Psykiatripatienter i Nederländerna får dödshjälp för enkelt, enligt amerikansk studie
Studien leddes av Scott Kim, psykiater och bioetiker vid amerikanska National Institutes of Health, som tillsammans med kollegor från universitetet i Maastricht, analyserade 66 dödshjälpsfall i Nederländerna, där läkarna beviljat och utfört dödshjälp av psykiatriska skäl och som den nederländska dödshjälpskommittén publicerat på nätet. Studien publicerades i facktidskriften JAMA Psychiatry (2016; doi:10.1001/jamapsychiatry.2015.2887).
Majoriteten av de drabbade hade ett flertal psykiatriska diagnoser och 36 av de 66 patienterna hade depression som sin primära diagnos. Depressionen var ofta allvarlig, och några patienter hade fått elchocksterapi. Av de 66 patienter hade 34 personlighetsstörningar, vilket inte alltid blivit formellt diagnosticerat. Rapporterna visade att beskrivningar som "störd personlig utveckling", som lett till "reducerad frustrationstolerans" eller "kompetens att uthärda" var avgörande för godkännande av dödshjälp.
Ett fall handlade om en frisk 70-årig kvinna som tillsammans med sin make hade beslutat att de inte ville leva utan varandra. Efter att mannen hade avlidit beskrev kvinnan sitt liv som "helvetet på jorden" och "meningslöst". Dödshjälp beviljades av nederländska läkare, även om kvinnan "inte kände sig deprimerad" och åt, drack och sov som vanligt. Enligt studien hade 37 av 66 fallen som låg till grund för artikeln angett social isolering och ensamhet som en del av sitt problem. En patient hade beskrivit sitt liv som ett "liv utan kärlek" och därför hade hon ingen "rätt att existera". I andra fall hade patienter vägrat medicinska behandlingar, som kunde ha hjälpt dem. Dubbelt så många kvinnor med psykisk sjukdom som män är bland dem som beviljas dödshjälp i Nederländerna.
Scott Kim anklagar inte sina nederländska kollegor för att göra för snabba bedömningar, men av de 66 hade en tredjedel fått avslag på tidigare ansökningar om dödshjälp. Beslutet om dödshjälp vid psykiska störningar verkar bero på hur skickligt patienten formulerar sin önskan, och Scott Kim ifrågasätter om systemet innehåller tillräckliga kontrollmekanismer för att inte ge efter för lättvindiga önskemål från psykiskt instabila personer, vilket borde undersökas i fortsatta studier, menar han.
– Kriterierna för dödshjälp i Nederländerna är i huvudsak att personens sjukdom skall vara svår och obotlig. Studien visar att utvärderingen av vart och ett av dessa kriterier kan bli problematisk. Själva idén att människor går ifrån sin behandlande läkare till en klinik som finns enbart för dödshjälp, och inte utvärderas av en psykiater utan av någon annan som måste ta dessa mycket svåra beslut om allvaret av lidande och sjukdom – det förefaller mig som det värsta tänkbara sättet att genomföra denna process, säger Paul S. Appelbaum, professor i psykiatri, medicin och juridik vid Columbia University, till The New York Times.
Källor: Deutsches Ärzteblatt (www.aerzteblatt.de) och BioEdge (www.bioedge.org)