Läkare vid engelska abortkliniker godkänner aborter utan att träffa kvinnan

13 mars 2017
I Storbritannien godkänner läkare vid Marie Stopes, landets näststörsta kedja av abortkliniker, tusentals aborter per år enbart efter korta telefonsamtal med den gravida kvinnan, enligt den brittiska tidningen The Daily Mail.

I Storbritannien görs mer än 190 000 aborter varje år, varav ca 60 000 på de kliniker som tillhör Marie Stopes. The Daily Mail har genom anonyma undersökningar kommit fram till att många abortgodkännanden i Storbritannien grundar sig på en sammanfattning av vad en abortsökande kvinna berättar i telefon till en anställd på Marie Stopes som saknar medicinsk utbildning. Telefonsamtalet kan vara så kort som 22 sekunder. Detta bryter mot abortlagen i landet, som stipulerar att en abort endast får göras efter godkännande av två av varandra oberoende läkare, efter konsultation med kvinnan.

Även om det inte finns något lagligt krav på att läkarna träffar kvinnan innan aborten godkänns, framgår klart och tydligt av det brittiska hälsoministeriets riktlinjer att det är "god sed" och läkaren måste kunna visa att man har godkänt aborten efter att ha fått en uppfattning "i god tro" om att de rättsliga grunderna för abort uppfylls.

The Daily Mail fann i ett fall av sin undersökning att skälen för abort skiljde sig markant mellan själva telefonsamtalet och den journalförda versionen. När reportern kontaktade Marie Stopes-kliniken för att fråga efter abort, fick hon svaret att hon inte behövde träffa läkaren som skulle godkänna aborten, eftersom det är rutin att de nödvändiga blanketterna fylls i "bakom kulisserna", baserade på den anledning till aborten som framkommer vid telefonsamtalet. Reportern angav att hon inte ville få barnet – vilket som enda skäl inte anses tillräckligt för abort enligt lagen. Lagen föreskriver en rad villkor, som måste vara uppfyllda innan en abort godkänns, som att fortsatt graviditet skulle innebära risk för kvinnans fysiska eller psykiska hälsa. När reportern sedan kom till kliniken hade hennes motivering "jag vill inte ha barnet" ändrats till "kvinnan är inte känslomässigt i stånd till att fortsätta graviditeten", vilket passar de rättsliga villkoren. En annan reporter sade i telefon att hon just nu inte var i ett läge att ha barn, att det inte var "rätt tid" för henne. På den uppmanande frågan om hon menade att det inte var rätt tid "känslomässigt" att få barn svarade hon ja, och fick då höra att denna anledning ryms inom abortlagen och att aborten därför kunde godkännas.

Storbritanniens oberoende vård- och omsorgsinspektion, The Care Quality Commission, har tidigare inspekterat Marie Stopes-klinikerna och hade redan förra året betänkligheter över att aborter godkänds enbart efter telefonsamtal. Vid Marie Stopes-kliniken i Maidstone i grevskapet Kent, en av organisationens 70 abortkliniker, hittades dessutom en läkare som hade undertecknat 26 godkännanden på två minuter. På grund av dessa anklagelser stoppades aborter på Marie Stopes-klinikerna under en tid i fjol, men fick sedan grönt ljus igen efter försäkringar om förbättringar. The Daily Mails undersökning visar dock något annat.

Den pensionerade gynekologen John Parsons, som tidigare arbetade vid en Mary Stopes-klinik, har i en intervju med The Daily Mail avslöjat hur kvinnor behandlades vid hans klinik i London:
– Jag arbetade en lördag i månaden 2003–2010, och därefter en gång i veckan fram till 2012. Under veckan var jag överläkare vid Kings College Hospital i London. På den tiden utfördes ca 30–35 kirurgiska aborter per dag på kliniken, jag arbetade ensam. Ca en av fyra aborter gjordes efter 14:e graviditetsveckan. Många kvinnor grät. Det borde ha funnits tid för samtal, för att kunna se tecken på att de inte ville göra abort. Men man kunde inte alltid vara säker på att detta hade skett p.g.a. pressen på alla. Det fanns ett klimat av rädsla vid Marie Stopes. Om det tog för lång tid att skriva under fick vi tillsägelse av den administrativa personalen. Ibland var jag redan i operationssalen, och höll på med en abort, när dokument lades fram för att jag skulle skriva under. Att kalla det för förhastat är en underdrift. Målet var alltid att spara pengar – ju snabbare återhämtning, desto snabbare skulle patienten vara ute igen. Jag förstod att det är en organisation som inte har patienternas bästa som mål, säger John Parsons till The Daily Mail.

Källa: The Daily Mail (www.dailymail.co.uk)