Brister i vård i livets slutskede i Schweiz, enligt rapport

En aktuell rapport från Schweiz pekar på anmärkningsvärt stora brister i vården i livets slutskede. Enligt rapporten förekommer också dödshjälp, något som är olagligt i Schweiz.

Rapporten är skriven av ett av de forskningsprojekt (NRP 67) som lyder under schweiziska nationella vetenskapsrådet (SNSF) och sammanfattar 33 andra forskningsrapporter. Den pekar på brister inom hur vård i livets slutskede styrs och reflekterar över hur man skulle kunna förbättra strategin för detta.

I Schweiz avlider de flesta patienter på sjukhus där palliativ vård i stor utsträckning fortfarande inte erbjuds. Assisterad dödshjälp i hemmet är "inte allmänt känt eller tillgängligt", kostnaden för vård "omfattas inte av sjukförsäkringen" och yrkesvägledning för vårdgivare är obefintlig, skriver rapportförfattarna.

Vare sig laglig eller etiskt

För personer som dör på institution "fattas ett medicinskt beslut" för att "inte förlänga eller till och med förkorta patientens liv", enligt rapporten: "I 25 procent av dödsfallen förekom ingen rådgivning från läkare före beslutet trots det faktum att patienten fortfarande var beslutskapabel. I endast 50 procent av fallen rådfrågade läkaren anhöriga eller kände till patientens livsslutdirektiv. Denna andel ökar till 66 procent när patienten har en kognitiv försämring eller funktionshinder, även om hon är beslutskapabel eller delvis kapabel att fatta egna beslut". Detta är inte i enlighet med lagstiftningen eller "principerna för medicinsk etik".

Läkare känner sig oförmögna att bedöma patientens "beslutsförmåga" och "att de inte har fungerande hjälpmedel i utvärderingsprocessen", fastslår rapporten vidare. De känner sig "osäkra på sig själva" när de ställs inför frågor rörande livets slut av juridisk, andlig eller etisk natur. Denna känsla förstärks av brist på vidareutbildning och dialog. I sin rapport efterlyser vetenskapsrådet också "yrkesorganisationer för att garantera grundutbildning och fortbildning i palliativ vård och för att klargöra restriktiva medicinsk-etiska principer".

Uppföljning fattas

Bristen på samarbete mellan olika intressenter inom vård i livets slutskede – vilket resulterar i bristande kontinuitet och fel när det gäller uppföljning och vård – framhävs också. Det visar att övervakningen av patienternas krav vid livets slut fokuserar för nära på den "helande" aspekten, menar rapportförfattarna.

Rapporten fördömer "otillfredsställande medicinsk och juridisk tillsyn när det gäller assisterade självmord och terminal sedering”, när patienten försätts i ett tillstånd av djup sömn. Endast hälften av de assisterade självmorden, som registrerades av den schweiziska federala statistikbyrån mellan 1985 och 2013, "undersöktes faktiskt", framkommer även i rapporten.

Olagligt i Schweiz

Under 2013, "avled en av sex patienter på sjukhus efter att vätske- och näringstillförsel hade avbrutits medan patienten var under palliativ sedering" (när patientens medvetandenivå sänks fram till döden med hjälp av läkemedel). Tillämpas palliativ sedering på patienter som inte befinner sig i livets slutskede, är det en form av dödshjälp, vilket inte är tillåtet i Schweiz och behöver förtydligas ytterligare, skriver artikelförfattarna.

Källor: Génèthique (www.genethique.org) och NRP 67 (www.pnr67.ch)