Fosterkirurgi inte riskfri men alltmer framgångsrik

19 januari 2015
Kirurger kan ibland rädda ofödda barns liv och hälsa genom operationer som kan förhindra eller lindra funktionshinder, men som också innebär risker för mor och barn. Antalet operationer som görs är mycket begränsade, eftersom ingreppen är komplicerade och kostsamma och eftersom många istället väljer att göra abort.

Det var Michael R. Harrison vid universitetet i San Francisco som 1969 för första gången tog ett ofött barn ur livmodern för att behandla en urinvägsblockering, som annars hade lett till att barnet skulle dö. Vid ytterligare operationer i livmodern vågade kirurgerna i San Francisko bl.a. ta bort en tumör på svanskotan, laga en diafragmabristning och 1997 även korrigera ryggmärgsbråck.

Martin Meuli, som leder kirurgkliniken på barnsjukhuset i Zürich, är den läkare i Europa som har mest erfarenhet av operationer på ryggmärgsbråck i livmodern och har sedan 2010 opererat 15 ofödda barn. Han anser att operationen på ofödda är den tidigast möjliga förebyggande behandlingen av en annars svår ryggmärgsskada.

Opereras barn med ryggmärgsbråck i livmodern mellan graviditetsvecka 19 och 26 har de nära dubbelt så hög chans att kunna gå utan hjälp, jämfört med barn som opereras efter födseln, skriver den tyska tidningen Die Welt. Komplikationer och för tidig förlossning är dock inte ovanligt. I facktidskriften Schweizerisches Medizin-Forum skriver Martin Meuli om sina egna samt andras studieresultat och konstaterar att "även om intrauterin kirurgi varken kan ses som komplett botemedel eller är komplikations- och riskfritt, representerar den fortfarande dagens klart bästa sätt att ge ofödda optimala möjligheter att leva med betydligt mindre funktionshinder. Kvinnor som väntar barn med MMC [ryggmärgsbråck] måste därför informeras i förväg om prenatala behandlingsalternativ".

I fosterkirurgins början tog läkarna ut fostret ur livmodern och lade det tillbaka efter själva operationen. Idag gör man främst titthålskirurgi för att undvika att livmodern brister, men även med denna metod kan komplikationer förekomma. I Tyskland rapporterar läkarsällskapet för gynekologi och obstetrik (DGGG) att det för närvarande genomförs ca 300 operationer med titthålskirurgi på foster varje år.

En av de äldsta och mest framgångsrika ingrepp för att rädda ofödda är att ge barnet blodtransfusioner om mamman har Rh-negativt blod och utvecklar antikroppar mot barnets blodgrupp. I dag görs detta dock allt mer sällan, eftersom man kan förebygga blodbrist hos fostret genom behandling av mamman, och idag kan 95 procent av dessa barn räddas. I andra sällsynta fall av ”obalans” mellan enäggstvillingar som innebär att ett av fostren får för mycket blod och det andra för litet, så kallat tvillingtransfusionssyndrom (TTS), används laserkirurgi för att stänga av de kärl i moderkakan som kopplar samman tvillingarnas blodomlopp och normalisera blodflödet mellan barnen.

Läkare som vill behandla ofödda kan endast göra detta genom den friska mamman, och ett ingrepp, som kanske hjälper det ofödda barnet kan innebära risk för hennes egen hälsa. För att kvinnan ska kunna ta rätt beslut krävs det fullständig upplysning och att det ofödda barnets tillstånd måste vara så allvarligt att det utan behandling skulle leda till döden eller ett allvarligt, livslångt funktionshinder. Fosterkirurgi för med sig stora, kostsamma insatser och förekommer endast på specialkliniker. De förekommer dessutom sällan eftersom många föräldrar, som konfronteras med ett ofött barn med en allvarlig avvikelse, besluter sig för abort, skriver Die Welt vidare.

Källa: Die Welt (www.welt.de)

Fotnot: Enligt den senaste statistiken från Socialstyrelsen från 2012 aborterades det året i Sverige 74 procent av de rapporterade barnen med ryggmärgsbråck.