Kristen tro i utbrändhet - börda eller kraft?

Referat från Respekts samtalskväll.

 

Datum: 22 maj 2008
Plats: Johannesgården, Trollbärsvägen 16, Västra Frölunda

Talare:

Peter Währborg, professor i beteendemedicin vid SLU i Alnarp, professor i kardiologi vid hjärt-kärlinstitutionen, Göteborgs universitet, överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset samt sociolog, psykolog och psykoterapeut 


Karin Stadler, Fil Dr, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och MA in Religious sciences


Mabel Wallberg, sekulärkarmelit, resurspedagog och grafisk designer


Benedicta Lindberg, Respekts generalsekreterare, hälsade alla välkomna och påpekade att utmattningsdepression har blivit en av vår tids stora kultursjukdomar med närmast epidemisk spridning. Att fullt friska, synnerligen aktiva personer plötsligt blir handlingsförlamade både fysiskt och psykiskt kallas av några en modern farsot som har haft medial genomslagskraft med debatter om dess samhällsekonomiska betydelse. Årligen sjukskrivs 34 000 svenskar för stressrelaterad ohälsa, omkring 100 för utmattningsdepression. Samtidigt säger de som arbetar med dessa patienter att de fortfarande saknar väsentlig kunskap när det gäller själva diagnosen utmattningssyndrom. Frågan uppstår om det finns ett andligt perspektiv. Vi har höga konsumtionsideal och krav på ny teknologi, strävar efter kontroll och perfektion, och våra hjärnor tvingas absorbera allt fler intryck. Hur ska vi stå emot? Har vårt samhälle på senare år så till den grad förändrats att vår mentala hälsa hotas på ett nytt sätt? Vad kan vi göra? Vem hjälper?


Peter Währborg talade om utmattningsdepressionens utveckling, symtombild och biologiska markörer. Lyssna på föredraget >> Han började genom att illustrera bilden på en hjärna som har utvecklats under oerhört lång tid. Ur biologisk synpunkt har liv på jorden funnits i över 400 miljoner år tillbaka men utvecklingen går långsamt. Biologin är gammal men människan är ung och dök först upp för ungefär 100 000 år sedan.

Den stora sjukligheten ur globalt perspektiv är svält och att människor äter för mycket, påpekade Peter. Den sjuklighet som i västvärlden föranleder flest besök på sjukhus är hjärt- och kärlsjukdomar. Under den industriella revolutionen introducerades begreppet psykosomatisk sjukdom för första gången i Tyskland. Där ser man för första gången den här typen av ohälsa när människor far illa ur psykologisk och social synpunkt. Lite senare dyker nya sjukdomar upp som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer, vilka tidigare snarare var ovanliga. Vi är nu på väg att lämna den industriella epoken. Våra barn växer upp i ett informationssamhälle, som kännetecknas av en oerhört mycket större informationstäthet. En normal svensk trettonåring tar på en dag till sig lika mycket information via Internet som en man från stenåldern fick under hela sitt liv. Det är en stor förändring i livet men hjärnan har inte utvecklats. Den kulturella utvecklingstakten går snabbare än den biologiska och den diskrepansen skapar problem som får konsekvenser. Människor skapar sig en abstrakt tillvaro därför att de är på väg att försvinna i det allt snabbare tidsperspektivet.

Sverige har sedan hundra år tillbaka kännetecknats av ständig ekonomisk tillväxt. År 1989 gick dock de offentliga finanserna plötsligt inte runt längre vilket resulterade i nedskärningar, åtstramningar och rationaliseringar under det så kallade ekonomiska stålbadet 1989-92. Jämfört med övriga Europa var Sverige redan under 1970-talet unikt med en icke-elitistisk arbetsmarknad med fler kvinnor och äldre yrkesverksamma, vilket automatiskt medför ett högre antal sjuka. På 1980-talet var plötsligt lika många kvinnor sjukskrivna som män. Från 1989 steg arbetslösheten brant och kulminerade 1992. År 1997 sjönk visserligen arbetslösheten i landet men samtidigt steg sjuktalen dramatiskt, och 2001 var plötsligt dubbelt så många kvinnor som män sjukskrivna. Orsakerna till sjukskrivningen förändrades också markant. Den vanligaste orsaken till sjukskrivning hittills hade varit smärta. Nu tillkom en helt ny grupp diagnoser som utbrändhet, utmattningsdepression och utmattningssyndrom, där smärta och stress dominerar som orsak. Ännu ett trendbrott är att allt fler, och framförallt även unga, blir förtidspensionerade.

