Fel att avsluta behandling för svårt sjuka ungdomar på deras egen begäran, varnar brittisk domare

Barn och unga under 18 som lider av allvarlig sjukdom borde inte ha rätt att själva bestämma om att upphöra med livsviktig behandling, menar Storbritanniens mest seniora domare i familjerätt.

Domare Sir James Munby, president för familjerätt i högsta domstolen för England och Wales, känner sig illa berörd när domstolar gör det möjligt för ungdomar att vägra livräddande behandling:

– Det finns något som gör mig upprörd vid tanken om att om en 16-åringhar argumenteringsförmåga och kapacitet, låter man dem fatta beslut som leder till deras död. Man måste fråga sig vad de skulle tänka fem år senare om de fortfarande var vid liv, argumenterade Sir James under en debatt nyligen om föräldrars lagliga rättigheter.

Sin åsikt baserar han på två fall han hade att göra med på 1990-talet och i början av 2000-talet. En 15-årig medlem i Jehovas vittne, som led av leukemi, beordrades genomgå en livräddande blodtransfusion, vilket räddade hans liv. Leukemin återkom när han var 19 år. Då var han vuxen och kunde vägra transfusioner, vilket ledde till att han dog. Sir James berättar om ett annat fall 1997, då det gällde en 17-årig flicka med svår anorexi, vars händer skulle låsas fast så att hon inte kunde sticka fingrarna i halsen för att kräkas upp det hon ätit. Sir James sade ja till den drastiska behandlingen, flickan överlevde och fem år senare deltog hon i en tv-debatt om en tonåring som vägrade att låta göra en hjärttransplantation, och passade då på att tacka domaren för hans beslut:

– En dag kommer du att tacka Gud att de inte lyssnade på dig. När jag läste om fallet med flickan som ville dö i stället för att få en hjärttransplantation såg jag parallellerna. Jag ville bara säga till henne: ’Ge inte upp. De gör detta i ditt intresse. De vill inte skada dig, de vill hjälpa dig’. När man är 15 eller 16 har man så mycket framför sig och det skulle vara synd att ge upp så lätt och aldrig ta reda på vad som finns där ute. När domaren bestämde att jag skulle få behandling blev jag arg och frustrerad, eftersom jag inte tyckte att han skulle tycka om vad som skulle hända med mitt liv. Jag fortsatte att försöka fly. Det kändes som om att jag inte hade några rättigheter bara för att jag var ett barn. Nu är jag så glad. Jag skulle inte leva idag om de hade lyssnat på mig. Jag började bli bättre och njuta av livet igen och jag insåg att vad som hände mig var det rätta, berättar den tidigare anorektiska flickan Chaye Parker.

Källa: The Daily Mail (www.dailymail.co.uk)

Fotnot: I England och Wales, som har ett rätts- och sjukvårdssystem som till stora delar skiljer sig från Sveriges, är det i svåra fall domstolar som tar beslut som rör huruvida behandling skall fortsätta eller dras in.