Människosyn och bemötande i vården

Referat från seminariet
Datum: 24 september 2005
Plats: Ersta konferens, Stockholm
Föredragshållare: Sten Hidal, Stig Steen, Barbro Carlsson, Bengt Säfsten, Jeannette Unger Skou

Helena D’Arcy, Generalsekreterare för Respekt, hälsade alla åhörare välkomna och introducerade dagens talare: Lyssna på föredraget >>

  • Sten Hidal, professor i bibelvetenskap vid Lunds universitet
  • Stig Steen, professor i thoraxkirurgi vid Lunds universitet
  • Barbro Carlsson, före detta kanslichef på Statens handikappråd
  • Bengt Säfsten, leg. läkare, med. dr vid Akademiska sjukhuset i Uppsala
  • Jeannette Unger Skou, beteendevetare, religionsvetare och medlem i Respekts råd

Ämnet Människosyn och bemötande i vården är något som berör oss alla, inledde Helena, då alla på något sätt har kommit i kontakt med vården. Vården är även ett återkommande debattämne, som det talas om allt mer nu när våra resurser börjar bli allt knappare. Dock, när det talas om vården är det allt som oftast i form av siffror och pengar, spännande forskningsområden eller i form av politisk debatt, som privatsjukvårdens vara eller icke-vara. Allt för sällan, i alla fall i officiella sammanhang, diskuteras det hur vården egentligen sker, och vilken människosyn som står bakom det som sker i vården i dag.

Helena berättade om Stig Steen, som utvecklat maskinen LUCAS, en maskin för återupplivning av människor med hjärtstillestånd, som redan har räddat ett stort antal människoliv och som nu finns i utrustningen i många ambulanser i Sverige, som exempel för ett målinriktat arbete för människans bästa.

Alla har vi olika uppgifter, påpekade Helena, och alla kan vara viktiga. Det finns så mycket av vården i dag som sker utanför vårdinrättningarna, och där har vi alla en uppgift. Alla får, på ett eller annat sätt, en vårdande uppgift i livet. Seminariet är ämnat att ge en tankeställare om denna uppgift.

 

Dagen modererades av teatergruppen Herrens hundar med skådespelarna Staffan Gerdmar, Lisa Östborn och Henrik Strandberg. Staffan värmde upp åhörarna med ett par introducerande värderingsövningar, då de fick ta ställning till olika påståenden, bland andra:

  • Jag blir glad när solen skiner.
  • Min familj och vänner betyder mer för mig än att lyckas på jobbet.
  • Självständiga personer har större livskvalitet än osjälvständiga.
  • Människovärde är lägre nu än för tjugo år sedan.

Före varje föredrag spelade Herrens Hundar en minisåpa i totalt fem delar med titeln Hela hela Människan. Alexander Mell var centralgestalten, en man som står i mittpunkten av sitt liv och plötsligt insjuknar i en allvarlig hjärntumör och möter vården, som representeras av olika läkare och sjuksystrar.

Sten Hidal talade om Omsorg ur biblisk aspekt. Lyssna på föredraget >> Sten konstaterade att det i Bibeln finns många ord om Gud och till Gud men endast få texter om människans väsen och vad människan egentligen är. Det finns många berättelser om människor i de historiska böckerna i Bibeln, men dessa ser framförallt på människan ur ett historiskt perspektiv.

En direkt motsvarighet för ordet omsorg finns inte i Bibeln. Människorna i Gamla testamentet och i den tidiga kristna kyrkan levde i andra sociala sammanhang än idag, och det var storfamiljen som utgjorde grunden för samhället. Det fjärde budet, Du skall hedra din fader och din moder, har oftast missförståtts i kristna sammanhang.. Det riktar sig inte till barn utan till vuxna med ansvar. Mellangenerationen, det vill säga vuxna barn, uppmanas att ta hand om och därigenom hedra sina gamla föräldrar. De gamla skulle få livets nödtorft och hederlig begravning när det behövdes. Sten poängterade att begravningar var betydligt viktigare i biblisk tid än de är i dag; människor dog i allmänhet i lägre ålder och döden var ofta dramatisk. Därför hann den döde och anhöriga inte förbereda sig på döden på det sätt vi nu har möjlighet att göra.

Att föräldrar som är gamla och svaga är i behov av omsorg är inte svårt att förstå. I många kulturer prisas de gamla och visa. I det antika Grekland var ungdomen och skönheten ideal, men i Rom strävade man efter det förstånd som den gamle vise senatorn visade. I princip prisas äldre också i Bibeln. Stig läste ur Syraks bok 3:12 ”Min son, ta hand om din far när han blir gammal, och vålla honom ingen sorg så länge han lever. Ha överseende med honom om hans förstånd försvagas, och förakta honom inte du som är i din fulla kraft”.

