloning förkastlig i sig. Även här används mänskligt liv som ett medel, inte som ett mål och dessutom förstör man, efter användning, det embryo man framställt. Här blir mänskligt liv en förbrukningsbar vara i medicinens tjänst vilket strider mot internationella överenskommelser och tanken om människovärdet. Europarådets protokoll om förbud mot kloning säger till exempel “att instrumentaliseringen av människor strider mot människovärdet (human dignity) och utgör ett missbruk av biologi och medicin”.
 

Kyrkans syn

Katolska kyrkan fördömer både terapeutisk och reproduktiv kloning. Grunden för detta ställningstagande är den kränkning som sker mot personens integritet när hon berövas ett sexuellt ursprung. Detta ursprung är en del av den givna och av Gud bestämda skapelseordningen och försäkrar människan den obestämdhet hon behöver för att växa och mogna i ansvar och frihet. Vidare anser kyrkan att människans tillblivelse har sin givna plats i mötet mellan mannen och kvinnan i äktenskapet som i kärleken ger sig hän till varandra och som är öppna för livets gåva. I denna kontext riskerar inte barnet att betraktas endast som ett medel för att uppnå en personlig fantasi.   upp

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän