Indiska surrogatmammor okunniga om graviditetsrisker, enligt studie
Kommersiellt surrogatmoderskap är förbjudet i de flesta länder men Indien är fortfarande ett populärt resmål för surrogatturism. De kvinnor som blir surrogatmammor i Indien är i regel fattiga och outbildade. Det de tjänar på att föda barn åt någon annan kan innebära en markant förbättrad livssituation, utbildning för deras barn eller en chans att starta eget. Att indiska fertilitetskliniker tjänar stort på surrogatmoderskap och att bristen på reglering bidrar till att surrogatmammor blir utnyttjade, är åsikter som länge framförts, och som nu bekräftas av en studie publicerad i facktidskriften Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica (DOI: 10.1111/aogs.12576).
– Av de 14 surrogatmammor jag intervjuade, kunde inte en enda förklara riskerna med att flera embryon placeras i livmodern, med fosterreduktion eller med kejsarsnitt. Graviditet är den farligaste tiden i en kvinnas liv. De måste veta vad de samtycker till, säger studieförfattaren Malene Tanderup från Aarhus universitet i Danmark till nyhetstjänsten Reuters Health.
Malene Tanderup ser det som ett problem, eftersom vanligtvis flera embryon överförs i kvinnan vid de 18 kliniker hon besökte – i ett fall så många som sju stycken. För varje ytterligare foster ökar riskerna för mamman och barnen; flerbördsgraviditeter kan leda till för tidigt födsel, cerebral pares eller inlärningssvårigheter och att kvinnan får högre risk för högt blodtryck, diabetes eller blödningar. När Malene Tanderup frågade läkarna om de berättar för surrogatmamman om hur många embryon som överförs var svaret: "Nej, vi frågar dem aldrig och de får inte ens veta hur många embryon vi överför. De är analfabeter och helt outbildade flickor".
Två tredjedelar av de 18 undersökta klinikerna talar varken med det beställande paret eller med surrogatmamman om hur många embryon som överförs, fyra rådgör med det beställande paret och endast en blandar även in surrogatmamman i beslutet. Antalet foster anpassas i regel sedan enligt beställarnas önskemål med hjälp av selektiv abort, och en dödlig lösning sprutas i det oönskade fostret runt tionde graviditetsveckan. Fosterreduktion anses allmänt som säker men innebär en liten risk för infektion och förlust av de återstående fostren. Eftersom surrogatmammor betalas månadsvis under graviditeten, får de mindre pengar om graviditeten slutar med missfall.
I ett fall då en surrogatmamma var gravid med tvillingar och önskade abortera den ena, sade ansvarig läkare nej och erbjöd henne i stället ytterligare 50 000 rupier (ca 7 500 kr) samt kejsarsnitt, vilket kvinnan gick med på. En läkare förklarade hur det går till när beställarna får tvillingar, "Det blir två i en smäll och de behöver inte ge ut pengar en gång till". Men huruvida den extra utbetalningen verkligen väger upp den ökade risken är Malene Tanderup inte säker på. En tvillinggraviditet i Indien leder nästan alltid till kejsarsnitt, och kvinnan kan sedan inte lyfta tungt på flera veckor och kan därför inte återvända till sina dagliga arbetsuppgifter direkt efter graviditeten. Skulle hon sedan bli gravid igen, krävs det oftast ytterligare ett kejsarsnitt.
– Kontraktet säger ingenting om vem som betalar för det eller för infektioner eller andra komplikationer efter förlossningen, påpekar Malene Tanderup.
En tidigare studie om Indiens surrogatverksamhet från 2013 fann att surrogatkontrakten sällan tar upp surrogatmammans hälsa och välbefinnande.
– Läkarna verkar vara mer lojala mot det beställande paret än mot surrogatmamman. Ett stort antal beställande par kommer från Indien, det handlar absolut inte bara om utlänningar, säger Amar Jesani, redaktör för Indian Journal of Medical Ethics.
Källa: Genetics and Society (www.geneticsandsociety.rsvp1.com)