Kungarna i Babylonien var först stora krigare men de tog även hand om änkor och faderlösa. I Ruts bok kan vi läsa om moabitiska Rut som gifter sig med en israelit. Hon hänvisas till en släkting som har ansvar för henne när hon blir änka. Det var inte individen som stod i centrum, utan individen var bara en del i en större gemenskap – storfamiljen, ätten, stammen och folket.

Att se till behövande människor så att de får omsorg ses som en plikt för en rättvis domare. I samhällen med låg grad av lagstiftning och skrivna lagar blir domarens personliga bedömning av läget och hans insats avgörande. När kungarna skröt med att de var goda mot änkor och faderlösa var deras ställning att vara högste domare som framhölls som förebild för andra domare. Men i Bibeln går motiveringen djupare. Den säger att människan är Guds avbild. Det som Gud har skapat skall man vara rädd om.

Människan är inte bara skapad av Gud, hon är också lik Gud så som det sägs i första Moseboken 1:27. ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Till man och kvinna skapade han dem.” Hela Bibeln bärs av övertygelsen att människan har en värdighet.

När det gäller läran om människan har Nya testamentet inte så mycket nytt att erbjuda. Man får se på Jesu handlingar och apostlabreven. Människan ses också här som skapad av Gud och som bärare av ett oändligt värde och självklar mottagare av den omsorg som behövs.

När de kristna församlingarna etablerades uppstod en ny form av gemenskap som inte kunde jämföras med den gamla. Nu kom tron på Kristus att vara det förenande. För de första kristna var knappast familjen den primära gemenskapen utan församlingen. Det skedde ett omhändertagande. Diakonerna fick en roll, vilket beskrivs närmare i Apostlagärningarna.

Änkorna var en stor och viktig grupp, och genom hela antiken fanns ett kvinnoöverskott. Änkorna bildade en sorts orden inom kyrkan och hedrades på många sätt. I Jakobsbrevet står att änkorna sökte upp faderlösa och andra änkor och tog hand om sina medmänniskor.

Dåtidens kloster, som snarare var former av asketiskt gemensamt liv, hade stor betydelse. I dessa kloster ägnade man sig åt sjukvård och olika sociala insatser.

I Jesaja 53 står om Herrens lidande. ”Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder bort sig ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon”. Kyrkan har alltid läst dessa ord som en profetia om Kristus det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led.

Omsorg ur ett bibliskt perspektiv finns i Jesu liknelser, till exempel i berättelsen om den barmhärtige samariern. Grunden till det hela är tron på att människan har en oändlig värdighet därför att hon är skapad till Guds avbild, avslutade Sten Hidal.

Stig Steen talade om Objekt kontra subjekt i vården. Lyssna på föredraget >> Han tydliggjorde ämnet genom att berätta om några möten han haft under sina år som läkare. Stig berättade om en 30-årig kvinna som han skulle vaka hos. När han kom in i rummet låg hon i sängen, mager och gul på hela kroppen och med ett apatiskt ansiktsutryck. Hon hade haft cancer först i det ena bröstet och sedan även i det andra. Hon svettades mycket och cancern hade spridit sig till levern, så att galla spreds ut i blodet. Stig satt hela natten vid hennes säng och höll hennes hand. Han somnade, och när han vaknade var handen kall. Kvinnan hade dött. Det var ett chockerande intryck för en ung medicinstuderande, och Stig drog kopplingen att suicid är vanligt bland läkare, därför att de inte står ut med den maktlöshet de ibland kan känna inför svåra fall.

De medicinska läroböckerna håller sig strikt till det vetenskapliga, och vetenskapen sysslar med materien och inte med det existentiella.

Vidare berättade Sten om en 22-årig duktig tennisspelerska och mamma till en treårig flicka. Kvinnan hade tappat konditionen, och anledningen upptäcktes vara en sjukdom där blodkärlen i lungorna drar ihop sig, hjärtat förstoras och som har dödlig utgång. Kvinnan sövdes och lades i respirator i väntan på en lungtransplantation, men det finns ingen lunga att tillgå. Allt emedan vakade hennes föräldrar troget vid hennes sida. Efter en vecka var föräldrarna nära att bryta ihop, och Stig rekommenderade att de skulle åka hem för att vila, då flickans tillstånd såg stabilt ut. Ändå dog hon en kvart efter att föräldrarna hade åkt, och Stig fick ge detta tunga besked och även medge en felbedömning. Han förväntade sig repressalier av föräldrarna. Det tog två månader innan de hörde av sig igen och då berättade de att den lilla treåringen var den som hade blivit andlig själasörjare för hela familjen. Stig konstaterade att Sverige inte är så sekulariserat som det ofta sägs, när man har att göra med de döende.

