Könsdysfori

                              Skapade till man och kvinna

Vi lever i en tid när allt är i gungning. Allt flyter. Allt förändras. När vi inte länge har vår grund i Gud och i hans skapelse förlorar vi lätt den grundtrygghet som vi så väl behöver för att leva i harmoni. När vi inte längre har Guds bud och kyrkans lära som hjälp, blir vi som frö för alla vindkast. Krig och miljöförstörelse, gängkriminalitet och drogmissbruk kan lätt frodas och sprida sig. Att skada sig själv eller förakta sig själv är ett annat tragiskt nutida fenomen. Det är svårt för en del att acceptera sig själva som Guds skapelse, som älskad och efterlängtad. Vem är jag? Varför lever jag? I denna verklighet där allt är osäkert är det fler och fler som har svårt att acceptera sin könsidentitet. Man känner sig varken hemma i den omgivande verkligheten eller i sig själv, i sin egen kropp. Denna främlingskänsla gör att man tror att det skulle bli bättre om man kunde bli någon annan eller rentav genom att byta kön. Speciellt unga människor som känner sig väldigt utsatta och osäkra frestas av tanken att det blir bättre om jag byter identitet och kön. Lyckligtvis börjar man inse att en ung sårbar och osäker människa inte är mogen att ta ett oåterkalleligt steg som aldrig kan ångras.

Kyrkan har alltid varnat och tagit avstånd från könsbyte. Av erfarenhet vet man att allt inte blir bättre bara för att man byter kön. Kyrkan vill hjälpa oss att acceptera oss själva som vad vi är: att Gud har skapat oss som man eller kvinna. Vi kan egentligen inte förändra detta biologiska faktum eftersom det är givet i själva skapelsen. Ytterst sällan finns det en osäkerhet om vilket kön en människa har. Samtidigt finns det många olika sätt att vara man eller kvinna på. Det är viktigt att inse att det finns en stor mångfald inom den manliga och kvinnliga könsidentiteten. Mansrollen och kvinnorollen är inte stereotypa. Vi får glädja oss över att vi är skapade så underbart. Vi är alla unika mästerverk som Gud har skapat. Vi är älskade som det vi är. Vi behöver inte göra om oss. Vi kan helt enkelt inte göra om oss. Men vi kan alltid omvända oss och bli mer och mer det vi är i Guds ögon: hans älskade barn, vare sig vi är män eller kvinnor.

Kyrkan godtar bara den könsidentitet som vi fått från början. När det gäller dem som vill gifta sig måste man vara vaksam, eftersom bara den som är man eller kvinna från början kan gifta sig kyrkligt. Det kan tyckas okänsligt och strängt, men i grund och botten måste vi bejaka skapelseordningen. Samtididgt är det en självklarhet att vi måste bemöta varje människa med kärlek och respekt. Evangeliet förpliktar oss att visa särskild omsorg och godhet mot den som har det svårt och känner sig utsatt. En person som vill eller redan har genomgått könsbyte måste därför alltid få erfara vår omsorg och godhet. Ofta finns det mycket lidande och inre oro hos dessa människor. Kyrkan tar aldrig avstånd från en person, även om hon tar avstånd från vad hon gjort. Det är denna ekvation som vi alltid måste få att gå ihop. Gång på gång måste vi lära oss att älska vår nästa oavsett vem hon är och vad hon har gjort. Vi måste se med Jesu kärleksfulla blick på varje människa som är skapad till Guds avbild och okränkbar från det första ögonblicket av sin existens till det sista.

+Anders Arborelius ocd

Filmtips