Forskning kring det mänskliga livets början – en debattkväll om grundläggande värderingar och lagstiftning

Referat från debattkvällen
Datum: 16 september 2004
Plats: S:ta Eugenia, Stockholm

Helena D’Arcy från Respekt inledde kvällen med att hälsa alla välkomna och presenterade kvällens talare:

  • Lars Ährlund-Richter, professor i molekylär embryologi vid Karolinska Institutet i Stockholm
  • Inga Sanner, docent i idéhistoria vid Stockholms universitet
  • f. Erwin Bischofberger, professor emeritus i medicinsk etik vid Karolinska institutet och tf. kyrkoherde i S:ta Eugenia församling
  • Sture Gustafsson, moderator, vetenskapsjournalist och författare samt medlem i Statens Medicinsk-Etiska Råd

Helena berättade i sin inledning om den regeringsproposition, som med all sannolikhet kommer att presenteras för omröstning i riksdagen i höst, och som går ut på att forskning på befruktade ägg ska tillåtas i andra syften än för provrörsbefruktning. Under förutsättning att forskningen i förväg har godkänts vid en etikprövning föreslår regeringen att det ska vara möjligt att inom ramen för forskning utföra terapeutisk kloning och på så sätt skapa stamceller. Helena ställde frågan, om våra etiska värderingar och övertygelser inte allt mer, i takt med forskningens framsteg, börjat dansa efter forskarnas pipa.

 

Lars Ärhlund-Richter inledde sitt anförande med att säga, att han efter mycket övervägande kommit fram till att han tycker att den forskning han bedriver är rätt och etisk korrekt, så till vida att han anser att vore oetiskt att inte bedriva den. Lars anförande gick sedan ut på att förklara och illustrera denna ståndpunkt.

Lars berättade om den forskning som han ansvarar för, och han visade även deltagarna ett antal bilder på embryon och embryonala stamceller. Lars förklarade sedan skillnaden mellan embryonala, fetala och adulta stamceller och definierade totipotenta och pluripotenta stamceller (läs mer >>). Han berättade även att man vid Karolinska institutet tagit beslutet att inte arbeta med fetala stamceller, då man upplever det som mer oetiskt att använda dessa än att använda embryonala stamceller. Lars förklarade också varför de adulta stamcellerna, enligt hans åsikt, inte kommer att kunna ersätta de embryonala, då de är mer begränsade i sina möjligheter. Lars gick sedan igenom utvecklingen av livets början och de olika stadierna i befruktningsprocessen fram till implanteringen i livmodern, och berättade om transitionen, dvs. ögonblicket då embryot tar över kontrollen över sin utveckling och därmed utvecklar sin helt egna identitet med en unik arvsmassa, vilket händer ett par dagar efter befruktningen.

Lars berättade att den första rapporten om embryonal stamcellsforskning kom 1998, och att man i Sverige, som första landet i Europa, fick tillstånd att utföra embryonal stamcellsforskning år 2000. Lars berättade att de embryon som används vid försöken är de, som blivit över vid provrörsbefruktningar, och som man ändå skulle ha förstört. Man använder endast embryon efter att föräldrarna accepterat detta och i Sverige får embryon endast odlas i 14 dagar; sedan får de inte lagras längre och måste förstöras. I stamcellsforskningen använder man cirka 50 av embryots totalt cirka 200 celler.

Slutligen berättade Lars att målet med den embryonala stamcellsforskningen är dels att få stamcellerna att bilda delar av organ, som sedan kan användas vid transplantationer, och dels, att uppnå en ökad förståelse av ursprung och utveckling.

 

Inga Sanner startade sitt anförande med att hävda, att trots mycket av det som händer i vår omvärld är historien som upprepar sig själv, är det som nu sker inom embryonal stamcellsforskning något helt nytt, då det på ett mycket radikalt sätt förändrar vår syn på vad människan är. Vår syn på oss själva och därigenom människans mål har, enligt Inga, haft tre olika varianter under olika tidsperioder:

  • frälsning
  • hälsa
  • lycka

Inga gick igenom vilken vår syn på oss själva varit under olika tidsepoker och menade, att människan nu, för första gången i vår historia, har hälsan som absolut främsta mål, med alla de konsekvenser der innebär. Då vi förut såg på oss själva som en motsättning av synd och heligt, ser vi idag på oss själva i termer av sjukt och friskt. Enligt Inga började denna syn med Darwinismen, som fick människan att se sig själv som något utvecklingsbart som ständigt är i förändring. Därmed kom även det starka sökandet efter det kroppsligt perfekta.

 

F. Erwin Bischofberger började sitt anförande med att poängtera att han alltid haft ett stort intresse för naturvetenskap, då man måste kunna veta vad som egentligen är, för att kunna tycka vad som egentligen bör vara. Människan är de enda moraliska subjekt som finns, och vi måste handla med ett samvetsimpregnerat förnuft. F. Erwin höll med Inga om att det som gäller i samhället idag inte är huruvida något är moraliskt rätt eller fel, dvs. synd eller heligt, utan om man är sjuk eller frisk. Därför görs idag enorma ansträngningar för att skapa förutsättningar för att hålla människan frisk. Stamcellsforskningen har en stor potential för att förverkliga detta ändamål.

