Att hyra en livmoder

Referat från samtalskvällen Att hyra en livmoder

Datum: 31 oktober 2012
Plats: Stadsbiblioteket, Lund

Respekts generalsekreterare Benedicta Lindberg hälsade alla välkomna och presenterade kvällens medverkande efter en kort introduktion: Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet; Kerstin Hedberg Nyqvist, sjuksköterska och docent i pediatrisk omvårdnad vid Uppsala universitet; Anders Åkesson, regionråd i Region Skåne (MP) samt Axel Carlberg, doktor i etik från Lunds universitet.

Nils-Eric Sahlin, som även är medlem i Statens medicinsk-etiska råd (SMER), började med att ge en juridisk bakgrund till surrogatmoderskap och berättade, att det här i landet varken är uttalat förbjudet eller tillåtet. Men varför företeelsen i dag inte är juridiskt möjlig i Sverige är pga. att det enligt föräldrabalken är den kvinna som föder ett barn som är moder till barnet. Sedan reflekterade han över hur ord lätt blir laddade och menade, att ”surrogatmoderskap” har en negativ klang medan ”värdmoderskap” ger åhöraren en mer positiv begreppsbild. Nils-Eric berättade också kort om vilka länder som uttryckligen förbjuder samt tillåter surrogatmoderskap, utöver de länder som oftast kopplas till företeelsen som Indien och Ukraina.
Sedan övergick Nils-Eric till att tala om de många etiska problem som surrogatmoderskap ger upphov till, och nystade upp argument för och emot. Som argument för tillåtande i Sverige nämndes:

  • Behovet av hjälp med att få barn för vissa grupper, både medicinska behov (t.ex. för kvinnor utan livmoder) och sociala behov (för grupper som annars inte kan få barn, t.ex. homosexuella par, transsexuella, ensamstående män och asexuella).
  • Att andra inte ska lägga sig i hur enskilda par väljer att få barn, så länge arrangemanget gynnar alla parter.
  • Att barnet blir väl omhändertaget. Nils-Eric refererade till studier som visar, att surrogatbarn får det bra, men påpekade att det är få studier som gjorts, att deltagarna varit få, och att långtidsstudier helt saknas.
  • Att undvika exploatering av utsatta kvinnor i andra länder och öka säkerheten för alla parter. Men, påpekade Nils-Eric, använder man detta argument om att ”hämta hem” företeelsen, så har man i samma andetag erkänt, att surrogatmoderskap bygger på exploatering av kvinnor.
     

Enligt Nils-Eric bidrar argumenten för legalisering av surrogatmoderskap till ett så kallat ”race to the bottom”, dvs. idén om att den som erbjuder mest vinner. Det är något man i dag ser inom sjukvården i t.ex. Kina, som erbjuder mycket tveksamma behandlingar mot cancer, som inte finns att få på andra ställen och som tillresta utlänningar därför är villiga att betala mycket för. Nils-Eric tycker sig se, att det framförallt inom assisterad befruktning pågår ett ”race to the bottom” med forskare, kliniker, sjukhus och länder som nästan tävlar om att ”erbjuda mest” utan att det föregås av nödvändig, etisk reflektion.
Sedan togs argumenten mot surrogatmoderskap upp:

  • Det bygger på exploatering av kvinnor.
  • Det använder kvinnors kroppar som ett medel.
  • Det finns medicinska risker för kvinnan.
  • Barn blir en handelsvara.
  • IVF (in-vitro fertilisering) innebär alltid en medicinsk risk, både för kvinnan och för barnet.
  • Det uppstår lätt en intressekonflikt mellan paret och kvinnan under graviditeten; bör surrogatmamman leva ett ”perfekt” liv under nio månader för att inte äventyra det ofödda barnets hälsa?
  • Finns någon reklamationsrätt för föräldrarna? Dvs. vad gör man om barnet föds sjukt eller får en förlossningsskada? Här drog Nils-Eric paralleller till ett fall i Danmark, där en spermiedonator upptäcktes ha burit på en genetisk sjukdom, som ärvdes av ett antal av hans barn. De kvinnor, som köpt spermier från den aktuella kliniken, upplevde att de blivit lurade, eftersom de menade att en viss kvalitet förväntas när man köper en ”produkt”.
  • Vad göra om de blivande föräldrarna plötsligt inte vill ha barnet, pga. t.ex. skilsmässa?
  • Resurserna inom vården är begränsade.
     

Nils-Eric tog även upp argument som framförts av Göran Hermerén, tidigare professor i medicinsk etik i Lund. Dels måste vi i Sverige inte tillåta företeelser enbart för att de tillåts i andra länder, dels kan det finnas långtgående epigenetiska faktorer (nedärvda faktorer och förändringar som inte kan förklaras genetiskt), som kan störas vid surrogatmoderskap.

