Bioetiker belyser kulturella skillnader i synen på autonomi i ny artikel

15 maj 2017
I västländerna är den dominerande filosofin inom bioetik respekt för autonomi, vilken bl.a. cementerades i filosoferna Tom Beauchamp och James Childress epokgörande bok Principles of Biomedical Ethics, som kom 1985. I sin bok definierade författarna de fyra principer, som av många fortfarande framhålls som den medicinska etikens grundpelare: att göra gott, inte skada, autonomi och rättvisa. Men är respekten för autonomi en bra grund för bioetik i alla kulturer?, undrar bioetiker Kevin Behrens.

Den sydafrikanske bioetikern Kevin Behrens hävdar i facktidskriften Developing World Bioethics (DOI: 10.1111/dewb.12145) att kulturerna söder om Sahara har ett kommunitaristiskt tillvägagångssätt, som finner den individualism som representeras i Beauchamps och Childress verk nästan oförståelig:

"I själva verket är det bara avsett för individuellt beslutsfattande, med den påstådda rätten för individer att helt och hållet göra val för sin hälsa och sitt liv. För många afrikaner är begreppet autonomi problematiskt. En genomgripande uppfattning är att det är centralt för världssynen bland de flesta afrikaner att samhället värderas högt och att individer är bundna till sina samhällen. Besluten om ens kropp och liv skall därför inte tas av personer ensamma, utan i samförstånd med deras familjer och samhället i deras närhet", skriver Kevin Behrens.

Denna "starka känsla av ömsesidigt beroende och ömsesidig omsorg" är allmänt känd som Ubuntu, vilket innebär att "vi kan inte vara verkliga personer utanför gemenskapen med andra. Människans framgång är beroende av att vara i relationer och att dela ett levnadssätt med andra." Kevin Behrens hävdar att västliga samhällen har förlorat en viktig dimension av sin mänsklighet genom överskattad individualism.

Kevin Behrens försöker att argumentera att "respekt för personer" fungerar bättre i bioetik än "respekt för autonomi": "När man pressas att ärligt reflektera om vad som är viktigt i ens liv, måste även de som har uppfostrats i starkt individualistiska samhällen erkänna att de inte tror att autonomi är allt som spelar roll. De söker också stöd och deltagande av sina nära och kära i sina beslut, och de tar konsekvenserna för anhöriga pga. de val de själva gjort på mycket stort allvar, menar Kevin Behrens.

Tankegången kan bromsas upp av frågan: vad är en person? Om spädbarn och funktionshindrade är personer, vad sägs om delfiner och schimpanser? För att tillgodose människor som inte har autonomi hävdar Kevin Behrens att vi bör skilja mellan "personer som aktörer" vars rätt till självbestämmande bör respekteras och "personer som inte är aktörer" som behöver skyddas. Kevin Behrens artikel ger en fascinerande syn på bioetik från ett mycket annorlunda kulturellt perspektiv, skriver nyhetstjänsten BioEdge.

Källa: BioEdge (www.bioedge.org)