Påven om viktiga livsfrågor

24 september 2013
Påven Franciskus framhöll i helgen vid ett möte för den internationella katolska läkarföreningen vikten av att skapa en kultur som vördar livet. Samtidigt publicerades en utförlig intervju med honom, där han tydligt och klart framlägger sin syn på livs- och  moralfrågor. 

Det var i lördags som hundratals förlossningsläkare och gynekologer samlades på en konferens i Rom, arrangerad av världsfederationen för katolska läkarföreningar på temat Katolicismen och mödravården. Påven Franciskus började sitt anförande med en utläggning om den paradoxala situation som råder inom vården: å ena sidan ser man ”medicinska framsteg, tack vare forskare, som med lidelse och utan reservationer söker efter nya botemedel och å andra sidan leder en etisk desorientering bland vårdpersonal till att man bortser från livet självt, fastän man egentligen skall stå helt i dess tjänst.”

Påven betonade att det slutliga målet för en läkare alltid är att försvara och främja livet och han vädjade till all sjukvårdspersonal, i synnerhet dem inom gynekologi, som är kallade att ”medverka när nya människoliv skapas: Ni har ett unikt yrke och uppdrag, som kräver studier, samvete och mänsklighet”.

Påven talade vidare om en utbredd mentalitet inriktad på vinst och en ”slöseriets kultur”, som nu förslavar mångas hjärtan och sinnen och som har ett högt pris, då det kräver att människor elimineras, särskilt sådana som är fysiskt eller socialt svaga. Påven hänvisade till att man ”i mötet med varje bräcklig person bjuds in att möta Kristi ansikte, Kristus som själv upplevde den likgiltighet och ensamhet som ofta är de fattigastes förbannelse, både i utvecklings- och rika samhällen. Kristi ansikte kan ses i de ofödda barnen dömda till abort samt i de äldre och sjuka. Man får inte sortera bort dem”, förklarade påven.

Samtidigt, i en utförlig och personlig intervju som publicerades dagen innan, sade påven Franciskus att frågor som rör abort, homoäktenskap och preventivmedel måste sättas in i ett sammanhang. Kyrkans undervisning är tydlig och påven är helt i linje med den, men han anser att det inte är ”nödvändigt att tala om dessa frågor hela tiden”.

I intervjun poängterar påven även fördelen med bikten som sakrament och det en biktfader kan göra för någon som söker Gud och nåd. Han nämner som exempel en kvinna med ett misslyckat äktenskap och en abort bakom sig, som nu är omgift, lycklig och har fem barn. Aborten är en enorm samvetsbörda och hon ångrar sig djupt och vill gå vidare i sitt kristna liv. ”Vad ska biktfadern göra?”, säger påven och fortsätter med de redan mycket uppmärksammade orden att ”vi inte kan insistera endast på att tala om frågor som rör abort, samkönade äktenskap och preventivmedel. Det går inte.”

I stället betonar påven Franciskus genomgående i intervjun hur moralfrågor som abort är direkt kopplade till och en konsekvens av tro, Kyrkans människosyn samt hennes lära om Gud och frälsningen, och inte lösryckta, isolerade frågor som man kan välja att vara för eller emot.

Källor: Zenit (www.zenit.org), The National Catholic Review (www.americamagazine.org) och Signum (www.signum.se)