Frågor och svar om stamceller

Stamceller är omogna celler eller ursprungsceller som inte har specialiserats. Beroende på omgivningen (tillväxtfaktorerna) har de förmågan att utveckla sig till olika typer av celler. Stamceller finns i embryon, i foster och i alla människor. Hos barn och vuxna finns stamceller i bland annat benmärgen, nervvävnaden och hjärnan. Det finns även stamceller i navelsträngsblod, fostervatten, tänder och på andra ställen i kroppen.

Totipotenta stamceller är den mest generella typen av stamceller. De kan utvecklas till kroppens alla celltyper, till och med till en ny individ, och finns i nybefruktade ägg till och med blastocyststadiet (fem-sju dygn efter befruktningen). Enäggstvillingar är resultatet av att ett embryo med totipotenta stamceller delats i det allra första stadiet och därefter bildat två genetiskt identiska individer.

Pluripotenta stamceller kan utvecklas till flertalet av kroppens celltyper men kan inte ge upphov till någon ny individ. Cellerna finns i veckogamla embryon när några celler bildat ett yttre skal som omger en inre cellgrupp. Det är denna inre cellgrupp som består av embryonala stamceller. Pluripotenta stamceller finns också i blivande könsceller hos foster. Totipotenta och pluripotenta stamceller kallas embryonala stamceller.

Multipotenta stamceller är den minst generella typen av stamceller. De är specialiserade på celler till ett visst organ eller viss vävnad. Det finns ett stort antal olika sorters multipotenta stamceller i kroppen, och med jämna mellanrum upptäcks fler. De kan utvecklas till alla sorts celler som hör hemma i respektive organ och finns i människokroppen från fosterstadiet genom hela livet. Exempel på multipotenta stamceller är blodstamceller, som kan bilda alla typer av blodceller, och neurala stamceller, som kan utvecklas till olika typer av neuroner och till stödjeceller i nervsystemet. Stamceller spelar en helt central roll i utvecklingen av vävnader och organ hos det växande fostret, men avtar gradvis i antal och betydelse. Hos en vuxen individ har stamcellerna funktionen att nybilda celler i en viss typ av vävnad, exempelvis i hud, tarmvägg eller blod. Multipotenta stamceller kallas adulta stamceller.

Embryonala stamceller finns i befruktade ägg under de första veckorna. De första dagarna kan alla stamceller utvecklas till varsitt nytt embryo och är alltså totipotenta. Efter en vecka har de hunnit specialisera sig och blivit pluripotenta. De embryonala stamceller man använder i forskning är pluripotenta och isoleras då ett ägg, fem till sju dagar efter befruktningen, utvecklats till en blåsformad cellansamling, en så kallad blastocyst. Blastocystens celler är på väg att differentieras, så att de yttre cellerna kommer att utvecklas till moderkaka och fosterhinnor, medan de inre är embryonala stamceller som i detta utvecklingsskede kan mogna till alla typer av celler i kroppen.

För att ta tillvara de embryonala stamcellerna punkteras blastocystens yttre hinna av protein, varefter den inre cellmassan med stamceller tas om hand. Det befruktade ägget är därmed förstört och kan inte utvecklas vidare, medan stamcellerna kan odlas in vitro (i ett provrör) och ge upphov till en ny stamcellslinje. För att odlingen skall lyckas krävs förutom näringslösning även så kallade ”feederceller” eller stödceller.

Embryonala stamceller används ännu inte för behandlingar, eftersom vävnad som skapas med hjälp av embryonala stamceller inte lämpar sig för transplantation, då den växer ohämmat, precis som cancer. Innan man hittat sätt att kontrollera tillväxten kommer embryonala stamceller därför inte att kunna användas kliniskt. 

Adulta stamceller finns i många olika organ och vävnader i människokroppen, där deras uppgift är att förnya och reparera. Det finns ett stort antal olika sorters adulta stamceller för olika typer av vävnad, och de har större förmåga att mogna till olika typer av celler än vad man tidigare trott. Man har också visat att adulta stamceller kan utvecklas i omvänd riktning, till ett mindre differentierat stadium, för att sedan omprogrammeras och ge upphov till en annan typ av stamcell. Genom djurförsök har man sett att blodceller under vissa betingelser kan utvecklas från neurala stamceller, och att neurala stamceller kan utvecklas från benmärgsstamceller. Man har även påvisat att det finns neurala stamceller i hjärnan på vuxna, vilket var en närmast sensationell upptäckt, eftersom det utmanar den gamla sanningen att hjärnan saknar möjlighet att reparera uppkomna skador.