Donationssystem som tar donationsvilja för givet garanterar inte fler organ, visar studie

Storbritannien planerar att år 2020 ändra systemet för organdonation till ett "opt-out organdonationsregister", dvs. ett system som tar för givet att alla vill donera sina organ, om de inte uttryckligen sagt nej. Enligt en ny studie är det dock osannolikt att det kommer öka antalet organdonationer.

Nyligen presenterade den brittiska regeringen planer på att införa ett "opt-out-system" i Storbritannien senast 2020. Ett "opt-out-system" registrerar automatiskt alla som potentiella organdonatorer och förutsätter samtycke till donation. Om man inte önskar donera måste man själv stryka sig från registret. Ett "opt-in-system" däremot innebär att man själv måste uttrycka samtycke till organdonation. Enligt en ny studie från Queen Mary universitet i London (doi.org/10.1037/xap0000183) bör organdonatorer själva välja att finnas med i registret genom att aktivt anmäla sin donationsvilja, och anhöriga bör få begränsad möjlighet till att gå emot donatorns vilja.

Slutligt donationsbeslut tas av anhöriga

De flesta organdonationssystem i världen, oavsett om de är "opt-out- eller opt-in-system", innehåller en klausul som gör att det slutliga donationsbeslutet tas av anhöriga. I Storbritannien visar officiella uppgifter att mer än 500 familjer sade nej till donation under tiden april 2010 till 2016, trots att de hade informerats om att deras anhörig fanns i organdonationsregistret och ville donera. Det betydde att runt 1 200 patienter gick miste om potentiellt livräddande transplantationer.

I en studie gjord i Storbritannien presenterades amerikanska och europeiska deltagare från länder som antingen har ett "opt-out- eller opt-in-system" för en påhittad situation och ombads att ta rollen som tredje part för att bedöma sannolikheten att en persons "sanna önskan" faktiskt var att vilja donera sina organ, eftersom de var registrerade som donator.

– Vi visar att det är svårare att bedöma den avlidnes underliggande önskemål om de finns med på ett "opt-out-" och obligatoriskt donationsregister. Varför? Eftersom ett fritt val anger vad man föredrar. Om man inte aktivt väljer och man är registrerad som donator, är det inte klart om man verkligen ville donera sina organ. Det är viktigt särskilt när anhöriga måste besluta om den avlidnes donationsvilja. De kan lägga sitt veto mot organdonation om de är osäkra, säger forskningsledaren Magda Osman.

Fler transplantationskoordinatorer behövs

Magda Osman vill istället öka antalet organdonatorer med hjälp av fler transplantationskoordinatorer som arbetar med familjer för att hjälpa dem att förstå problemen innan de ställs inför det stora beslutet:

– Vi måste också erbjuda människor ett sätt att kunna ange vad de vill göra. Det här bör innebära ett uttryckligt ja till organdonation respektive ett uttryckligt nej. Det minskar osäkerheten vid beslutet om organdonation, påpekar Magda Osman.

Källor: ScienceDaily (www.sciencedaily.com) och BioEdge (www.bioedge.org)