Bristande kunskap om hjälpmedel kan driva funktionshindrade till dödshjälp

MS-sjuke Colin Campbell från Skottland hade planerat att dö torsdagen den 15 juni i år på en dödshjälpsklinik i Schweiz, 56 år gammal. Ett möte med MS-sjuka Rona Tynan, som upplyste honom om hans möjligheter och rättigheter, ledde till att han bestämde sig för att fortsätta leva i stället.

– Jag blev ganska förvånad över att vakna på fredagen. Torsdagsmorgonen var ovanlig eftersom jag offentligt hade förklarat att det skulle vara min dödsdag, och jag hade varit så förberedd på att jag skulle vara borta, men jag är fortfarande här, säger Colin Campbell till nyhetstjänsten BBCNews.

Colins fick diagnosen MS 1995. Han hade svårt att utöva idrott och kände sig tvungen att lämna sitt jobb som it-konsult. Han blev allt oftare sjuk och som ensamstående, med sin bostad på andra våningen, kände han sig som "fånge" i sitt eget hem, utan möjlighet att komma ut. Med tiden förlorade han kontakten med vänner och bestämde sig i våras att den bästa lösningen skulle vara att ta livet av sig på en dödshjälpsklinik i Schweiz. Kliniken godkände hans ansökan omgående.

Assisterat självmord är inte tillåtet i Skottland; senast 2015 röstades ett lagförslag ner i det skotska parlamentet. Tiden före resan till Schweiz deltog Colin Campbell i ett tv-program om legalisering av assisterat självmord, som MS-sjuka Rona Tynan råkade titta på.

– Jag hörde orden "multipel skleros" och "Inverness". Så jag rullade snabbt fram till tv:n i min rullstol för att lyssna på Colins historia. Det var mycket oroande att han kände att han var tvungen att göra såhär, säger Rona Tynan.

Som kvinna och mamma har Rona Tynan ett aktivt och lyckligt liv, men för ett år sedan kände hon samma hopplöshet som Colin Campbell. När en kusin insåg att Rona inte fick den hjälp hon var berättigad till, kontaktades socialtjänsten snabbt och mer stöd upprättades.

– Mitt stora bekymmer var huruvida Colin hade tillgång till det stöd han behövde för att möjliggöra bättre livskvalitet och jag ville verkligen försöka se om jag kunde hjälpa honom. Jag ville inte att han skulle tycka att jag inte respekterade hans beslut, men jag ville inte tänka på att en man hade valt att dö därför att han inte hade tillgång till rätt hjälp. Jag tycker att det är väldigt sorgligt att den här mannen ville åka till Schweiz och inte hade kännedom om de enkla hjälpmedel han har rätt till, säger hon.

Kort innan Colin skulle resa till Schweiz träffades de två, och det visade sig att Colin var dåligt informerad om den hjälp som var tillgänglig för honom, bland annat vilken hjälp en elektrisk rullstol innebär.

– Jag är en tjej som gillar att komma ut och en elektrisk rullstol gav mig mitt liv tillbaka. Jag ville att Colin skulle få samma möjlighet. Ibland känns det som om man inte har mycket kvar, men jag tror att friska luften och att träffa folk och vänner skulle göra stor skillnad i Colins liv. Trots min kunskap om systemet har jag svårt att få allt nödvändigt stöd till och med för mig själv. Jag har spenderat mycket på trapphissar och privatvård men har fortfarande inte någon ramp. Om dessa saker gavs till oss, eller rätt hjälp tidigare, tror jag att livet skulle bli mycket lättare, säger Rona Tynan.

För att bli godkänd av dödshjälpskliniken i Schweiz hade Colin Campbell behövt genomgå en rad tester för att säkerställa att han inte hade utsatts för tvång. Kliniken säkerställde dock aldrig att han hade uttömt alla möjligheter till stöd. Journalisten Mik Scarlet, som också har MS och är medlem i den brittiska organisationen Not Dead Yet, en grupp funktionshindrade som motsätter sig dödshjälp, menar att det måste finnas en säkerhetsnivå ifall dödshjälp skulle bli tillåten i Storbritannien.

– Jag förstår rädslan och den svarta framtidssynen. Mycket av det är brist på stöd, brist på kunskap, och Colins historia pekar tydligt på varför vi är oroliga. Man kan inte säga att man har fattat ett välgrundat beslut om man inte vet något om elektriska rullstolar eller vårdplaner, säger Mik Scarlet.

Källa: BBCNews (www.bbc.com)