Autonomi en myt när det gäller dödshjälp, konstaterar experter

I den ansedda tidskriften Psychiatric Times ifrågasätter två professorer i psykiatri om dödshjälp verkligen ger autonomi – självbestämmande – åt patienten. 

Ett av de viktigaste argumenten för att tillåta dödshjälp och läkarassisterat självmord bygger på begreppet autonomi. Ronald W. Pies och Cynthia M.A. Geppert, båda professorer i psykiatri, ifrågasätter idén om att det finns verklig autonomi för patienter som efterfrågar läkarassisterat självmord. De påpekar att det handlar mer om "läkarens autonomi" än patientens, eftersom det är läkaren som i slutändan beviljar eller nekar dödshjälp, vilket övertrumfar patientens beslutanderätt. Patienten överlåter sin autonomi till läkaren, vilket gör detta till "heteronomi", inte autonomi, menar de.

Pies och Geppert undersöker också andra kulturella modeller för "autonomi" än den västerländska huvudmodellen och konstaterar att autonomi verkar ha trängt undan andra mycket viktiga värden i medicinsk etik i detta sammanhang. 

Bristfällig bedömning

De pekar på hur läkarens bedömning om patientens autonomi kan vara ganska bristfällig och kräver en mycket djupare undersökning än en kort kapacitetsbedömning. Sann autonomi i detta sammanhang – för vilket de använder termen "autentisk frivillighet" – innebär frihet från hopplöshet, förtvivlan, känsla av främlingskap och kognitiva förvrängningar, som allvarliga sjukdomar kan ge upphov till. De förklarar att dessa "inre tvångsmedel" tillkommer till de "yttre tvångsmedlen", t.ex. från en familj som kan tjäna (praktiskt eller känslomässigt) på patientens död. 

Som erfarna psykiatriker konstaterar författarna att "en begäran om dödshjälp kan dölja djupare, underliggande önskemål eller fantasier – t.ex. kan begäran vara en förtäckt vädjan om att läkaren skall vara mer empatisk inför patientens situation, eller vara ett test av om läkaren fortfarande värdesätter patientens liv när döden närmar sig". Även om patienter som är obotligt sjuka inte uppfyller alla kriterier för en allvarlig depressiv sjukdom kan de ändå känna sig hopplösa, demoraliserade eller förtvivlade. Eller så kan patienterna uppleva en förväntad sorg över den förestående döden, ambivalens när det gäller assisterat självmord eller rädsla för att deras nära och kära, och till och med deras läkare, kommer att överge dem. "Patienten kan betrakta assisterat självmord, irrationellt, som den enda vägen ut ur förlust, konflikt och isolering. Dessa subtila känslomässiga tillstånd kan grumla omdömet och undergräva den rationella autonomin, men det kommer inte att upptäckas vid en kort, engångsbedömning av beslutsförmågan, som baseras på kognitiva faktorer", menar Pies och Geppert.

Källa: Psychiatric Times (www.psychiatrictimes.com)