Vad ligger bakom den här utvecklingen?, undrade Peter. Upp till och med femtioårsåldern är hälften av långvariga sjukskrivningar förorsakade av psykisk ohälsa. Psykoser, allvarliga depressionssjukdomar och ångesttillstånd har alltid stått för 10-12 procent av långvariga sjukskrivningar i Sverige. Nu har siffran stigit till 50 procent och en stor del av den resterande andelen är nya diagnoser som utbrändhet, utmattningsdepression och utmattningssyndrom, där värkproblem spelar en stor roll.

Situationen kvarstår trots politiska löften om halvering av sjuktalet fram till 2008. År 2002 var ohälsotalet 43,2 dagar, dvs. att varje svensk i arbetsför ålder i genomsnitt var sjukskriven eller förtidspensionerad 43 dagar det året. Idag är genomsnittet 37,7 dagar, vilket fortfarande är ett mycket hög ohälsotal. Sverige leder i Europa tillsammans med Norge och i viss utsträckning även Nederländerna. Det höga sjuktalet är en utpräglad kvinnoproblematik. Kvinnor har f.n. precis kommit under ett genomsnitt på 50 dagar per år för långtidssjukskrivning eller förtidspensionering. Som mest kostade sjukfrånvaron 140 miljarder kronor per år. Sveriges ekonomi blöder på grund av detta och en nyligen tillsatt enmansutredning ska se över det svenska försäkringssystemet.

Att reagera med stress är ett normalt beteende på adekvata stimuli, poängterade Peter. En förlängd stressreaktion, som kallas prodramal fas, på adekvata stimuli med relativt försämrad återhämtning ger kroppsliga förändringar och förändringar i beteendet. Man blir dock inte sjuk av stress. En hel del människor drabbas av akut insjuknande, som oftast beskrivs som att gå in i väggen. Många kan inte i detalj beskriva när det inträffar. Akutfasen kallas idag för utmattningssyndrom och är oftast ganska kortvarig men återhämtningsfasen är lång.

Forskningen går ut på att förstå vilka förhållanden som förorsakar detta syndrom och vad som händer med våra hjärnor när vi utsätts för långvarig stress. De faktorer som leder till stressrelaterad sjukdom kallas för stressorer, och när vi utsätts för dem påverkas hjärnan. Stressorer motverkas av preventorer, som främjar hälsa och välbefinnande. Alla sociala system, som familj, skola, arbetsplats och samhälle, kännetecknas av att båda faktorer finns med. Varseblivandet av yttre förhållanden resulterar i att hjärnan gör om sitt beteende. Det stressade beteendet kännetecknas av primitivisering, som irritation, frustration och aggression. Det är ett adekvat beteende i en sådan situation som dock i längden inte blir till gagn för individen. Då initieras också biologiska reaktioner i hjärnan som resulterar i fysiologiska reaktioner, som kommer till utryck via nerver och genom bildning av olika äggviteämnen i hjärnan, s.k. peptider eller hormoner. Dessa ämnen liksom nerverna påverkar organen under lång tid. Organen reagerar inte direkt, utan det tar tid tills symtomen visas.

