Bristfälligt lagförslag om dödshjälp går till folkomröstning i Nya Zeeland

Nya Zeelands lagförslag om legalisering av dödshjälp, som landets invånare skall rösta om i en folkomröstning i oktober, är "dåligt utarbetad, farlig och bristfällig", varnar ledaren för landets katolska bioetiska centrum.

Resultatet i folkomröstningen den 17 oktober är bindande och utgör själva förutsättningen för att den kritiserade lagen skall träda i kraft.

Lagförslaget erbjuder dödshjälp och assisterat självmord till patienter som förväntas dö inom sex månader. För att kvalificera sig för dödshjälp måste patienten lida av en obotlig sjukdom och uppleva "outhärdligt lidande" som inte kan lindras på något annat sätt som patienten anser acceptabelt.

John Kleinsman leder Nathaniel Center, den nyzeeländska biskopskonferensens bioetiska tankesmedja. Han varnar för att medborgarna inte röstar om huruvida de tycker att dödshjälp bör legaliseras eller inte, utan om de lagliga regler som skall införas genom den särskilda lagstiftningen.

Kan vara död inom fyra dagar

Redan tidigare har det påpekats att lagförslaget saknar krav på att patienten bör ha talat om sitt beslut med en anhörig eller vän. Obligatorisk tid för eftertanke som finns i andra länder där dödshjälp är lagligt saknas. Lagen öppnar för en möjlighet att dö mindre än fyra dagar efter diagnosen. Det finns inget krav på oberoende vittnen och skyddsåtgärder för att upptäcka tvång eller depression hos patienten, inte heller krav på beslutskompetens vid det slutgiltiga beslutet om dödshjälp, skriver John Kleinsman i den senaste utgåvan av The Nathaniel Report.

John Kleinsman påpekar att det finns "djupare skäl" till att motsätta sig den föreslagna lagstiftningen. Den grundläggande faran med legalisering av dödshjälp och assisterat självmord, menar han, är att man skulle hamna i en situation som är omöjlig att återkalla. Följden av lagstiftningen blir att man skapar, i lag såväl som i människors sinne, en klass av "särskilt svaga" människor – de med en terminal sjukdom – vilkas liv inte längre är värda att skydda på samma sätt som andra människoliv. Dessa blir en grupp för vilken det inte bara är förståeligt, utan logiskt, att de skall avsluta sina liv i förtid. En grupp, för vilken den assisterade döden är sanktionerad och kommer att underlättas av staten och, mer specifikt, av statens egen offentligt finansierade hälsovård.

Ironiskt nog, menar Kleinsman, samma vårdsystem som står under stor press att samtidigt finansiera och tillhandahålla vård för terminalt sjuka.

Behöver inte känna smärta

Han menar att även om lagen "säljs" till allmänheten som en allra sista utväg i fall där man lider av outhärdlig smärta, kommer den i verkligheten att gälla en mycket bredare del av befolkningen. Patienten behöver nämligen inte känna smärta för att omfattas av lagen.

Men när lagen debatterades i parlamentet talade många förespråkare om människor som dog med fruktansvärd smärta som den viktigaste anledningen till lagändringen, påminner John Kleinsman.

Det är helt oacceptabelt att människor i dag dör av smärta, och finns det tillgång till högkvalitativ palliativ vård behöver ingen dö i fysisk smärta. Lösningen på ett dåligt döende är bättre tillgång till palliativ vård som effektivt tillgodoser människors fysiska, såväl som psykologiska, emotionella, familjära, kulturella och andliga behov, säger John Kleinsman.

Källor: Crux (cruxnow.com) och The nathaniel report (www.catholic.org.nz)