Andra böner och dikter

Vad ser ni, systrar?

Vad ser ni systrar, vad ser ni; säg?
Vad tänker ni inom er, när ni tittar på mig?
“en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Ser inte ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till".

Är det så ni tänker, när ni ser mig; säg?
ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag skall tala om vem jag är,
som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårs barn med en far och en mor
som älskar mig och min syster, och min bror.
En sextonårsflicka, smäcker och grann,
med drömmar att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo-mitt hjärta slår en volt,
vid minnen av löften jag givit och hållit.
Vid tjugofem — ännu har jag egna små
som behöver mig i hemmets lugna vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går emot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog med att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna
Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje,
jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren de alltför få
som flytt
och accepterar kalla fakta att
inget kan bestå.
Om ni ÖPPNAR era ögon; systrar,
så ser ni ej
bara en knarrig gumma.
Kom närmare,
se MIG!

(Dikten är skriven av en äldre långvårdspatient i Skottland. Hon såg inte ut att intressera sig för omgivningen utan satt mesta tiden och stirrade ut genom fönstret. Efter hennes död hittades dikten bland hennes papper.)

Herre, om jag idag
Skulle glömma dig,
Så glöm du inte mig!
(En gammal soldatbön)

 

Vi har olika gåvor

Fader i himmelen, vi är dina barn och du älskar oss alla. Hjälp oss inse att vi har olika gåvor, men att vi alla behövs i ditt rike. Lär oss att glädjas över gåvornas mångfald och ge oss mod i uppgiften att trots olikheter bli ett hjärta och en själ. Herre, ditt budskap till oss, ditt evangelium, är så stort och rikt att vi bara kan fatta en del av det. Du vet hur svårt det är när vi är så olika, uppfattar kyrkans budskap så olika, ser så olika på kyrkans uppgifter. Herre, lär oss lyssna till varandra med ärlig vilja att förstå och att se mångfalden inte som en brist utan som en rikedom, att se andra meningar inte som misstag utan som frågor till oss. Var med oss, Gud, välsigna vår gemenskap, stärk vår enhet och lär oss att osjälviskt älska varandra, för Jesu Kristi skull.
(ur bönboken “Oremus”)

 

DEN LILLA VÄGEN

Hur mycket var t.ex. inte ångestladdat!
Och därmed insufficiensupplevelsen
bottenlös.
Nu vandrar jag med den heliga Teresa av Jesusbarnet
den lilla vägen ropande ”Abba! Fader!”
till honom som ”förbarmar sig över barnen”
och ”tänker därpå att vi äro stoft”.
Lätta som luft flyger kraven bort
över mitt barnahuvud.
(Majken Johansson, ur Omtal från 1969)


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän