Dödshjälp ”inget som helst tabu” längre i Nederländerna

13 november 2017

Dödshjälp har blivit så vanligt i Nederländerna att landets enda klinik som specialiserar sig på dödshjälp har svårt att möta efterfrågan, och efterkrigsgenerationen, som nu blivit äldre, förväntas att spä på antalet ytterligare under de kommande åren. En av landets mer kända etikprofessorer menar dock att dödshjälp blivit alldeles för vanligt.

Steven Pleiter, som leder dödshjälpskliniken Levenseindekliniek i Den Haag, har i dag 57 läkare knutna till kliniken och uppskattar att han i slutet av nästa år kommer att behöva över 100 på grund av den ökande efterfrågan. Enligt den brittiska tidningen The Guardian fick 32 patienter dödshjälp på kliniken 2012, vilket kommer att beräknas ha ökat till 720 för 2017.

I hela landet fick 4 188 personer dödshjälp 2012, människor som alla uppfyllde kriterierna enligt lagen från 2002: att frivilligt och väl övervägt ha efterfrågat dödshjälp i samband med outhärdligt lidande som det inte fanns någon möjlighet att förbättra eller bota. I år har hittills 18 000 förfrågningar om dödshjälp gjorts, däribland 2 500 till Levenseindekliniek – den enda kliniken i Nederländerna som specialiserat sig på dödshjälp – jämfört med 1 234 förfrågningar 2015.

– Om det fanns något tabu, har det försvunnit. Den generationen som kommer nu, efterkrigsgenerationen, uppnår nu det livsstadium då de dör, och denna generation har en mycket tydligare och mer uttrycklig åsikt om hur man formar sitt eget livsslut. Jag förväntar mig mycket mer tillväxt under de kommande åren. Vi ber läkarna att arbeta åtta till 16 timmar i veckan för den här organisationen. Ett heltidsjobb som har att göra med människors död är förmodligen lite för mycket, och förmodligen en förskönande omskrivning, säger Steven Pleiter till The Guardian.

Theo Boer, professor i etik vid det teologiska universitetet i Kampen, som satt i landet övervakningskommitté för dödshjälp mellan 2005 och 2014, stod bakom lagstiftningen 2002, men anser numera att dess omfattning är för bred och att döden har blivit alltför yrkesmässig:

– Från och med 2007 ökade siffrorna plötsligt. Det var som om det nederländska folket behövde vänja sig vid tanken på en organiserad död. Jag känner många människor som nu säger att det bara finns ett sätt de vill dö på, och det är genom en spruta. Det håller på att bli för vanligt. I början var 98 procent av patienterna terminalt sjuka med kanske några dagar kvar att leva. De utgör nu bara 70 procent. Det finns inget tvivel om människors goda intentioner på Levenseindekliniek. Men de kan ha blivit för vana att ge dödshjälp. Ja, de har kompetens men de är för erfarna. Man borde aldrig bli van vid att hjälpa någon att dö, säger Theo Boer.

Källor: BioEdge (www.bioedge.org) och The Guardian (www.theguardian.com)