Bioetiker i Kanada efterfrågar organdonation efter läkarassisterat självmord

Artikelförfattarna Julie Allard och Marie-Chantal Fortin, bioetiker vid University of Montreal, hävdar i The Journal of Medical Ethics (doi:10.1136/medethics-2016-103460) att "läkarassisterat självmord har potential att tillgängliggöra ytterligare organ för transplantation. Att acceptera att organ tillvaratas efter läkarassisterat självmord är ett sätt att respektera patienternas autonomi, för vilka organdonation är viktigt. Organdonation efter läkarassisterat självmord skulle vara etiskt godtagbart om patienten som har erbjudit sig att donera är beslutskapabel och inte utsatts för påtryckning om dödshjälp eller organdonation".

Artikelförfattarna påpekar att beslutet att donera bör vara skilt från beslutet om dödshjälp, eftersom det skulle kunna ha en negativ inverkan på allmänhetens uppfattning om organdonation. Därför efterfrågar de ytterligare studier.

Artikelns publicering föregicks av ett yttrande från transplantationsorganisationen Transplant Quebec och Quebecs delstatliga etiska kommitté: "Med tanke på att en begäran om läkarassisterat självmord är en rättighet, att organdonation är socialt acceptabelt och att patienten yttrat en uttrycklig begäran, och med tanke på att etikkommissionen alltid har lovordat organdonation i tidigare ställningstaganden, rekommenderar kommissionen att alla ansvariga institutioner organiserar de nödvändiga förutsättningarna för att göra dessa två krav förenliga".

Artikelförfattarna hävdar att organdonation efter dödshjälp alltid kommer vara sällsynt, eftersom de flesta patienter, som begär dödshjälp, dör av cancer, vilket normalt gör dem olämpliga som donatorer. Att donera organ efter dödshjälp förekommer främst i Belgien och Nederländerna; mellan 2005 och 2015 donerade 21 belgare organ efter dödshjälp medan siffran för Nederländerna var 15, enligt nyhetstjänsten BioEdge.

Förespråkare hänvisar till respekt för patientens autonomi. "Flera länder, däribland Kanada och USA, anser att en person som är i stånd att ge fritt och informerat samtycke (eller vägra sådant samtycke) har rätt att bestämma vad som händer med hans eller hennes kropp", skriver artikelförfattarna.

De erkänner dock att det kan finnas vissa etiska komplikationer. Patienten kan känna att hon är en börda och endast till nytta om hon donerar sina organ. Detta skulle kunna innebära en subtil form av tvång, vilket artikelförfattarna menar går att komma förbi: "Det kommer att bli svårt att särskilja patienternas anledning att begära läkarassisterat självmord, men att helt skilja de två beslutsprocesserna åt bör bidra till att säkerställa att dödshjälpsbegäran motiveras av outhärdligt lidande, som krävs enligt lag, och inte av en känsla av att ens värde är begränsat till organen", menar Julie Allard och Marie-Chantal Fortin.

Källa: BioEdge (www.bioedge.org)