Krav på debatt om dödshjälp för psykiskt sjuka i Belgien

I Belgien höjs allt fler röster som ifrågasätter dödshjälp för psykiskt sjuka. I ett öppet brev ställer 43 psykiatrer, psykologer och akademiker krav på en nationell debatt om dödshjälp vid psykisk sjukdom.

Enligt en artikel i facktidskriften The British Journal (dx.doi.org/10.1136/bmjopen-2014-007454), som publicerades redan 2015, vände sig 100 personer med depression eller schizofreni, eller i flera fall Aspergers syndrom, mellan oktober 2007 och december 2011 till en klinik i Belgiens flamsktalande regionför att få dödshjälp. Läkarna godkände48 av ansökningarna och erbjöd patienterna en dödlig injektion; 35 av dem tackade ja. Artikelförfattarna menar att det krävs mer forskning för att bättre förstå patienter med psykiska störningar som begär dödshjälp på grund av psykiskt lidande.

Denna höst, i slutet av oktober, publicerade det flamskspråkiga radio- och tv-bolaget (public service) VRT ett öppet brev från 43 underskrivare på sin nyhetswebb. I brevet, som vill uppmärksamma dödshjälp för psykiskt sjuka, skriver undertecknarna bl.a.: "Dödshjälp på grund av outhärdligt och meningslöst psykiskt lidande är mycket problematiskt. Det handlar om människor som inte är i livets slutskede och i princip kan leva i många år till. Därför är extrem försiktighet att rekommendera både kliniskt och juridiskt. Sakens kärna verkar för oss vara att den subjektiva faktorn inte kan bortses ifrån när man bedömer hopplösheten i någons lidande", skriver 43 psykiatrer, psykologer och akademiker i det öppna brevet.

Dagens lagstiftning anser brevets avsändare vara för vag och flexibel: "Lagen indikerar inte de exakta kriterierna för outhärdligt och psykiskt lidande. Eventuella klagomål om slarv vad gäller detta kommer endast att sluta i ett lagligt ’ingenmansland’. […] Det blir allt mer så, att oavsett hur många kriterier det finns, beror det helt enkelt på hur en enskild psykiater tolkar eller väger dem, med hjälp av läkarens egna antaganden och patientens berättelse om sina symtom". Vissa människor dör i onödan, och att stå tyst vid sidan är ett försummelsebrott, anser brevskrivarna.

I Belgien får dödshjälp för psykiskt sjuka i vanliga fall inte mycket uppmärksamhet i media. Först när tidningen The Washington Post i oktober publicerade en artikel från nyhetstjänsten AP om en konflikt mellan Wim Distelmans, som leder Belgiens eutanasikommission, och Lieve Thienpont, psykiater som har behandlat ett antal patienter som efterfrågat dödshjälp på grund av psykiskt lidande, fick det uppmärksamhet i landets tidningar. Enligt AP menar Distelmans att Thienpont i vissa fall har godkänt dödshjälp för patienter som inte uppfyllt kriterierna enligt Belgiens lagstiftning. Thienpont nekar till detta och hänvisar till att hennes patienter är så desperata och stressade så att de säger saker om vad som hänt som inte alltid stämmer.

– Tala om paternalism! Plötsligt skall människor som tidigare åtnjutit fullt självbestämmande och som precis bett om dödshjälp, inte längre kunna formulera sina tankar på ett lämpligt sätt. Detta argument avslöjar ett gigantiskt problem: om en psykiater som behandlar begäranden om dödshjälp på grund av psykisk störning samtidigt tvivlar på att patienten kan göra en klar bedömning om sig själv, så är det samma sak som att säga att deras begäran om dödshjälp är ett mycket problematiskt fall, säger Ignaas Devisch, bioetiker vid universitetet i Gent till den belgiska tidningen De Standaard, med anledning av artikeln i The Washington Post.

I en artikel i det belgiska nyhetsmagasinet Knack med anledning av debatten skriver en erfaren psykiater att relationen till hennes patienter har ändrats, även om hon stöder tanken på dödshjälp: "Konstigt nog är det personer med mindre allvarliga psykiska störningar som kan behandlas, som personlighetsstörningen borderline, som oftare begär dödshjälp än allvarligt sjuka patienter. Att erbjudandet finns ger upphov till frågan om dödshjälp. Dödshjälp har blivit ett nytt symptom. Ofta är det ett rop på hjälp: ’Är mitt liv fortfarande värt att leva, eller har man gett upp om mig?’ Men det är ett symtom med särskilt farliga konsekvenser. [...] Om man vägrar ta frågan på allvar, sätter man förhållandet till patienten i fara och förlorar förtroendet. [...] Sedan dödshjälp legaliserades finns det någon sorts galenskap i vårt arbete. I tillägg till hotet om självmord, som man måste vara konstant medveten om som psykiater, finns nu hotet om dödshjälp".

Källor: The Washington Post (www.washingtonpost.com) och BioEdge (www.bioedge.org)