FN-tjänsteman kritiserar liberal eugenik

En tjänsteman vid FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning kritiserar i en ny rapport om vården och den medicinska forskningen inverkan av funkofobin, dvs. fördomar mot samt särbehandling och utestängande av personer med funktionsnedsättning.

FN:s specialrapportör Catalina Devandas-Aguilar, jurist från Costa Rica och född med ryggmärgsbråck, förklarar i rapporten att funktionsnedsättningar är en del av den mänskliga mångfalden. Det som är viktigast är inte att förebygga eller bota funktionsnedsättningar, utan att säkerställa att de med funktionsnedsättning har samma rättigheter och möjligheter som alla andra.

Liberal eugenik

Hon skriver vidare att när man diskuterar frågor som fosterdiagnostik, selektiv abort och preimplantatorisk diagnostik (PGD) finns det en oro hos handikapporganisationerna för att bioetiska analyser ofta används för att ge en etisk motivering till en ny form av eugenik, som ofta är konsumentdriven. Liberal eugenik syftar till att utöka individernas reproduktiva valmöjligheter, inklusive möjligheten till genetisk förbättring. Även om det inte förekommer några statsstödda eugeniska tvångsprogram, finns det diskriminering och fördomar mot personer med funktionsnedsättningar. Effekten blir att många individuella val leder till eugeniska resultat. Funkofobiska sociala normer och marknadspress leder till önskan om att få det ”bäst möjliga barnet”, med bästa chanser i livet, varnar Catalina Devandas-Aguilar.

Abort vid avvikelser

Vissa utilitaristiska bioetiker hävdar dessutom att genetisk förbättring är en moralisk skyldighet och att det är etiskt att abortera funktionsnedsatta barn. Läs mer >> Rätten till fri abort kan på så sätt stärka och socialt bekräfta uppfattningen att personer med funktionsnedsättning inte borde få födas. Lagstiftning som öppnar för abort senare under graviditeten eller tillåter abort vid fosteravvikelse förstärker budskapet. Konsekvensen är att färre funktionsnedsatta föds, vilket kan leda till minskat socialt stöd. Dessutom undergräver hälsopolitiken och abortlagarna kvinnornas reproduktiva autonomi och valmöjligheter, då de upprätthåller djupt rotade stereotyper och stigmatisering mot funktionsnedsättning, fastslår Catalina Devandas-Aguilar.

Dödshjälp och assisterat självmord

Personer med funktionsnedsättning ser med oro på legalisering av dödshjälp och assisterat självmord. Legaliseringen kan leda till sociala påtryckningar av innebörden att det är bättre att vara död än att leva med funktionshinder. Det finns rapporter om läkare som pressar svårt sjuka och deras anhöriga att avstå från livsuppehållande behandling med motiveringen att den skulle vara meningslös, icke-gynnsam eller potentiellt olämplig, särskilt för patienter med allvarliga hälsoproblem. Den subjektiva bedömningen, som grundar sig på läkarens åsikt och värderingar, inkluderar ett antagande om personens livskvalitet och innebär därmed en risk för att den påverkas av en funkofobisk syn på livet med funktionsnedsättning. På liknande sätt kan överväganden av kostnadseffektivitet leda till att funktionsnedsatta nekas livsuppehållande behandling, skriver Catalina Devandas-Aguilar i sin rapport.

Källor: FN (www.un.org) och BioEdge (www.bioedge.org)