Det stressade mänskliga beteendet innebär ökad risk att drabbas av sjukdom och kännetecknas också av reducerad förmåga till nyskapande, dvs. kreativitet och uppfinningsrikedom. Symtom som störd sömn, och framförallt hos unga även spänningsrelaterad värk, hjärtklappning och mag-tarmbesvär, är vanliga. Även om det oftast inte leder till läkarbesök uppmärksammas det av närstående. Det som kännetecknar detta tillstånd är en enorm trötthet som tangerar fullständig utmattning. Muskelbiopsi visar att det inte enbart är en mental utmattning utan även att muskulaturen ger med sig. Man känner sig inte trött, utan man är trött och man vilar sig inte över en helg. Dysterhet och förstämning är vanligt liksom motivationslöshet. Ungefär hälften har symtom på en depressionssjukdom och övriga har en lätt depression. Inte sällan är det människor vilkas självkänsla har varit prestationsrelaterad, som lärare, läkare, präster, människor som har varit vana att få saker gjorda.

Avslutningsvis påpekade Peter att det som är mest komplicerat är neurokognitiva funktionsstörningar. Störningar förekommer i minnesfunktionen, uppmärksamheten och koncentrationen liksom de exekutiva funktionerna. I djurmodellers hjärna syns dramatiska neurobiologiska förändringar som svarar till de självupplevda funktionsförändringarna. För den drabbade är det ett bekymmersamt tillstånd som inte förorsakas av gener, utan av yttre förhållanden i livet. Konsekvensen tar sig komplicerade biologiska uttryck och innebär en dramatisk ökning av risken för att utveckla sjukdomar samt förändringar i hjärnans funktion.


Karin Stadler tog sedan upp huruvida religion är ett skydd mot utbrändhet och stress eller om kristen tro kan lägga ytterligare sten på bördan för en redan stressad människa. Lyssna på föredraget >> I första Mosebok står att de första människornas straff innebar fördrivning ur paradiset och att de hädanefter skulle arbeta i sitt anletes svett, men inte att de skulle förstöra sin hälsa med jobb, påpekade Karin.

Karin berättade vidare om att veckans höjdpunkt på 1950-talet var när familjen på lördagskvällarna samlades kring radion för att lyssna på Lennart Hyland och programmet Karusellen. Hela Sverige stod stilla och Hylands uppgifter på radio utfördes för att vinna ett pris. Efter programmet småpratades det i familjen och bland vänner. Sedan var det sängdags. Livstempot då var långsammare än idag.

Idag är vi specialister på att vinna tid när allt ska gå fort. Med den tekniska utrustningen som underlättar vårt arbete och dagliga liv har vi vunnit tid, men trots det har tiden blivit en bristvara. Kanske innebär mycket av tidsvinsten et slags självbedrägeri, undrade Karin. Det är ett tidsmässigt tomrum; andrum blir ytterst sällan av. Så fort man har vunnit tid så fylls den ut med andra aktiviteter. Det gäller även för arbetsplatser som t.ex. i vården där läkarsekreteraren numera skriver journalen på dator istället för på skrivmaskin. Eftersom det går fortare kan läkaren själv sköta detta och sekreteraren friställs. Den ursprungliga tidsvinsten innebär i slutändan ökad stress för läkaren och mindre patientarbete.

Skulle inte det andliga livet, religionen, kunna bidra till att dra ner tempot?, undrade Karin. Bön och gudstjänster med dess väl invanda riter och tyst bön borde kunna bromsa vårt liv. För det krävs dock mycket självdisciplin för att reservera regelbundna tider för bön, vilket kan bli svårt. Varifrån ska man ta tiden? När ska man be? Efter jobbet måste man handla, laga mat, läsa läxor, skjutsa till fritidssysselsättningar och engagera sig i t.ex. församlingen. När sedan kvällen har kommit finns kanske tid men ingen ork kvar för bön. Det är för många krav.

Vad är då religion?, frågade Karin. Religion är människans relation till en gudom, en relation som innehåller ett intellektuellt och ett praktiskt erkännande, dels i form av riter och andra sakrala handlingar, dels genom en moral som påverkar människans handlingar också på det profana området.

Frågan Är religion en styrka eller ytterligare ett krav? är fel ställd om religion till sin natur är en relation. Det är då precis som om man frågar om äktenskap är en styrka eller ett krav, och det beror på hur relationen är. Kristendomen innebär förvisso stora krav. Bli fullkomliga som er Fader i himmelen är fullkomlig, lyda Guds bud på ett fullkomligt sätt. Betyder det att vi ska älska Gud och vår nästa utan att någonsin svikta i vårt engagemang? Skulle Gud inte räkna med tiden?

