Dödshjälpspatienter kan korta organköer, menar läkare

05 april 2016
I en kontroversiell artikel i facktidskriften Journal of Medical Ethics föreslår några nederländska och belgiska läkare rättsliga reformer för att kunna kombinera dödshjälp och organdonation i Nederländerna och Belgien.

Respekt har tidigare rapporterat om kombinationen av organdonation och dödshjälp i Nederländerna och Belgien. I facktidskriften Journal of Medical Ethics (J Med Ethics doi:10.1136/medethics-2015-102898) skriver nu fem läkare från Nederländerna och Belgien att organdonation efter dödshjälp än så länge bara har förekommit 40 gånger i de två länderna men att det är " konstant skillnad mellan antalet organdonatorer och antalet patienter på väntelistor för transplantation" – vilket dödshjälpspatienter skulle kunna bidra till att jämna ut, menar artikelförfattarna.

Skribenterna betonar att dödshjälp inte är ett universalmedel för organbristen. Majoriteten av dem som får dödshjälp lider av cancer, vilket är en kontraindikation för organtransplantation, men resten, 25-30 procent gör det inte, och skulle kunna hjälpa att öka utbudet av organ.

De menar vidare att allmänhetens syn, som tidigare såg idén som motbjudande, har blivit mer positiv: "transplantationssamordnare i Belgien och Nederländerna märker en samtida trend mot att i högre grad vara öppen för och motiverad att genomgå dödshjälp och därefter donera organ, bl.a. p.g.a. av ett ökande antal publikationer i populärmedia i detta ämne".

Etiskt är det i princip okontroversiellt, så länge patienten inte pressas till att donera organ, menar artikelförfattarna. "I samband med organdonation efter dödshjälp är rätten till självbestämmande en avgörande etisk och juridisk aspekt. Det är patientens önskan och rätt att dö på ett värdigt sätt, och likaså hennes uttryckta önskan att donera sina organ. Organdonation efter dödshjälp möjliggör för dem som inte vill vara vid liv att förlänga livet för andra som vill leva, och tillåter även, jämfört med ‘traditionell organdonation, många fler människor att förverkliga sin önskan att donera organ efter döden", skriver artikelförfattarna vidare.

Det finns dock några juridiska hinder i båda länderna. I Nederländerna, till skillnad från Belgien, betraktas dödshjälp som en "onaturlig död", som måste rapporteras till åklagare. Detta kan fördröja organdonationer. "I Belgien skulle nuvarande riktlinjer att döden fastställs av tre oberoende läkare kunna överges, vilket skulle möjliggöra ett snabbare förfarande med endast en läkare", föreslår artikeln.

Artikelförfattarna antyder att regeln om att organdonation inte skall orsaka eller påskynda döden skulle kunna överges vid frivillig dödshjälp: "eftersom en patient som genomgår dödshjälp har valt att dö, går det att hävda att väntetiden kan slopas, vilket begränsar den tid som ett organ förblir vid kroppstemperatur efter att blodtillförseln har strypts och innan det kyls eller återansluts till blodtillförsel, för att bibehålla kvaliteten på de transplanterade organen. Det skulle även vara möjligt att utvidga detta argument till att donera efter hjärtstopp, då den nedsövdes patients organdonation orsakar döden", skriver de vidare.

Särskilt i Storbritannien, där läkarassisterat självmord har debatterats de senaste åren, har artikelns förslag väckt reaktioner: Läs mer >>
– Artikeln bekräftar parlamentets värsta farhågor när underhuset slutgiltigt röstade för att stoppa legalisering av dödshjälp här i landet. Möjligheten till dödshjälp genom levande organdonation, till exempel genom att ta bort en patients slående hjärta, som artikeln föreslår, är chockerande och skrämmande, säger parlamentsledamoten Fiona Bruce till den brittiska tidningen The Daily Mail.

– Jag är mycket orolig över det makabra i det kombinerade dödshjälps- och organdonationssystemet i Nederländerna och Belgien. Båda kan leda till outhärdliga och oemotståndliga påtryckningar på en individ att vilja dö och på en läkare att uppmuntra döden, varnar juristen och överhusledamoten Lord Carlile of Berriew.

Källa: BioEdge (www.bioedge.org)