Ledande läkare i Danmark vill tillåta embryoadoption

Istället för att befruktade ägg, som är kvar efter fertilitetsbehandlingar, kasseras eller används till forskning, borde de kunna ges till infertila kvinnor för vilka adoption inte är ett alternativ, anser fyra medlemmar i Danmarks Etiske Råd. Jacob Ingerslev, överläkare och professor vid Aarhus universitetssjukhus samt viceordförande i Danmarks Fertilitetsselskab, betonar att det inte finns några uppgifter på hur många embryon som förstörs i Danmark, men han uppskattar att det rör sig om flera tusen om året. Han liksätter embryoadoption med vanlig adoption:
– I princip bör adoption av befruktade ägg ske på lika villkor som barnadoption. Den rättsliga ramen borde kunna beskrivas så att den harmoniserar med den öppenhet vi idag har kring donation av ägg och spermier, så att barnet får samma garantier som vid annan fertilitetsbehandling. För det första menar jag att donation av embryon skall vara möjligt med tanke på att patienterna i dag ofta tvingas åka utomlands för behandling – om de har möjlighet. Ett sådant system skulle innebära att embryon i en mycket mindre skala skulle förstöras, vilket måste vara positivt om man anser att livet börjar vid befruktningen. För många par skulle det därför vara meningsfullt att donera övertaliga ägg, säger Jakob Ingerslev till Kristeligt Dagblads nyhetsportal etik.dk.

Han får medhåll av Gorm Greisen, professor och överläkare vid Rigshospitalet i Köpenhamn:
– Om man har gått igenom fertilitetsbehandling och har övertaliga ägg, då tror jag att det är en altruistisk handling att vilja hjälpa andra par genom att donera ägg till infertila. Det kommer att öka tillgången på ägg, som är mycket efterfrågade i Danmark, och samtidigt minska frestelsen att köpa äggen i andra länder där det ofta är fattiga människor som donerar, säger han.

Gorm Greisen är inte orolig för att embryoadoption kan komma att gå ut över de många barn i världen som väntar på adoption:
– Mitt intryck är att det inte alltid är så lätt att hitta ett barn att adoptera. Man måste även uppfylla särskilda krav, som ekonomi och civilstånd, vilket försvårar för vissa par att adoptera. För dem skulle embryoadoption vara en riktigt bra möjlighet, säger han.

Thomas Ploug, professor vid Aalborg universitet och ledamot i Det Etiske Råd, är också positiv till embryoadoption:
– Alternativet är att äggen går till spillo, och det menar jag är fel när det finns par som vill donera samt par som vill adoptera. Det är dessutom en särskilt försvårande omständighet att det är befruktade ägg och inte bara ägg och spermier. Det innebär att vi har att göra med ett mänskligt liv i dess början, påpekar han.

Jacob Birkler, ordförande i Det Etiske Råd, pekar på att embryodonation ger upphov till en rad etiska dilemman, som han vill diskutera i rådet:
– Omedelbart lutar jag mest åt ett nej. Bland de många argumenten kan nämnas hänsyn till de helsyskon, som växer upp i olika delar av landet men som inte kan komma i kontakt med varandra. I Danmark har vi idag möjlighet till anonym spermie- och äggdonation. Om embryodonation också blir anonymt har helsyskon ingen möjlighet att lära känna varandra eller sina biologiska föräldrar. Tar vi hänsyn till barnet, är detta inte utan problem, säger han.

Källa: Etik.dk (www.etik.dk)

Fotnot: Katolska Kyrkans syn på embryoadoption redovisas bl.a. i skriften Dignitas personae. Där nämns särskilt att nedfrysning av embryon är ”oförenligt med den respekt vi är skyldiga mänskliga embryon” och beklagas att majoriteten av de nedfrysta embryona för alltid förblir ”föräldralösa”. Att hantera dessa embryon som ”biologiskt material” anser Kyrkan är oacceptabelt. I dokumentet kallas ”fosteradoption”, att barnlösa par adopterar övergivna embryon, lovvärt men samtidigt uppmärksammas att det skulle kunna leda till problem av medicinsk, psykologisk och juridisk natur.
Statens Medicinsk-Etiska Råd skriver i sin senaste rapport Assisterad befruktning – etiska aspekter att ”donation av befruktade ägg bör tillåtas i Sverige. Rådets sammantagna bedömning är att genetiska samband mellan barn och föräldrar har mindre betydelse för barnets välmående i jämförelse med andra faktorer och att sociala samband väger tyngre”.