Roe v. Wade blir film

22 januari 2020

Det kontroversiella domslutet Roe mot Wade fyller 47 år den 22 januari. I en dom med sju mot två röster fastslog domstolen att amerikanska kvinnor har en "grundläggande" rätt till abort. Nu blir processen till Hollywoodfilm och avslöjar spelet bakom kulisserna.

Sedan den dagen har uppskattningsvis 61 miljoner aborter genomförts i USA. Även om aborterna har gått tillbaka de senaste åren var det fortfarande 862 320 aborter 2017. I det amerikanska rättssystemets historia har ingen annan dom haft så stora konsekvenser. Utan dessa aborter skulle USA vara en nation på cirka 400 miljoner medborgare.

Roe v. Wade är en verklig historia som nu blir storfilm. Den kände affärsmannen och Hollywood-personligheten Nick Loeb spelar rollen som den centrala karaktären Bernard Nathanson. Nick Loeb är filmens medproducent, medregissör och har dessutom bidragit till att skriva manuset. Filmen släpps senare i år. I en intervju med nyhetstjänsten MercatorNet berättade han om projektet:

– Bernard Nathanson var den som senare medgav att de vid den tiden hade ljugit om allt. Om alla bevis, all statistik, alla siffror som hjälpte till att driva deras abortagenda. De fabricerade siffrorna, säger Nick Loeb. Läs mer >> 

"Ett människoliv i livmodern"

Även Jane Roe var påhittat. Hon var pseudonymen till Norma McCorvey, de abortförespråkande advokaternas marionett. Hon gick senare över till pro-life-rörelsen och blev katolik. Bernard Nathanson, som dog 2011, var en av arkitekterna bakom Roe v. Wade. Han var en av grundarna av NARAL, den amerikanska lobbygruppen för abort. I början av 70-talet inrättade han Center for Reproductive and Sexual Health i New York, som han senare beskrev som den första och största abortkliniken i västvärlden. Han medgav att han ansvarade för 60 000 aborter och 5 000 av dem utförde han själv. Han aborterade till och med sitt och flickvännens barn.

Efter Roe v. Wade genomgick Bernard Nathanson en omvändelse och 1974 avvisade han abort efter att ha sett ett ofött barn på ultraljud. I en artikel i USA:s ledande medicintidskrift, New England Journal of Medicine, skrev han "jag tvivlar inte längre på att ett människoliv finns i livmodern från början av graviditeten". Så småningom blev han ledande i kampen för livet och blev också katolik.

"Jag drömde om barnet"

– När jag engagerade mig i projektet hade jag aldrig ens hört talas om Bernard Nathanson. Jag läste på och när jag läste Bernies böcker fann jag att hans berättelse återspeglade min egen. Inte bara min, utan mångas i min generation. Vi växte upp i en värld där vi inte trodde att det var något fel med att en kvinna ville ha abort – det är hennes kropp, hennes rätt. Det är som att pilla bort en sårskorpa, det är bara en klump celler. Vad visste jag? Jag föddes 1975. Ingen i skolan sa till oss att det finns ett barn där inne. Liksom Bernie var jag inblandad i aborter – inte 70 000 – men två med tidigare flickvänner. Jag drömde om barnet jag hade dödat. Det var surrealistiskt. Jag är inte religiös men tror på Gud. Jag sa till mig själv, wow, kanske har jag gjort detta enorma misstag och dödat mitt barn. Det hemsökte mig i många år. Jag ville också vara en ung pappa och kände att jag verkligen hade ställt till det. När jag lärde mig mer insåg jag att det verkligen är ett barn där inne, som känner smärta under de första veckorna och hjärtat slår. Så jag ändrade åsikt. Jag blev pro-life, berättar Nick Loeb.

Filmen berättar historien bakom kulisserna om hur domarna formade sina åsikter. Nick Loebs research visar att några av de sju som röstade för att skapa en rätt till abort var för livet men vek sig för offentlighetens och familjens påtryckningar.

Källa: MercatorNet (www.mercatornet.com)