Aidsexpert upprepar krav på beteendeförändring för att minska aidsspridning

När Edward C. Green ledde ett forskningsprojekt om aids vid Harvard 2009 gav han sitt stöd till påve Benedikt XVI:s varning att kondomer inte kunde lösa Afrikas aidskris. Nu har han återigen trätt fram och bekräftar i en ny artikel i tidskriften National Review att aidsbekämpande strategier som går ut på bromsmediciner, hivtester och kondomer är så ineffektiva att de riskerar att vara kontraproduktiva, det vill säga förvärra krisen.

Med hänvisning till uppgifter från Sydafrika som publicerades 2013 menar Edward C. Green att kondomer inte haft någon effekt i Sydafrika, eftersom användningen ökade och minskade under 1990-talet, utan att det resulterade i någon förändring av antalet hivinfektioner. Antalet vuxna smittade i Sydafrika fortsätter att stiga varje år, och 1,7 procent av den vuxna befolkningen smittas varje år. Att smittan minskar i resten av Afrika beror enligt Green på beteendeförändring, vilket skulle kunna fungera lika bra i Sydafrika men inte prövas. Green lyfter fram Uganda, där man på 1990-talet var framgångsrik tack vare informellt arbete på gräsrotsnivå, i motsats till större delen av Afrika där man fått stöd från internationella aidsprogram, som i stället försökt minska riskerna med kondomer, hivtester och bromsmediciner. Det som fungerade i Uganda var enligt Green att man betonade förändrat beteendet, som att vänta med sex tills man gift sig och att vara trogen, i kontrast till det som enligt Green är aidsspridningens nyckelroll, att ha flera partners samtidigt. Insatsen i Uganda gjordes till stor del i lokalt, särskilt de anglikanska och katolska församlingarna.
– Afrikaner är mycket religiösa. Det är bara dumt att ignorera det, säger Green till nyhetstjänsten LifeSiteNews.

Uganda minskade antalet hivsmittade bland vuxna från 15 procent till fem procent, genom att både män och kvinnor minskade antalet sexpartners. Utländska biståndsgivare insisterade dock på att Uganda skulle lägga mer vikt på kondomer och bromsmediciner, vilket, enligt Green, var orsaken till att antalet aidssmittade så småningom ökade igen.

Att kondomer på egen hand inte minskar antalet hivsmittade och spridning av könssjukdomar beror, enligt Green, på att de har en 25-procents felfrekvens, pga. inkonsekvent användning, produktfel samt att tillgången i Afrika är sporadisk. Dessutom uppmuntrar de till riskfyllt sexuellt beteende. Bromsmediciner, menar han, uppmuntrar också till riskfyllt beteende, eftersom de tar bort rädslan för döden när aidssjuka inte längre ser ut som döende.

Att västvärlden envisas med ineffektiva åtgärder, beror enligt Green på ideologi och ekonomiskt egenintresse. Handeln med bromsmediciner och kondomer ger vinst till tillverkarna och sysselsätter många experter, som konsulter, marknadsförare, projektledare, teamledare, vårdpersonal för rådgivning och kliniker som lämnar ut bromsmediciner:
– Tänk på familjeplaneringsindustrin. De utgör en stark kraft som avskräcker finansiärer från att stödja program som ändrar beteende till trohet och kyskhet, säger han.

Tron på att kondomer ger frihet till fortsatt sexuell aktivitet på samma nivå som före aidskrisen härstammar från den sexuella revolutionen, menar Green. Den är kopplad till övertygelsen om att sexlust inte går att dämpa och att strävanden att behärska den genom kyrkors och moskéers moralpredikningar är ineffektiva och psykiskt skadliga, något som enligt Green saknar vetenskaplig grund.

Källor: LifeSiteNews (www.lifesitenews.com) och National Review (www.nationalreview.com)