Försäkringsbolag i Kalifornien nekar ersättning för cellgiftsbehandling men beviljar självmordspiller

I en dokumentär producerad av Center for Bioethics and Culture Network, berättar Stephanie Packer om sin erfarenhet av att leva med en dödlig sjukdom i en tid då assisterat självmord är billigare än att kämpa för att överleva. Hennes försäkringsbolag hade ursprungligen meddelat att de skulle täcka kostnaderna för cytostatika, men en vecka efter att assisterat självmord legaliserades kom ett brev som meddelade motsatsen. Trots flera överklaganden, fortsatte försäkringsbolaget att vägra.
– Så snart lagen antogs nekades patienter som kämpar för ett längre liv behandling, eftersom detta alltid kommer att vara det billigaste alternativet [...] det är svårt övervinna ekonomiskt, säger Stephanie Packer i dokumentären.

Många katolska ledare, även påve Franciskus, har uttalat sig mot assisterat självmord och kallat det för "falskt medlidande". Los Angeles ärkebiskop Jose Gomez har sagt att assisterat självmord "står för misslyckad solidaritet" och att man överger de mest utsatta i samhället.
– Vi är kallade som människor att stödja varandra, att hålla varandra i handen och att gå igenom den här resan. Jag vill att mina barn skall få se att döden är en del av livet, och att livsslutet kan vara en möjlighet att uppskatta de saker man inte uppskattade förut, säger Stephanie Packer.

Stephanie Packer leder stödgrupper för personer med obotliga och kroniska sjukdomar. Hon säger att hon såg en tydlig förändring hos många deltagare när läkarassisterat självmord blev legaliserat:
– I vanliga fall talade vi om stöd och kärlek, och vi fanns där för varandra, och bara uppmuntrade varandra, ’idag är en dålig dag, i morgon behöver det inte vara så’. Men när assisterat självmord legaliserades blev många mer deprimerade, några sade att de ville avsluta sina liv. Patienter kommer att dö på grund av detta. Patienter måste veta vad detta innebär, och allmänheten behöver veta att det kommer att döda dessa patienter eftersom de inte kommer att få den vård de behöver för att förlänga deras liv. Det gör att obotligt sjuka patienter känner sig "mindre värda" att de inte är värda den kampen, att de inte är värda det.

Stephanie Packer menar att de dödliga läkemedlen aldrig bör "stödjas av läkare eller av regeringen. Det är inte okej [...] eftersom det påverkar mig negativt och påverkar min kamp och min förmåga att finnas kvar längre med mina barn". Hon pekar vidare på andra resurser, och säger att det finns en hel skattkammare av stöd för obotligt sjuka patienter – ekonomiskt, psykologiskt, fysiskt, även om patienter behöver bara någon att prata med. Eftersom livsbejakande palliativ vård fortfarande är dyr rekommenderar hon att mer energi och resurser ges till stöd för hospicevård, istället för att göra döden till ett billigare alternativ.
– Vi kan börja laga vårt trasiga sjukvårdssystem och människor kommer att börja leva, istället för att känna att de måste välja att dö, säger Stephanie Packer.

Källa: Catholic News Agency (www.catholicnewsagency.com)