Stig berättade vidare om en konstnär som hade en tumör på lungan. Det fanns gott hopp att kunna bota henne och operationen lyckades. Ändå var hon inte glad efter operationen. Hon frågade efter sina barn, som kontaktades, men inga av dem hade tid att hälsa på henne. Hon blev besviken, passiverades, blodet koagulerade och hon dog efter en vecka.

Sedan berättade Stig om en flicka med förhöjt blodtryck och liknande symptom som tennisspelerskan. Den här flickan fick en ny lunga och kunde resa till London som hon hade planerat sedan länge. Ett halvt år senare kom hon dock in på sjukhuset och var i mycket dåligt skick. Hon hade fått en virusinfektion i lungan och dog kort därpå med sin familj församlad omkring sig. Stig berättade hur han som behandlande läkare kände en maktlöshet inför familjen, och han konstaterade att det är mycket viktigt att våga vara närvarande vid den döende.

Ett obegripligt lidande är när barn föds med missbildningar. Stig behandlade en pojke som behövde en ny lunga på grund av cystisk fibros. Han fick en ny lunga och operationen gick bra. På grund av medicineringen efter transplantation kan man få lymfom, en form av blodcancer, vilket den här pojken fick och därigenom avled. Då slocknade något i föräldrarna, och Stig har aldrig hört av dem igen.

Avslutningsvis berättade Stig om August Strindberg. På hans gravsten står O Crux ave spes Unica vilket betyder O kors, hell dig, enda hopp. Det är ett stort hopp för de döende att deras lidande kan förvandlas till något viktigt och inte vara förgäves.

 

Barbro Carlssons ämne för dagen var Möte i vardagen i vården. Lyssna på föredraget >> Människosyn och människovärde hänger nära ihop. Vi lever i ett land med en grundlag som utgår från en humanistisk människosyn och från alla människors lika värde. Människovärdet är knutet till det människan är, och inte till det hon gör eller kan. I teorin ifrågasätter vi ingen människas värde eller rättighet. Vi bejakar i ord men gör vi det i handling? Gäller det alla eller nästan alla, eller handlar det om skälig omfattning för vissa medborgare?

Barbro undrade hur principen om människors lika värde i vårdens vardag tillämpas, och berättade en scen ur sitt liv med ett möte i vården då hennes man Folke vårdades på sjukhus. Hon försökte få tag i en jäktad läkare för att förstå, om de som vårdade hennes man också såg en aktiv 70-åring med skarpt psyke i en skröplig kropp, eller om de bara så en rörelsehindrad gammal man framför sig. Skulle de satsa alla medicinska insatser för att Barbro skulle få hem sin man? Läkaren bekräftade att de hade samma mål, och det visade sig att han verkligen såg hela människan bakom patienten.

Varför var hon orolig, undrade Barbro? Kanske på grund av den alltjämt pågående debatten där vård och omsorg betraktas som en börda för samhället. Där samhällsplaneringen grundar på den unga, starka, friska människan. Där vår egen myt om den friska, starka, lyckliga människan ibland blir ett hot mot våra liv, eftersom en del av oss säger att de hellre väljer att dö, än att leva med långvarig funktionsnedsättning eller att bli gammal och sjuk.

Barbro citerade författaren Bo Andersson: ”Talar man oupphörligt om människor – det må gälla handikappade, invandrare eller andra grupper – som problem, då blir de också till sist problem. Gör man sig istället mödan att tala om dem som människor, då ökar man väsentligt deras möjligheter att bli och just vara människor”.

Barbro rekommenderade Peter Bruséns bok Leva livet än en gång, som används som kurslitteratur i vårdutbildningar. Det är en modig och självutlämnande bok som handlar om Peter själv, där han beskriver sin väg tillbaka till familj och arbete efter en ryggmärgsskada från en dykning vid Hawaiis kust. En hoppfull bok med många exempel på hur bra vård och rehabilitering kan fungera och utvecklas. Peter Brusén gör många viktiga iakttagelser kring samspelet mellan dem som vårdar och den som får vård. Han skriver bland annat att ”Dolda värderingar som påverkar bemötandet i vardagen, påverkas inte av stora kampanjer utan är effektivast vid normala möten och i samvaro mellan människor i vardagen”.

Barbro avslutade med att konstatera att respekten för människovärdet inte alltid gäller i vårdens vardag, även om hon också har gjort andra erfarenheter. Vårdens vardag präglas i många sammanhang av respekt för de människor man möter och det krävs ett tålmodigt och konstruktivt arbete för att respekten för människan ska prägla vården i sin helhet.

