Många kan räddas tack vare organdonationer

I år har 141 avlidna personer som organdonatorer bidragit till att rädda eller förändra andra människors liv. Enligt Socialstyrelsen är det fler än under samma period förra året, trots den pågående pandemin. Organ och vävnader räcker trots det stora antalet inte till för alla som väntar.

Från januari till och med september blev 141 personer i Sverige organdonatorer efter sin död. Under samma period förra året var det 129. Ingen som avlidit i covid-19 har kunnat bli donator, av smittskyddsskäl.

– Det är fantastiskt att så många liv har kunnat räddas genom organdonation – trots att vi är mitt uppe i en pandemi. Sjukvården, inte minst intensivvården, har gjort ett stort arbete för att upprätthålla donationsverksamheten och hålla i de senaste årens positiva utveckling, säger Agneta Holmström, chef för Nationellt Donationscentrum på Socialstyrelsen.

Behovet större än tillgången

Varje organdonator kan rädda upp till åtta människors liv. Även om årets resultat hittills är positivt är behovet av organ och vävnader fortsatt större än tillgången.

– En del hinner inte få en transplantation i tid. I oktober behövde de som stod på väntelistan sammanlagt 859 organ. För att fler organdonationer skall bli möjliga behöver fler ta ställning till om de vill donera sina organ efter döden, säger Helena Almén, utredare på Nationellt Donationscentrum.

Fler bör registrera sig

Det är till donationsregistret vårdpersonalen först vänder sig för att utreda donationsviljan när ett liv inte längre kan räddas, och de ser att personen skulle kunna vara en möjlig donator. De flesta svenskar är positiva till att donera organ och vävnader efter sin död. Ändå har bara en av fem registrerat sin inställning i donationsregistret. Donationsveckan, som i år infaller den 2–8 november, skall bidra till att fler gör sin vilja att donera känd. Under Donationsveckan 2019 inkom drygt 21 000 anmälningar. Av de cirka 1,7 miljoner svenskar som redan har registrerat sig är cirka 78 procent positiva till organdonation.

Källa: Socialstyrelsen (www.socialstyrelsen.se)