Frågan är om religionen i sig kan orsaka stress och fullkomlighetskrav, eller om det är vår föreställning om Gud som leder till stress. Gud är osynlig, en ande, och även om vi inom kristendomen vet en hel del om Gud är det mycket vi tror på utan att kunna föreställa oss det konkret. Som t.ex. att efter döden börjar evigt liv. Vad är evigt?, undrade Karin. När vi inte kan föreställa oss det, fyller vi det mesta i kunskapsluckorna med bilder som härrör från våra egna erfarenheter. Gud är en Fader, det säger oss en hel del, men hur föreställer vi oss Gud Fader? Hur vi upplever religionen, tron på Gud, och hur vi reagerar färgas mycket av våra egna erfarenheter och av viktiga personer i vårt liv. Vår föreställning om Gud kan bli en stressfaktor men även vår personlighetstyp.

Om personer som blir utbrända säger man ofta att de är ”A-personligheter”, perfektionister, som driver sig själva och ibland omgivningen till gränsen av vad de klarar av, inte sällan genom ett roligt arbete och positiva chefer. Även självständighet och självkänsla driver på. Många flyr dock också in i arbete från otillfredsställande hemförhållanden, ensamhet och livets olika krav. Det bästa sättet att behålla livsglädjen kan vara att prestera på alla sätt och vis, visa sin styrka att även klara av en trist familjesituation, ensamhet eller personliga bekymmer. En annan, kanske omedveten, drivkraft att prestera är rädsla: om jag inte klarar av alla krav som livet ställer på mig, vad är jag då värd? Problemet är bara att man till slut kan hamna i det som man sökte undvika, nämligen depression. Kroppen bryter samman efter allt slit, hjärnan orkar inte mer, nedstämdhet och hopplöshet följer. Det centrala nervsystemet signalerar utbrändhet och depression med tvärbromsning som följs av sänkt tempo och vila. Livssituationen behöver ses över och anledningen, vad som drev till gränslöst arbete, bör sökas. Det finns situationer där omgivningen nästan luras till att ständigt ställa upp för andra, men även där kan det finnas omedvetna bevekelsegrunder att inte säga nej och köra över kroppens signaler.

Utbrändhet kan ha många orsaker och terapiformen måste därför anpassas. Läkare sjukskriver personen med utmattningsdepression och förordar tyvärr ofta ensidig, kognitiv beteendeterapi, vilket kan vara helt fel. Karin berättade om en kvinna där arbetsgivaren finansierade fem tillfällen för kognitiv beteendeterapi. Denna kvinna orkade inte med den sortens behandling där patienten få göra vissa uppgifter. Istället kom hon till Karin och genom samtal lärde hon känna sina neurologiska begränsningar men också styrkor och kom underfund med vad som hade stressat henne till att arbeta utan gränser. Det finns vuxna som har drag av neurologiska funktionshinder, som t.ex. Aspergers syndrom. Personen presterar utmärkt i arbetet och bildar familj, men det sociala samspelet kan ändå vara en stressfaktor, liksom att personen inte ser gränserna för sitt engagemang.

Avslutningsvis påpekade Karin att det finns många skäl att bli utbränd. Varje person har sin historia och bakgrund. Religion i sig kan rätt förstådd innebära en stor styrka i livet, eftersom den ger svar på de stora frågorna om meningen med livet, lidandet och döden. Sanningen i religionen är att Gud inte kräver att vi ska arbeta ihjäl oss och sanningen i vårt liv är att vi kan ha omedvetna motivationer som driver oss till gränsen av vad vi orkar. Sanningen kan hjälpa oss en bit på vägen i kampen mot utbrändhet.