Kostnadsargumentet förklarades med ytterligare ett exempel: de livmodertransplantationer som nu sker i Göteborg. Försöken handlar i dag om forskning och görs med forskningsanslag, men om de lyckas blir det svårt att inte introducera tekniken, eftersom vård, forskning och utveckling inte är isolerade kärl. Och om man beslutar att det blir det enskilda paret och inte samhället som ska stå för kostnader i samband med surrogatmoderskap, utesluter man automatiskt vissa grupper.
Nils-Eric fastslog att han själv inte tagit ställning i frågan om legalisering, men framhöll följande tre poänger som avslutning:

  1. Var fjärde sekund dör en människa av svält; 75 procent av dem är barn. Det finns inte brist på barn här i världen utan brist på goda föräldrar. Visserligen kan det uppkomma problem efter adoptioner, men då får vi som samhälle arbeta på att fixa de problemen i stället för att skapa nya.
  2. Modern teknik har vällt in, och utvecklingen kommer att fortsätta, framförallt när det gäller assisterad befruktning. Vi måste förhålla oss till det och reflektera innan vi automatiskt tillåter nya metoder.
  3. När det gäller surrogatmoderskap finns det mycket ofta mellanhänder som tjänar stora pengar. Kvinnorna får endast en bråkdel av vad paret betalar.

Kerstin Hedberg Nykvist gjorde sedan från början klart vad hon anser i frågan genom att ställa följande öppna frågor:

  • Användning av fosterdiagnostik ökar kontinuerligt. I en surrogatsituation, vem bestämmer hur mycket och vilken fosterdiagnostik som ska göras?
  • Vad gör man om det visar sig att det ofödda barnet har en medfödd sjukdom eller kromosomrubbning?
  • Om det barnet föds för tidigt, och behöver lång och intensiv omvårdnad på sjukhus, vem tar då ansvaret för barnet?
  • Vad gör man om det visar sig vara tvillingar?
  • Vad gör man om paret ändrar sig under graviditeten, vill göra abort eller separerar?
  • Hur hanterar man de ekonomiska konsekvenser graviditeten kan få för kvinnan, t.ex. vid sjukdomar som uppstår pga. graviditeten? Vem bär då ansvaret för vårdkostnader, inkomstbortfall för kvinnan och lägre pension?
     

Kerstin påminde också om att varje graviditet är ett livshotande tillstånd. Trots att Sverige är ett av de säkraste länderna i världen att föda barn i händer det, att kvinnor dör i samband med eller strax efter förlossningen. Medicinska komplikationer, som t.ex. oplanerade kejsarsnitt, kan också uppkomma.
Kerstin framhöll att surrogatmoderskap är en klassfråga som innebär, att kvinnor bidrar till försörjning genom att sälja eller hyra ut sin kropp. Godkänner vi det godkänner vi också att kvinnor utnyttjas. Så kallade ”baby farms” är numera etablerade i Indien, där det uppskattningsvis finns 60 000 kliniker som förmedlar surrogatmammor. Även om man legaliserar surrogatmoderskap här i Sverige för att undvika att utländska kvinnor exploateras, och gör det förbjudet att betala kvinnan, kommer det att bli nödvändigt med ett kontrakt mellan surrogatmamman och paret. Detta blir en helt ny juridisk situation i Sverige som kan jämföras med ett slags slavkontrakt, och det kommer att bli omöjligt att säkra, att surrogatmamman ingår avtalet helt frivilligt utan tvång.

Sedan övergick Kerstin till att tala om psykologiska konsekvenser för surrogatmamman. Bindningen mellan ett nyfött barn och mamman är en av människans starkaste krafter; driften att ta hand om barnet, och den odelbara enheten som kvinnan upplever med sitt barn säkrar vår fortlevnad. Redan under fostertiden förbereds barnet på mamman genom hennes ljud och mat, och det har visats att nyfödda barn som omhändertas av främmande visar tydliga tecken på att vilja dra sig undan. I alla tider har nyfödda separerats från sina mammor, och i adoptionssituationer försöker man göra det bästa av en redan uppkommen situation och ett barn som behöver tas om hand. Inför man surrogatmoderskap är det att aktivt planera en separation. Man verkar frångå barnperspektivet helt och hållet. Det verkar som om man mer och mer framför en ”rätt” till barn i Sverige, avslutade Kerstin.

Anders Åkesson började sitt anförande med att klart och tydligt framföra att han ännu inte tagit ställning i frågan, vilket man inte heller gjort i hans parti (MP) eller i SMER, där han är medlem. Klart är dock, att vi i Sverige blivit mer tillåtande vad gäller assisterad befruktning. Vi ändrar våra värderingar över tiden, och det är något positivt, menade Anders, och pekade på t.ex. hur vi ändrat vår inställning till grupper som homosexuella. Det finns många frågor och argument att förhålla sig till, men även en verklighet som vi måste förhålla oss till: de barn som lever i Sverige i dag som tillkommit med hjälp av surrogatmödrar. Anders framhöll att det grundläggande när det gäller frågan är att skydda barnet, och ser därför den utredning, som regeringen gett socialdepartementet i uppdrag att tillsätta [som man i sin tur gett vidare till justitiedepartementet], som helt nödvändig. Anders menade, att de barn som kommer till genom surrogatmoderskap är mycket önskade och välkomna, och därför inte har sämre förutsättningar än andra adopterade barn, utan kanske till och med bättre. Det är dessutom så att ensamstående män och homosexuella ofta har svårt att adoptera barn; surrogatmoderskap kan vara deras enda möjlighet. Diskussionen om att vilja få barn är dock inte enkel, fortsatte Anders; det handlar om starka känslor och frågan är komplicerad.

