Transplantationer som inte förlänger livet ger upphov till frågor, menar etiker
I en ny artikel i facktidskriften Journal of Medical Ethics (dx.doi.org/10.1136/medethics-2015-103348) tar de välkända amerikanska bioetikerna Arthur Caplan och Duncan Purves upp nya, etiska frågor som hänger ihop med den "tysta revolutionen" inom mänsklig organtransplantation.
Författarna konstaterar att det finns olika etiska överväganden för transplantationer som inte har att göra med att förlänga livet (som t.ex. transplantation av hjärta eller lunga). De nya transplantationsmöjligheterna, menar de, kräver att man "omprövar" den traditionella risk-nyttoanalysen som används för att utvärdera transplantationsetik: "Skiftet från att rädda liv till att göra livet bättre kräver en förskjutning i det etiska tänkandet, som länge har utgjort den moraliska grunden för organtransplantation. Läkare, patienter, tillsynsmyndigheter, donatorer och finansiärer behöver ompröva relationen mellan risk och nytta, som representeras av de överväganden man gör mellan att rädda liv, förlänga liv och riskera förlusten av liv på grund av kvaliteten på transplantationer som görs enbart för att förbättra liv ", skriver Arthur Caplan och Duncan Purves i sin artikel.
Artikelförfattarna går igenom olika komplexa faktorer med "livsförbättrande" transplantationer, t.ex. om man verkligen kan mäta livskvalitet i förhållande till livskvantitet, och huruvida risken för att "förlora allt" när man dör alltid väger över när man jämför med de potentiella fördelarna av att ha gjort livet bättre. Caplan och Purves menar att läkare och patienter noggrant måste granska de påstådda fördelar med sådana ingrepp: "Nya transplantationsformer bär med sig alla de risker som finns vid rekonstruerande kirurgi (t.ex. att dö under narkosen och post-kirurgiska komplikationer som infektion), men de ökar också risken för infektion på grund av att man behöver immunosuppressiva läkemedel, som i sig ofta för med sig unika risker (t.ex. betydande ökning av långvarig cancerrisk och organsvikt). Eftersom hotet mot livet självt är så stor i transplantationssammanhang, måste särskild uppmärksamhet ägnas åt att de förväntade förbättringarna i livskvaliteten är tillräcklig stora för att uppväga det", skriver Arthur Caplan och Duncan Purves.
Källa: BioEdge (www.bioedge.org)