Stamcellsforskning gör goda framsteg utan mänskliga embryon, menar expert

Professor Alain Privat, neurobiolog, forskningschef vid det franska institutet för hälsa och medicinsk forskning och medlem i den franska läkarvetenskapliga akademin, har i en intervju för den franska nyhetstjänsten Gènéthique kommenterat två vetenskapliga nyheter om cellbehandling för hjärtsjukdom och terapeutisk kloning. Han menar att vården inte behöver använda mänskliga embryon för att behandla patienter, eftersom läkarens uppgift är att läka efter bästa förmåga och samtidigt respektera mänskligt liv. Forskning på mänskliga embryon, som utlovar potentiella behandlingslösningar korsar en etisk barriär, och är ett misstag att investera dyrbar tid och pengar i när det redan för tjugo år sedan ledde till kliniska återvändsgränder, menar Alain Privat.

Inom embryoforskningen finns främst tre potentiella områden: grundläggande forskning om embryoutveckling, embryon som används för sjukdomsmodellering, samt inom läkemedelsindustrin. Enligt Alain Privat bedrivs de två första områdena huvudsakligen, om inte helt, med djurembryon. Inom läkemedelsindustrin används ofta iPS-celler, eftersom de har samma egenskaper som embryonala stamceller, är lätta att använda, kan produceras i stora mängder och inte är etiskt problematiska. De är dock dyrare än mänskliga embryonala stamceller, som är gratis. Därför kan läkemedelsindustrin utföra storskaliga tester av framtida läkemedel med mänskliga embryon till lägre kostnad än med djurmodeller eller iPS-celler. Det sker dock till kostnaden att fler mänskliga embryon förstörs, varnar Alain Privat.

Alain Privat förklarar vidare att läkare sedan länge använder mänskliga adulta stamceller från t.ex. benmärg, och navelsträngen. Dessutom finns sedan åtta år iPS-celler som kan odlas, förökas och användas för alla typer av forskning Framför allt har de fördelen över embryonala stamceller att möjliggöra personligt lämpade botemedel. Tas de från patienter med genetiska sjukdomar, kan de användas för att analysera detaljerna i den specifika sjukdomen och utveckla lämpliga behandlingar.  Detta är omöjligt med embryonala stamceller, som per definition tas från en annan individ. Liksom hos embryonala stamceller medför iPS-celler risken för tumörbildning samt de inneboende riskerna med att använda virus för att omvandla cellerna. Nyare litteratur beskriver dock virusbyte genom säkra kemikalier och att risken för tumörbildning kan elimineras genom särskilda metoder, påpekar Alain Privat.

Sedan 20 år har ingen behandlingsmetod med stamceller från mänskliga embryon visat framgång. En av de senaste, som genomfördes i USA av företaget Geron, avbröts efter några månader på grund av brist på övertygande resultat, påpekar Alain Privat avslutningsvis.

Källa: Gènéthique (www.genethique.org)