Kritik mot offentliga kostnader för förvaring av könsceller i Storbritannien

Utredning för könskorrigering och efterföljande frysförvaring av könsceller görs av den offentliga vården i Storbritannien. Nu höjs kritik mot att vårdens begränsade medel går till framtida livsval, genom att frysförvara könsceller till framtida familjebildning, samtidigt som många sjuka inte får den livsnödvändiga vård de behöver.

I Storbritannien, liksom i Sverige, är det den offentliga vårdens ansvar att se till att könsceller frysförvaras innan könskorrigerande behandlingar påbörjas. Nu går läkare ut och uppmärksammar att pojkar så unga som 12 år, som har diagnostiserats med könsdysfori – dvs. anser sig ha fel kön – har fått ge spermier till frysförvaring, innan de börjar hormonbehandling som stoppar puberteten. De läkare som ansvarar för unga tonåringars könskorrigeringar och som av samma anledning erbjuder att frysförvara flickors ägg, menar att det bara är rättvist att ge alla patienter rätten att bilda familj.

– Transgendermänniskor gör inte ett livsstilsval. De följer sin biologiska och psykologiska identitet. Om de vill bli föräldrar och bilda familj finns vetenskapen och medicinen på plats. Det är individens rätt att kunna göra det, säger professor Gary Butler, som leder Storbritanniens enda klinik inom offentlig vård för ungdomar med könsdysfori.

Inom den offentliga vården fryser man även ned ägg från flickor från 16 års ålder innan de börjar ta manligt könshormon, som minskar fertiliteten. Äggfrysning kostar 4 000 brittiska pund (ca 42 000 kr) för en cykel och cirka 300 pund (ca 3 200 kr) för lagring varje år, medan priset för att spara spermier är cirka 400 pund plus 300 pund per år. Läs mer >>

Kritik yttras nu från tidigare ordföranden för etikkommittén inom den brittiska myndigheten för fertilitetsfrågor HFEA, den anglikanske biskopen Michael Nazir-Ali:

– Den offentliga vårdens uppgift är att behandla människor som är sjuka – det är vad vi betalar skatt för. Det handlar inte om att stödja människors olika önskningar om vad de vill göra med sin kropp eller sin framtid. Med det ökade trycket på den offentliga vården och så många basala tjänster som inte levereras – var kommer finansieringen för den här typen av fertilitetsbehandling ifrån?, undrar biskop Michael Nazir-Ali.

Källa: The Daily Telegraph (www.telegraph.co.uk)