Bengt Säfsten talade om Mellanmänskliga möten i vården och vårdandets konst. Lyssna på föredraget >> Han talade med utgångspunkt som läkare, men också från erfarenheter som patient och anhörig. För att förtydliga komplexiteten i att få hjälp av läkare, presenterade han den fiktiva 76-åriga Elsa från Tierp och hennes vandring genom sjukvården via vårdcentral, olika vårdgivare, sjukgymnast, återbesök, remiss till ortoped, provtagningar och röntgen. Väntetiden till operation är lång men till sist träffar hon en narkosläkare för att genomgå sitt livs första operation. Operationen går bra men nu behövs rehabilitering, varför hon flyttas till en geriatrisk klinik. Efter det behöver hon omvårdnad i hemmet och så småningom återbesök hos ortopeden. Elsa hade tur; hon klarade sig bra därför att hon är en stark kvinna med skinn på näsan, men hur går det för dem som befinner sig i svagare grupper?

Bengt påpekade att alla behöver bli sedda, och han förvånas över att man på hans klinik inte hälsar på varandra. Han varnade för att sådant osynliggörande kan vara ett maktmedel.

Bengt citerade Hippokrates: Om alla ska behandlas lika, måste alla behandlas olika, vilket kan te sig pikant här i Sverige, där vi fostras i jantelagens anda.

I vårdandets konst ingår att kunna hantera svårare möten, att delge tunga besked, att diskutera och argumentera vid delade meningar i prioriteringsfrågor och vid olika legala ärenden. Bengt påpekade att som kristen och katolik har man en sorts hederskodex som kan uttryckas med en vers ur Matteusevangeliet, 25:40: Vad ni gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.

Trots att vi idag sannolikt aldrig varit mer kroppsligen friska, är vi allt mer oroliga över hälsan. Vi blir äldre, har allt bättre föda, vacciner, läkemedel och vård. Vi kan göra mer, men det kostar mer.

Frustration hos vårdgivaren liksom frustration hos vårdtagaren kan påverka mötet. Faktorer som begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet överensstämmer sällan eller aldrig mellan dem som möts, vilket kan anses som förklaring till missnöjet mot vården som en Sifo-undersökning år 2003 påvisade. Vårdgivaren uttrycker känslor som desillusionering, frustration över medikalisering, oro för anmälningar, missnöje med besparingar, trötthet på konflikter, stress och utbrändhet, oro för kortare livslängd och tydlig överrespresentation av självmord. Patienterna uttrycker missnöje kring motstridiga larmrapporter och expertråd i media, besvikelse över skenbara möjligheter till livsplanering samt en känsla av att känna sig lurad när hälsan görs till konsumtionsprodukt. Missnöjet kan uttryckas som brister i bemötande, kompetens, respekt, eller empati och förståelse. Det kan också röra bristen på tillgänglighet, kontinuitet, service och långa väntetider.

Ändock är det hoppfullt att så många fortsätter att arbeta i den miljön, menar Bengt, då motiveringen är att just mötet med patienten upplevs som den direkta belöningen och förverkligande av vårdens innersta väsen. Man måste också vara medveten om att det inom vården, sida vid sida, arbetar personer med helt olika skolning vad det gäller mötet med patienten, olika vetenskapstraditioner, olika professionella språk och olika värderingar.

Bengt avslutade sitt anförande med en dikt av Sören Kirkegaard:

Om jag vill lyckas med att föra en människa
mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå,
vad hon förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.
Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa,
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.

 

Dagen avslutades av Jeanette Unger Skou. Lyssna på föredraget >> Hon tackade talarna och Herrens hundar på Respekts vägnar och rundade av med några reflektioner över det mellanmänskliga mötet.

Allt detta om möten mellan människor handlar om en förmåga som vi tycks hålla på att glömma bort i denna tid fylld av självförverkligande i alla dess öppna och dolda former. Kanske är det så att vi förlorar vår upplevelse av gemenskap, och därmed förlorar de mellanmänskliga mötena i världen? Det mesta i vår tid kretsar kring jaget och framgångsmyten.

Vår människosyn avspeglar sig ofta i beteenden, gester, miner och attityder i bemötande av andra människor. Personens människosyn visar sig oftast i den värdering som sker i det mellanmänskliga mötet. När ett möte verkligen sker, då brukar oftast de första värderingarna av den andre förändras genom den interaktion och ömsesidiga påverkan som en fördjupning av mötet innebär.

Vi har relationer till alla vi möter i alla sfärer av livet. Relationer och möten ger oss möjligheter att lära av livet, vilka vi är och innebörden av sann vänskap och kärlek.

För de mycket intressanta och entusiastiskt hållna föredragen, som belyste detta svåra ämne från så olika håll, tackar Respekt alla talare och moderatorerna!


Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän
Henrik Strandberg, Lisa Östborn, Staffan Gerdmar
Henrik Strandberg, Lisa Östborn, Staffan Gerdmar

Herrens Hundar
Herrens Hundar

Herrens Hundar
Herrens Hundar

Sten Hidal
Sten Hidal

Stig Steen
Stig Steen

Barbro Carlsson
Barbro Carlsson

Bengt Säfsten
Bengt Säfsten