Samstämmiga slutsatser i studier om kvinnor som väljer att föda svårt sjuka barn

05 februari 2019

Att fortsätta en graviditet efter att man fått besked om att barnet inte kommer att vara livsdugligt efter förlossningen är mycket svårt och rätt ovanligt, men många kvinnor som gjort det valet berättar efteråt om hur beslutet varit det bästa i situationen. Nu visar även ett flertal studier att kvinnor, som väljer att fortsätta graviditeten och sedan föda barnet, upplever en glädje och frid i att få tillbringa en kort stund med sitt barn. Studierna visar även att kvinnor som väljer att göra abort inte har samma positiva upplevelse.

Att få besked om att ens barn sannolikt inte kommer att överleva graviditeten gör en efterlängtad graviditet till en förödande förlust. Många menar att abort är det enda rimliga alternativet; om barnet ändå är dömt att dö inom dagar eller veckor efter förlossningen, varför då inte göra abort för att skona kvinnan för en fortsatt graviditet och förlossning? Man tänker sig att kvinnan kommer att ångra sig om hon inte gör abort så snart som möjligt. Ett flertal studier pekar dock på att nästan alla kvinnor som valt att fullfölja graviditeten och föda barnet inte ångrar sig, även om barnet inte kommer att överleva, och att abort i samma situation inte visar samma positiva resultat vad gäller kvinnornas upplevelse.

I en artikel i facktidskriften Journal of Clinical Ethics (29(3):227-236) om kvinnor som gått igenom en sådan valsituation skriver författarna: "Vissa, eller kanske många, människor antar att abort kort efter ett besked om att barnet inte kommer att överleva graviditeten kommer att minska föräldrarnas saknad och sorg, om de bär på ett barn med allvarliga problem". Faktum är att underlag "från denna studie och andra tyder på att en djupare sorg kommer från att inte tillbringa lika mycket tid med sitt barn som man skulle vilja, även under graviditeten".

Ångrar inte fortsatt graviditet

Drygt 97 procent av studiedeltagarna ångrade inte att de hade fortsatt graviditeten. De såg barnet som en del av familjen som de hade fått möjlighet att älska, hålla, träffa och ta hand om. De uppskattade tiden tillsammans före och efter förlossningen. Även om det var känslomässigt svårt, gav föräldrarna uttryck för en styrkande och förändrande upplevelse, som varar länge. Liknande resultat visar en studie i Journal of Prenatal and Perinatal Psychology and Health (29(3): 157–176) om föräldrar som valt att fortsätta graviditeten efter att ha fått besked om att deras ofödda barn inte skulle överleva. Författarna skriver: "Efter förlossningen, och när barnet dog, uttryckte föräldrarna tacksamhet att de kunde tillbringa så mycket tid som möjligt med sitt barn".

I en tredje liknande studie i Journal of Palliative Medicine (doi: 10.1089/jpm.2011.0165) konstaterar artikelförfattarna att de överraskats av att "många par ansåg att deras barns förlossning var fylld av glädje, även om barnet var dödfött eller dog kort därefter ". Artikelförfattarna skriver att det inte förekommer ett uppenbart mönster av egenskaper hos de föräldrar som berättade om den positiva upplevelsen av att ha valt att fortsätta bära barnet, som t.ex. tro. "Faktum är att endast 12 av 30 föräldrar berättade att det var just deras religiösa tro, som påverkat deras upplevelse av graviditeten och deras beslut."

Berättelser om inre disharmoni efter abort

I motsats till känslorna av inre frid, glädje och kärlek bland dem som fortsätter graviditeten trots diagnosen, uppger kvinnor som valt abort i liknande situationer ofta känslor av konflikt och inre disharmoni. Enligt en metaanalys av flera studier i Journal of Obstetric, Gynecologic & Neonatal Nursing (DOI: 10.1177/0884217505276291) "upplever par selektiv abort som traumatisk, oavsett den fosterdiagnostik som visar en funktionsnedsättning eller i vilken graviditetsvecka aborten görs". Dessutom fann studien att "kvinnor som avslutade graviditeten efter fosterdiagnostik, särskilt efter ett moderkaksprov, ville sörja men kände att de var värdiga att göra det". "Par, vårdpersonal, familj och vänner underskattade intensiteten och varaktigheten av förlustkänslor efter selektiv abort", skriver studieförfattarna.

De strategier som kvinnorna i studien uppgett att de använt för att hantera känslorna efter aborten – att förneka att barnet är en person, att begränsa den information de sökte om barnet, att överlåta valet till andra, att relativisera det moraliska valet, att inte berätta om aborten för andra – fungerade till en början, men kvinnorna kände i slutändan att de svek sig själva och sitt barn.

Källa: MercatorNet (www.mercatornet.com)