Mabel Wallberg berättade om sina egna reflexioner och erfarenheter av utmattningssyndrom. Lyssna på föredraget >> Hon berättade att sedan hon själv drabbades av utmattningsdepression, har hon förändrats så att hon ofta känner sig som någon helt annan än den hon var dessförinnan. Nervsystemet och hjärnan drabbas, vilket påverkar hela personligheten. Man tvingas börja fungera på ett helt nytt sätt och humorn är en viktig del i att lära sig stå ut med det nya livet. För Mabel är livet ur vissa synpunkter nu bättre än förut.

Förr kom glädjen ofta genom att man åstadkommit något, att man var färdig med ett arbete. Nu däremot orkar Mabel så lite och det händer så lite i hennes liv, att hon oftast gläder sig enbart över hur saker och ting är. För att orka arbeta 75 procent måste det privata livet begränsas till ett minimum. En god regel är att inte planera att göra mer än en sak per dag. Helgerna räcker inte till när man skjuter allt hushållsarbete under veckan framför sig. Att då hinna och orka träffa familjen eller vänner blir svårt. Det känns ibland mycket ledsamt, anser Mabel. Då överlämnar Mabel sina tillkortakommanden och svagheten i Guds händer, vilket inte är lätt när man har svårt att lämna något åt slumpen. Men efter insjuknandet blev det den enda möjligheten.

Mabel berättade vidare bönen alltid har spelat en stor roll i hennes liv, men nu har bönen blivit så naturligt självklar och oumbärlig att den alltid får bära henne. Bönen har burit henne genom perioder av svartaste tomhet och har varit en gnista av längtan. Den har fört genom tider av sysslolös, tråkighet och väntan på att det skulle komma dagar då orken kom tillbaka. Framför har bönen vuxit och djupnat till någonting både stort men oerhört enkelt.

Med stöd av sin journal redogjorde Mabel sedan utmattningens utveckling. Olika fysiska besvär kom efterhand när sociala och psykiska påfrestningar staplades på varandra. Före 1994 var Mabel i princip aldrig sjuk. Hösten 1993 var tung för Mabel med sonens livshotande allergichock och mammans svåra hjärnblödning med vistelse på sjukhem som följd. Samtidigt fanns oftast 7-8 dagbarn hemma plus de tre egna barnen. Fyra av dagbarnen var nya barn och några med särskilda behov, eller neurologiska funktionshinder, vilket var mycket arbetskrävande. Hösten 1994 kommer den första noteringen i journalen om matsmältningsproblem och hjärtklappning. Ett halvår senare tillkommer upprepade luftvägsinfektioner och ögoninflammationer. Ytterligare ett halvår senare står det lunginflammation, fler ögoninflammationer och värre matsmältningsproblem i journalen samt undersökning för gluten- och laktosintolerans. Men man fann inget sådant.

Arbetssituationen blir tyngre 1998 när flera nya små barn, varav tre under två år, blir dagbarn. Ett av dem var hyperaktivt och ett annat hade autistiskt beteende. Det blir fysiskt tungt med mycket bärande och lyft. I journalen syns nu problem med rygg och leder. När ett syskon till ett av dagbarnen insjuknar och avlider 1999 blir det traumatiskt för alla. Mabels dotter får barnreumatism vid den här tiden, med ständiga kontroller hos läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut som följd. I journalen står att Mabel nu är mycket trött och ständigt sjuk och förkyld. Ryggproblemen är värre.

Under hösten 1999 separerar föräldrarna till ett av dagbarnen. I vårdnadstvisten används Mabel som vapen, och hon trakasseras och hotas. Våren 2000 säger journalen att närminnet är försämrat, och hon lider av sömnproblem, ryggvärk, upprepade infektioner och matsmältningsproblem. Mabels chef lovar ett besök hos företagsläkaren vilket dock dröjer två månader innan det blir av, och Mabel blir allt tröttare. Under hösten 2000 avlider Mabels mamma efter sju år på sjukhem och den stora sorgen visar sig genom en svår luftvägsinfektion som leder till sjukskrivning. Samtidigt har de andra dagbarnvårdarna och Mabel startat en utomhusförskola, där Mabel var den drivande och planerande. Nu finns det ingenting kvar att ge. Mabel går omkring som en zombie med hängande armar och behöver ibland bara lägga sig ner direkt på golvet för att genast somna.

