CRISPR-pionjär varnar för ”embryofabriker”

Professor Jennifer Doudna, en av forskarna bakom den nya ”klipp-och-klistra-metoden” som möjliggör genförändringar med mycket större precision än tidigare, gick i dagarna ut i en intervju i brittiska The Times för att varna för vad konsekvenserna kan bli, om begränsningar för metodens användning inte kontrolleras.

Jennifer Doudna, som är molekylärbiolog vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien, berättar, att hon dagarna före intervjun legat sömnlös på nätterna över nya forskningsresultat från Storbritannien, som publicerades i mitten av september. Hon är orolig vad hennes metod, när den utvecklas, på sikt kan komma att betyda för människans framtid.

Framförallt är hon rädd att Storbritannien skall fortsätta den mycket liberala hållningen i forskningsfrågor, som kännetecknat landet på senare tid. Hon menar att det finns risk att man i Storbritannien tillåter ”fabriker” som framställer nya mänskliga embryon för forskning på löpande band, samt för att man kommer att tumma på den regel, som i dag förbjuder mänskliga embryon som används för forskning att hållas levande i laboratorier i mer än två veckor.

Jennifer Doudna framhåller att hon är mycket imponerad över de nya forskningsresultaten, men att hon är bekymrad för vad som kan komma att hända, om forskning krockar med gränserna för vad som är tillåtet och etiskt att göra med en samling celler, som, med hennes ord, ”på något sätt är en människa”.

De resultat, som fått Jennifer Doudna att uttala sig, publicerades i mitten av månaden av forskare vid Francis Crick-institutet i London. Där har man lyckats avaktivera enskilda gener från mänskliga embryon som bara är ett par dagar gamla i försök att förstå, vilken betydelse just dessa gener har för människans allra första utvecklingsstadier.

– Jag läste studien, och den är mycket noggrant gjord. Det är helt klart en metod som fungerar på mänskliga embryon. Hon [forskningsledaren Kathy Niakan] gör det för att studera människans utveckling. Men utmaningen blir genast: vad är nästa försök? Är det att man behöver framställa tusentals fler embryon? Behöver man be om att 14-dagarsgränsen töjs, så man kan studera vad som händer längre fram i utvecklingen? Det ger definitivs upphov till frågor, som för mig är väldigt obehagliga.

Professor Doudna befarar, att Storbritannien kommer att korsa viktiga gränser i tävlingen om att vara först med forskningsresultat.

– Jag har svårt för det här. Jag försöker förstå vad som är en ansvarsfull väg framåt. Jag måste erkänna att jag personligen känner obehag inför tanken om det så småningom skulle kunna finnas fabriker som pumpar ut en massa mänskliga embryon för forskning. Jag kan inte exakt sätta fingret på varför, men det känns som att det gör människolivet billigt.

Robin Lovell-Badge, stamcellsbiolog vid Crickinstitutet, som arbetade på försöken som Jennifer Doudna talar om, säger, att deras försök för strängt kontrollerade, men att liknande försök på andra håll i världen kanske inte kommer att vara det. Han förstår varför Jennifer Doudna är orolig, speciellt med tanke på experiment som kommer att ske i mindre reglerade länder.

Det är bara fem år sedan Jennifer Doudna, tillsammans med den franska mikrobiologen Emmanuelle Charpentier, visade hur metoden som kallas CRISPR-Cas9 kan ta bort vilken bit som helst av en Dna-molekyl. Sedan dess har metoden använts i olika försök, och senast i somras visade en forskargrupp att man lyckats korrigera en gen som ger upphov till en hjärtsjukdom från ett antal mänskliga embryon. Läs mer

Källa: The Times (thetimes.co.uk)