Läkarassisterat självmord inte utan komplikationer

Läkarassisterat självmord är inte en "snabb, fridsam död utan allvarliga komplikationer", påpekar två läkare i en artikel på den medicinska nätportalen MD Magazine. Det kan t.ex. ta upp till fyra dagar för en person att dö efter att ha tagit ett dödligt läkemedel.

Läkarna Ronald W. Pies och Annette Hanson tar i en artikel i den amerikanska nätportalen MD Magazine upp tolv vanliga myter om läkarassisterat självmord. Ronald W. Pies är professor emeritus i psykiatri och lektor i bioetik vid State University i New York och Annette Hanson är professor i psykiatri vid University of Maryland och Johns Hopkins universitetssjukhus i Baltimore.

De metoder för läkarassisterat självmord som används i dag garanterar inte en fredlig död, skriver de. Läkare som tycker att läkarassisterat självmord skall vara lagligt måste överväga hur man hanterar de risker som finns, så som att det kan ta längre tid för döden att inträffa än förväntat (upp till ett dygn eller mer), att man vaknar upp från medvetslöshet, illamående, kräkningar eller att kippa efter luft, skriver Ronald W. Pies och Annette Hanson.

Risk för tvång

Mellan 1998 och 2005, skriver artikelförfattarna, var det 27 av 994 fall av läkarassisterat självmord som resulterade i svårigheter att svälja läkemedlen och det förekom sex kända fall där patienten återfick medvetandet efter att ha tagit läkemedlen. Det är emellertid svårt att veta den faktiska förekomsten av komplikationer pga. läkemedel; mellan 1998 och 2015 närvarade i de flesta fall (54 procent) ingen vårdpersonal för att observera patientens död. Brist på läkare vid själva självmordet betyder också att risken för tvång – t.ex. från anhöriga – inte kan bedömas i tillräcklig grad, påpekar Ronald W. Pies och Annette Hanson.

Många patienter som efterfrågar assisterat självmord är kliniskt deprimerade och kan behandlas framgångsrikt, när de väl diagnostiserats, men mellan 2008 och 2014 beviljades mer än 200 psykiatripatienter dödshjälp i Nederländerna, enligt Ronald W. Pies och Annette Hanson. De pekar också på myten att endast döende personer kan beviljas läkarassisterat självmord i USA; i själva verket kan en frisk 20-åring med diabetes, som är beroende av insulin, bli betraktad som "döende" enligt dödshjälpslagen i Oregon.

Patienten beroende av läkaren

"Autonomi" är bara en av många faktorer inom den medicinska etiken, skriver Pies och Hanson, och att det är en myt att "en värdig död", som läkarassisterat självmord ofta kallas innebär att man värnar om patientens självständighet och rätt att avsluta livet på egna villkor. Vid läkarassisterat självmord är patienten i själva verket helt beroende av läkarens bedömning, godkännande och recept, vilket knappast kan kallas självständighet. Dessutom är autonomi bara en av de fyra principerna inom medicinsk etik; de andra är att göra gott, att inte skada och rättviseprincipen, påpekar artikelförfattarna.

En vanlig myt om läkarassisterat självmord är att det egentligen inte är självmord. Man hävdar att de som intar dödliga läkemedel är döende och bara vill påskynda den oundvikliga döden, medan någon som begår självmord inte är döende men vill dö. Argumentet är, enligt artikelförfattarna, en språklig förvanskning. När en terminalt sjuk patient (eller annan person) medvetet och avsiktligt intar ett dödligt läkemedel, är denna handling självmord.

Artikelförfattarna uppmanar avslutningsvis läkare är bli bättre informerade om de många felaktiga påståenden som förekommer om läkarassisterat självmord.

Källor: MD Magazine (www.mdmag.com) och LifeSiteNews (www.lifesitenews.com)