Hård kritik mot brist på kontroll av dödshjälp i Nederländerna

Forskare från amerikanska National Institutes of Health (NIH) skriver i en ny studie att den nederländska dödshjälpsgranskningskommittén har svårt att bedöma om läkare tillämpar kriterierna för läkarassisterat självmord på ett korrekt sätt. Kommitténs bedömningsunderlag baseras nämligen på läkarnas egen rapportering.

Inlägg i debatter om legalisering av dödshjälp hänvisar ofta till Nederländerna när det gäller att överväga hur lagar kan anpassas och verkställas för att skapa skyddsåtgärder mot missbruk, försummelse eller fel. Studier av det nederländska systemet har hittills visat få bevis på missbruk och problem med den granskning som sker. Nederländska läkare rapporterar emellertid också svårigheter att tillämpa lagen, men mycket få fall anses inte uppfylla grundkriterierna, dvs. god vård och samråd med en oberoende läkare. Läs mer >>

En ny granskning av hur kommissionen för kontroll och utvärdering av dödshjälp i Nederländerna (RTE) tolkar och tillämpar grundkriterierna för dödshjälp, med särskilt fokus på hur kriterierna fungerar som skydd, har kommit fram till flera anmärkningsvärda resultat. Författarna bakom granskningen, David Miller och Scott Kim från bioetikavdelningen vid National Institutes of Health i Maryland i USA, tittade närmare på 33 fall från 2012-2016 där RTE ansåg att läkare inte hade uppfyllt vårdkriterierna.

Deras studie, som publicerats i British Medical Journal. (dx.doi.org/10.1136/bmjopen-2017-017628), visar att av de 33 undersökta fallen uppfyllde inte 22 grundkriterierna för dödshjälp. I sju av fallen ansåg RTE att den oberoende läkaren inte var tillräckligt oberoende av läkaren som genomförde dödshjälp. I 14 fall hade läkaren inte gett läkemedel på rätt sätt, hade gjort fel vad gällde dosering eller gett läkemedlet på felaktigt sätt.

Författarna skriver vidare att "RTE:s fokus i allmänhet inte låg på huruvida läkaren tog ett korrekt beslut, utan på huruvida läkaren följde en grundlig process (dvs. om läkare skulle ha konsulterat specialister eller utvärderat patienten vidare, men inte om patienten över huvud taget skulle ha fått dödshjälp)". I sex av fallen fann RTE att läkaren som gav dödshjälp inte hade varit tillräckligt noggrann vid tillämpningen av kriteriet för "outhärdligt lidande". I ett fall uppfylldes inte kriteriet om att informera patienten. I detta fall vägrade läkaren att meddela RTE de viktigaste uppgifterna i fallet, och RTE ansåg därför att inte alla kriterierna var uppfyllda.

Författarna konstaterar vidare att det finns flera fall som indikerar att den ansvarige läkaren eller den oberoende läkaren var medvetna om att de pressade de gränserna för laglig dödshjälp. Läs mer >> 

Studieförfattarna konstaterar avslutningsvis: "I Nederländerna tycks uppgifterna ge upphov till frågor om huruvida ett förtroendebaserat, retroaktivt granskningssystem ger tillfredsställande tillsyn för särskilt utsatta patienter (t.ex. psykiatripatienter och beslutsinkompetenta patienter), särskilt när läkaren som ger dödshjälp har stöd av en organisation, som förespråkar dödshjälp".

Källor: BioEdge (www.bioedge.org) och British Medical Journal (bmjopen.bmj.com)