Företagsläkaren sjukskriver nu Mabel på halvtid. Med tanke på arbetsbördan ber hon om ändring till 75 procent. Det dåliga samvetet för de andras arbete gnager och sjukskrivningen leder till mer stress. Slutligen i januari 2001går det inte längre, Mabel är helt slut och blir helt sjukskriven. Vid den tiden var Mabel trött och hade svårt att röra kroppen, som kändes gammal och vissen. Hur kan man tillåta sig själv att utsättas för detta?, undrade Mabel. Man kan inte ställa sig utanför sig själv och objektivt iaktta vad som händer. Vårt omdöme påverkas naturligtvis av vår upplevelseapparat, nervsystemet, och det är nervsystemet som inte fungerar. När man lever under stor stress slår överlevnadssystemen på. Detta i sin tur gör att det känns som om man orkar. Det känns till och med i början som om man flyger fram och åstadkommer storverk. Att matsmältning, sömn, sexliv och så småningom även minne och tankeförmåga fungerar allt sämre, blir inte den väckarklocka det borde vara. Allting sker så gradvis och smyger sig på.

Under ledigheten kom tröttheten och med jobbet kom det goda humöret tillbaka, vilket berodde på adrenalinproduktionen. Kroppens överlevnadsfunktion blir som ett missbruk som man har svårt att ta sig ur. Man vänjer sig vid att kroppen har ont samtidigt som smärtan dövas av stresshormonerna och frågan efter välmående, kort före sjukskrivningen, besvarades med att det är bra. Trots att det kändes som om näsan fanns knappt ovanför vattenytan.

Här kommer också tron in. För det är kärleken till Kristus och tron på hans ord som lett Mabel. Önskan var och är fortfarande att tjäna de minsta, vilket i det här fallet är barnen och i synnerhet de barn som på grund av att de var besvärliga inte är så omtyckta. Sedan spelar även offerviljan in som snabbt blev en vana, och här finns det en fara i att man kan gå för långt. Mabel poängterade dock att kyrkan aldrig uppmuntrar till att offra sig. Syndaren är snarare det egna högmodet. Man vill gärna se sig själv som stålkvinnan, en sorts Pippi Långstrump som klarar allt själv, vilket enligt Mabel inte bara är dålig självinsikt utan också högmod. Ödmjukhet däremot, om man lyckas förvärva det i någon mån, är nyckeln till verklig framgång, och inte minst genom sjukdomen har ödmjukheten gett ovärderliga skatter som att se till livet som helhet.

Psykoterapi hos Lukasterapeuter hjälpte sedan Mabel få bättre balans. Kärleken var riktad mot Gud och medmänniskan men inte mot henne själv. Det är inte alltid lätt att sätta sina egna behov först, men även bönelivet i Karmel hjälpte att komma till insikt. Teresa av Lisieuxs lilla väg har betytt mycket för Mabel, att det är just när man är liten och hjälplös och sträcker sina armar i total överlåtelse mot Jesus, som han lättast kan nå fram till oss. På ett intellektuellt plan förstår vi att Gud älskar oss, sade Mabel, trots att jag inte är ett vitt och vackert får utan en liten svart, bångstyrig get. Då först kändes det som om hennes kärlek blev hel.

Respekten för det egna livet och hälsan är en del av kärleken till Gud, påpekade Mabel avslutningsvis. Livet är fortfarande fullt av besvikelser, misslyckanden och lidande. Varje steg framåt följs ofta av bakslag eller stillastående. Ändå är Mabel mycket tacksam och nöjd med livet. Sjukdom kan vara en underbar lärare. Den lär ödmjukhet, tålamod och medkänsla.


Respekt tackar talarna för de mycket intressanta, innehållsrika och personliga föredragen som belyste ämnet utmattningsdepression, ett tillstånd som påverkar så många människors liv.



Utskriftsvänlig version           Tipsa en vän