Ny bok om religion och aids i Afrika: kondomer är inte lösningen

I sin inledning konstaterar författarna Jenny Trinitapoli och Alexander Weinreb att många av de människor som de talat med om aids i Afrika ser sjukdomen från ett religiöst perspektiv. Det var en utmaning i deras forskning, medger de, eftersom deras bakgrund snarare ligger inom demografi och sociologi, och det de vet om trosutövning blivit starkt påverkat av sekulariserade teorier.
– I linje med detta synsätt föreställde vi oss att det religiösa svaret på aids i Afrika söder om Sahara var en återstod av föråldrade idéer om hälsa, sjukdom, bakterier, virus, häxor och andar, förklarar de.

Författarnas inställning förändrades dock när de insåg hur stor roll tron spelar i människors liv. När de tittade närmare på sambandet mellan religiösa sedvänjor och hiv visade det sig att antalet smittade var betydligt färre bland dem med konservativa religiösa traditioner. De fann också att det inte spelar någon roll vilken kyrka eller tro man tillhör, utan hur troende man är. Religionen spelar också en viktig roll i utbildning om aids och hur det överförs. I Afrika söder om Sahara fann författarna att majoriteten av katoliker och protestanter visste hur viruset överförs och hade större kunskap än muslimer och dem som tillhör traditionella religioner.

Författarna medger att avhållsamhet är det klart mest effektiva sättet att undvika smitta. Både sekulära och religiösa grupper främjar avhållsamhet, fann de, men från olika perspektiv. De sekulära grupperna förespråkar avhållsamhet av rent instrumentella skäl, medan religiösa grupper gör det till en moralfråga. Vidare kom de fram till att religiösa budskap når fler och är mer i samklang med situationen för de flesta afrikaner, skriver författarna.

Liksom i övriga världen är religiöst aktiva ungdomar mindre benägna att vara sexuellt aktiva jämfört med andra ungdomar, konstaterar författarna. Forskning har visat att det kan få stora konsekvenser för att stävja spridningen av hiv. Förutom att främja avhållsamhet framhåller alla stora religioner vikten av äktenskaplig trohet. Studier från hela världen visar, att de som regelbundet deltar i religiösa samlingar som gudstjänster är mindre benägna att ha utomäktenskapliga förhållanden, kommenterar författarna. Ett kapitel i boken tar i detalj upp hur tro påverkar den personliga synen på skilsmässa, alkoholkonsumtion och att ha sex mot betalning eller gåvor. Sekulära beslutsfattare har förbisett dessa faktorer, kommenterar författarna, och konstaterar att religiösa ledare har kapacitet att legitimera olika typer av förebyggande strategier.

Författarnas slutsats om människors reaktion på hivsmittade är att religiösa ledare är mindre stigmatiserande än folk i allmänhet. Tron har också inflytande över människors hjälpinsatser till dem som är smittade: i sin forskning i Malawi fann författarna att kristna i högre grad besökte sjuka och gav dem hjälp i form av mat betydligt oftare än icke-troende. (30 procent av de kristna gjorde det ofta, sju procent av muslimerna och fem procent av dem som sällan deltog i religiösa samlingar) Samma mönster var uppenbart när det gällde omhändertagande av föräldralösa barn.

Slutligen konstaterar författarna att organiserade trossamfund ofta i media porträtteras som ett hinder för kondomanvändning och därmed som ett hinder i kampen mot aids.
– Våra konklusioner går rakt emot denna gängse uppfattning. Utan trossamfundens respons till dem som lider av hiv skulle trycket från aids i samhällen i Afrika söder om Sahara vara oändligt värre, menar Jenny Trinitapoli och Alexander Weinreb.

Källa: Zenit (www.Zenit.org)