F. Erwin gick sedan igenom en illustration av utvecklingen av en blastocyst, dvs. ett foster på ett tidigt stadium och poängterade att även han en gång varit en blastocyst. F. Erwin lade vikt vid att det först är när embryot visar sin egen genetiska identitet som den nya mänskliga varelsen konstitueras, men sade också, att hela graviditeten, och faktiskt hela det mänskliga livet, är en process som aldrig avslutas. Alla är vi människor i vardande, och frågan om vad som skiljer personen innanför och utanför livmoderväggen är en av de centrala frågorna i hela debatten.

F. Erwin sammanfattade sedan de etiska konflikterna i debatten om forskning på embryonala stamceller:

  • embryot som ett medel – är det etiskt riktigt att använda stamceller från ett embryo endast som ett medel för andra syften?
  • principfrågan kontra nyttofrågan – är vi redo att överge våra principer för en potentiell nytta?
  • andra alternativ – bör vi inte prioritera mer etisk försvarbar forskning, på t.ex. adulta stamceller?

Inlägget avslutades med att f. Erwin sade, att trots att man tror att embryonala stamceller har en mer omfattande biologisk potential än adulta sådana, har man aldrig vetenskapligt verifierat detta. Dessutom har adulta stamceller den fördel, att de inte bildar tumörer såsom de embryonala stamcellerna visat sig göra.

 

En debattpanel startade sedan, som började med att Lars förtydligade att embryonala stamceller i laboratorieodlingar, till skillnad från i ett växande embryo i en kvinna, oftast endast ”trycker ner kopplingen utan att köra”, alltså blir fler utan att specialisera sig till organ. Lars menar därför inte att man kan säga att stamcellerna har en koppling till mänsklig utveckling.

F. Erwin höll med om att det är viktigt att skilja mellan ”självgående” stamceller och blastocyster, dock ville han poängtera att vi alla varit, och fortfarande är, celler. Tillblivelsen av människan som person sker i flera stadier:

  • impregnation (när spermien penetrerar ägget)
  • konjugation (när de två blir en enhet)
  • transition (när blastocysten startar egen genetiska identitet)

F. Erwin framhöll tydligt, att fastän stamceller är ”ett något”, och det är fel att säga att vi alla ursprungligen har varit stamceller, så sker det genom att ta ut stamcellerna från ett embryo att man avlivar ”en någon”. Människan är ”en någon” från början.

Inga frågade sedan f. Erwin, om han skulle fasthålla sin åsikt, om det skulle visa sig att adulta stamceller inte kan ersätta embryonala stamceller. På detta svarade f. Erwin att vi alla har varit ett embryo, ”en någon”, och att han inte kan se att det under något stadium under graviditeten sker en övergång i människans embryonala utveckling då embryot utvecklas från ”en något” till ”en någon”.

Sture Gustafsson frågade sedan f. Erwin, om det inte trots allt är bättre att man använder överblivna embryon från provrörsbefruktning, som ändå ska förstöras. F. Erwin menade att idealet vore, om man vid provrörsbefruktning inte framställer fler ägg än man implanterar, så som lagstiftningen dikterar i bland annat Tyskland och Schweiz. Lars menade dock inte att detta vore genomtänkt, då endast cirka ett av sex befruktade ägg i provrörsförsök utvecklar sig till växande embryon.

Lars menade att den springande punkten i hela diskussionen är, när man anser att embryot är en blivande människa. Lars medgav, att han inte kunde ange någon tidpunkt under graviditeten där embryot övergår till att bli människa. På detta svarade Inga att det finns frågor som vi måste svara på, och att det i vissa situationer inte räcker med att säga att vi inte vet.

En diskussion utbröt sedan om var livets början egentligen sker. Efter det sköt Lars in att det enligt hans mening är fel att tala om att stamcellsforskning leder till att embryot avlivas, då det ändå bara skulle ha cirka 10 procent chans att överleva och kunna födas fram. I långt de flesta fall spontanaborteras konstgjort befruktade embryon, och Lars menade, att man därför inte kan säga att embryona har ett eget liv med fulla förutsättningar.

Sture frågade Lars om det inte skulle räcka för den embryonala stamcellsforskningen att ta överblivna embryon från provrörsbefruktningar. Kommer forskarna inte att frestas till att skapa fler embryon än det behövs, genom att lagstiftningen ändras till att tillåta att skapa embryon enbart i forskningssyfte? Inga menade, att detta blir en av de enorma konsekvenser det får, att sätta hälsan i centrum på det sätt vårt samhälle gör. Lars svarade Sture med att embryon från provrörsbefruktningar säkert torde räcka, då det idag endast finns cirka 200 stamcellslinjer i världen. Lars poängterade även att tillåtandet till terapeutisk kloning inte nödvändigtvis kommer att leda till att fler stamcellslinjer kan användas i terapeutiskt syfte, då det har visat sig att embryonala stamceller från terapeutisk kloning utvecklas för fort och hoppas över många viktiga kontrollstadier, vilket ofta leder till bland annat missbildningar och tumörbildningar. Lars framhöll dock, att han fortfarande välkomnar den nya lagstiftningen och anser den nödvändig, då den kommer att tillåta forskarna att lära sig viktiga kunskaper om livets början.

f. Erwin avslutade kvällen med att än en gång poängtera att vi alla varit barn, alla varit ofödda barn och alla varit embryon. Vi går rakt tillbaka till transitionen, det vill säga när embryot startar sin egen genetiska identitet, med Guds helige ande som den inneboende kraften i hela skapelsen.

 

 

 

 


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän
Lars Ährlund - Richter
Lars Ährlund - Richter

Inga Sanner
Inga Sanner

f. Erwin Bischofberger
f. Erwin Bischofberger