Världsläkarorganisationen förnyar uttalande om abort

07 november 2018

Världsläkarorganisationen har skrivit om sin deklaration om abort och utelämnat alla hänvisningar till ofödda barn.

Respekt har tidigare skrivit om kristna läkares oro över Världsläkarorganisationens planer på att ändra inställningen till samvetsfrihet vid abort och dödshjälp. Läs mer >> 

Världsläkarorganisationens officiella ställningstagande till abort, som enbart berör aborter av medicinska orsaker, skrevs i augusti 1970 på ett möte i Oslo, och har sedan dess reviderats ett antal gånger för att nu åter uppdateras på organisationens årsmöte i Reykjavik i oktober. Hänvisningar till det "ofödda barnet" har tagits bort och ersatts med ”foster”. Även läkarens plikt att "bibehålla den största respekten för människolivet från befruktningen" har strukits.

Rätten till samvetsfrihet för läkaren kvarstår, men åtföljs av skyldighet att hänvisa kvinnan till en "kompetent kollega".

Otydlig definition

Grégor Puppinck, ordförande för den internationella juristorganisationen European Centre for Law and Justice (ECLJ), är kritisk till den nya texten när det gäller läkarens och det ofödda barnets rättigheter. Han påpekar att även om läkare enligt texten fortfarande har rätt till samvetsfrihet, är deklarationen i sig dubbeltydig. Deklarationen förpliktar exempelvis läkare att utföra abort om "mammans liv eller hälsa är i fara" men är inte tydligare än så.

– Texten är problematisk genom att den ger en väldigt bred definition på hälsa. Det hade varit bra om begreppet hälsa hade definierats. Nu kan även psykiska problem betraktas som ett tillräckligt allvarligt tillstånd för att ålägga en läkare att utföra abort. Denna otydlighet är oroande eftersom den vaga definitionen kring hälsa gör det möjligt att utvidga skyldigheten att utföra abort. Samvetsfrihet är den mest absoluta friheten. Förlorar vi samvetsfrihet kommer alla andra former av frihet också att försvinna. Att förtrycka den skulle vara en mycket allvarlig kränkning av människors samvete och av diktatorisk natur, säger Grégor Puppinck.

Källa: Génèthique (www.genethique.org)