Bör hivpositiva få donera organ?

I Sydafrika finns få organdonatorer. Det betyder att läkare kämpar för att hitta lämpliga organ för transplantation till patienter, som riskerar att dö i väntan på  nya organ. Ibland måste situationen lösas på ett kontroversiellt sätt, senast med donation från en hivpositiv donator till en patient utan hiv.

Enligt Sydafrikas lagstiftning är transplantation av organ från en levande, hivpositiv donator till en hivnegativ mottagare tillåten, förutsatt ett tydligt, informerat samtycke. Detta är dock inte allmänt accepterat som bästa kliniska praxis på grund av risken för överföring av viruset.

För ca ett år sedan uppkom en situationen vid Witwatersrand-universitet i Johannesburg, där ett barns liv skulle kunna räddas genom levertransplantation från barnets hivpositiva mor – med risken att smitta barnet med hiv. Barnet hade väntat på en donerad lever i 181 dagar, och den genomsnittliga väntetiden är 49 dagar. Mamman hade upprepade gånger erbjudit sig att donera en del av sin lever, vilket hade avslagits eftersom det var emot klinikens policy. Utan transplantation skulle barnet med all säkerhet ha avlidit.

"Hiv-positiva bör få samma vårdalternativ"

I en studie i facktidskriften AIDS (doi: 10.1097/QAD.0000000000002000) och i tidningen The Conversation redogör två läkare och en bioetiker beslutsgången för att genomföra transplantationen:

"Före transplantationen konsulterade vi med stor omsorg transplantationslaget, bioetiker, advokater, experter på hivmedicin och universitets utskott för medicinsk etik. Utskottets uppgift är bland annat att skydda patienter i medicinsk forskning och att försäkra sig om att läkare handlar korrekt. Det stod klart att en transplantation var för barnets bästa. Den större etiska frågan var om det var rätt att neka mamman möjligheten att rädda sitt barns liv. En grundläggande princip för etik är att behandla människor rättvist. Hivpositiva bör ha samma vårdalternativ som alla andra. Vi, tillsammans med etikkommittén, kom överens om att så länge barnets föräldrar förstod att det fanns risk att barnet skulle kunna förvärva hiv, var det acceptabelt att gå vidare med transplantationen.

För att säkerställa att barnets föräldrar var korrekt informerade och i bästa möjliga position för att fatta beslutet använde vi en oberoende donationsrådgivare.

Operationen har visat att läkare kan göra denna typ av transplantation, och att resultaten för den hivpositiva donatorn och mottagaren kan bli bra. Det har också skapat en unik möjlighet för forskare vid Witwatersrand-universitet att studera hivöverföring under mycket kontrollerade omständigheter", skriver läkarna.

Möjligt framsteg för Sydafrika

"Transplantationen förlöpte väl, men det tar tid innan man kan vara säker på huruvida barnet har fått hiv. Bromsmedicinen verkar fungera bra. Denna operation kan vara ett framsteg för Sydafrika där det finns många hivpositiva människor som reagerar positivt på bromsmediciner men ändå tidigare inte har beaktats för levande leverdonation", skriver läkarna bakom försöket.

Källor: BioEdge (www.bioedge.org) och The Conversation (theconversation.com)