Etiska dilemman efter provrörsbefruktning
Det var en studie i USA som gjordes 2005, som visade av 72 procent av tillfrågade par, som tidigare hade gett upphov till nu nedfrysta embryon, inte hade beslutat vad de skulle göra med sina potentiella avkommor. Eric Widra, som är medicinsk chef för kliniken Shady Grove Fertility Center i Washington, berättar för den brittiska tidningen The Guardian att nedfrusna embryon är ett stort problem för hans patienter:
– Föräldrar är ängsliga eller har olika uppfattning, och vet inte vad de ska göra, säger han. Eric Widra berättar vidare, att de flesta par inte tänker så långt när de påbörjar behandling mot ofrivillig barnlöshet; att ta itu med den diskussionen är ”inte högst upp på prioriteringslistan”, utan de flesta par skjuter på beslutet.
I USA har man valet mellan att använda sina embryon, donera dem till ett annat par, betala för fortsatt förvaring eller se till att de förstörs. Att donera dem till forskning var tidigare förbjudet, och är fortfarande inte helt enkelt. I Sverige är situationen något annorlunda: att donera embryon till andra par är inte lagligt och lagringstiden är begränsad till fem år. Dessutom är det lagligt och helt oproblematiskt – ur administrativ synpunkt – här i landet att donera embryon till forskning.
Meryl Rosenberg, jurist från Maryland med inriktning på familjerätt, säger att fall som gäller assisterad befruktning blir allt vanligare, i takt med att allt fler använder sig av medicinsk hjälp för att få barn. Framförallt blir det komplicerat när paret skiljer sig eller en av dem dör, eller när föräldrarna drar åt olika håll angående vad som ska ske med embryona.
– Ofta i samband med att förhållandet tar slut vill ena parten använda embryona medan den andra inte vill det, berättar hon. I de flesta fall kommer domstolarna fram till att rätten att slippa fortplanta sig väger tyngre än rätten att göra det, men det har funnits undantag, fortsätter Mary Rosenberg.
Eric Widra berättar att man på hans klinik ber paren att skriva under på att de äger embryona gemensamt samt att man själv har ansvar för dem, och för att lösa situationen, om man separerar eller den ena parten dör. Klinikledningen försöker också uppmuntra par att överväga, om man vill ge bort övertaliga embryon till forskning eller till andra infertila par, även om det kan innebära en hel del byråkrati.
Källa: The Guardian (www.theguardian.com)