Han bemötte sedan ett argument Kerstin tidigare framfört, nämligen att man i region Skåne beslutat att höja ersättningen för äggdonation från 3 000 kr till 11 000 kr, och att det då, enligt Kerstin, allt mer börjar likna regelrätt betalning. Anders framhöll att den nya ersättningsnivån mer korrekt speglar det faktiska inkomstbortfallet för kvinnor som donerar ägg, och att diskussionen om surrogatmoderskap inom MP och SMER hela tiden utgått ifrån ett altruistiskt tillvägagångssätt, dvs. att regelrätt betalning inte blir tillåten.

Anders framhöll sedan det globala perspektivet: om företeelsen legaliseras i Sverige, flyttar vi på så sätt ifrån att använda andras livmödrar. Han framhöll också att argumentet om knappa resurser inom vården inte kan användas som ett huvudargument emot legalisering, eftersom han inte menar att antalet surrogatmödrar kommer att bli särskilt stort, och det inte kommer att haverera landstingen ekonomi. Anders avslutade med att säga, att han är tacksam över utredningen och att det behövs en etisk, moralisk, samhällelig och politiskt diskussion och analys, som måste få ta den tid det tar.

Axel Carlberg gav sedan en introduktion till olika trostraditioners sätt att förhålla sig till etik, genetik och det ofödda livet, och talade främst om de protestantiska, katolska och ortodoxa hållningarna, och hur de förhåller sig till människans roll i skapelsen. Han förklarade hur det mänskliga livets värde blivit ett alltmer infekterat ämne i kristen etik och visade, hur katoliker och ortodoxa framhåller det spirande livet som en person i vardande med attribut och rättigheter, medan protestanter ofta är mer pragmatiska. De främsta argumenten mot just surrogatmoderskap, från katolskt och ortodoxt håll, är att det upplöser kopplingen mellan sexualitet och nytt liv, inför en tredje person i föräldraskapet, relativiserar de biologiska föräldrarnas roll och instrumentaliserar surrogatmamman, vilket är förkastligt ur ett rättviseperspektiv. Andra argument mot, som framförts från protestantiskt håll – där man också generellt är kritisk till företeelsen – är att det är omöjligt att lösa ansvarsfrågan och säkerställa att kvinnan är helt fri i sitt val, att de stora, existentiella frågorna kring infertilitet besvaras endast med tekniska lösningar, och att det ställer orimliga förväntningar på vården.

Efter Axels framförande vidtog en diskussion med talarna, ledd av Axel, som publiken var synnerligen deltagande i. Nils-Eric började med att påpeka, att om man legaliserar surrogatmoderskap i Sverige, ska man inte räkna med att alla typer av kvinnor kommer att ställa upp. Han menar, att sämre ställda kvinnor kommer att vara dem som lockas av ersättningen, även om den kommer att vara liten. Han kan inte heller se att ersättningen inte kan komma att stiga i takt med att efterfrågan ökar, på det sätt som nu skett i region Skåne med donerade ägg. Nils-Eric gav Anders rätt i att ersättning till surrogatmödrar inte kommer att vara en stor prioriteringsfråga för landstingen men framhöll vikten av att tänka efter innan nya metoder introduceras, inte efter. Han varnade också för ”Porschen i garaget”, dvs. att det trots att man endast legaliserar altruistiskt surrogatmoderskap kommer att bli omöjligt att säkerställa, att annan ersättning till kvinnan inte förekommer.
En av åhörarna protesterade mot vad som sagts om fördelen med att legalisera surrogatmoderskap i Sverige i stället för att använda kvinnor i utlandet. Hon drog paralleller till prostitution och våldtäkt och menade, att bara för att detta är tillåtet i en stor del av världens länder betyder det inte att vi ska legalisera det här i Sverige för att göra det enklare att reglera.

Kerstin framhöll att man inte kan anse det vara en mänsklig rättighet att få barn, och att man, även om företeelsen blir liten, kommer att ta pengar från lidande med verkligt vårdbehov. Hon menade, att politiker kommer att behöva stort mod i diskussionerna om denna fråga, och att de måste vara beredda på att inte kunna vara alla till lags.
En åhörare talade avslutningsvis om skapade behov: introducerar man nya metoder eller öppnar för nya möjligheter skapar man en eskalerande efterfråga. Surrogatmoderskap som företeelse kan bli mycket vanligare än man föreställt sig.
 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän
Anders Åkesson, Kerstin Hedberg Nyqvist, Nils-Eric Sahlin, Axel Carlberg