Dålig kontroll av dödshjälp i Belgien, varnar forskare

Tre belgiska forskare konstaterar i en artikel i facktidskriften The Journal of Medicine and Philosophy att kontrollen av dödshjälp i Belgien har stora brister, såväl i efterlevnaden av lagen som i övervakningen.

Sedan 2002 har dödshjälp i Belgien och Nederländerna fått stå som förebilder för efterföljande länder. Kanada har följt efter och nu är även Portugal och Spanien på väg. I Belgien står dödshjälp för uppskattningsvis 2,4 procent av alla dödsfall, och många fler i den nederländska delen av landet, Flandern. Läs mer >> 

Ändå hävdar författarna till artikeln i The Journal of Medicine and Philosophy (doi.org/10.1093/jmp/jhaa031) att belgisk dödshjälp kan i princip vara både etiskt och juridiskt problematisk. Lagen utvidgas och skyddsåtgärderna ringaktas. Kommissionen som ansvarar för att övervaka att läkarna efterlever lagen är ineffektiv och driver till och med en dödshjälpsförespråkande agenda, menar artikelförfattarna med hemvist på universitet i Gent.

De gör tre huvudsakliga påståenden

• Lagen om dödshjälp har utvidgats från att gälla endast vid allvarliga och obotliga sjukdomar till att även inkludera äldre människor som är livströtta. Enligt den belgiska lagen från 2002 är dödshjälp vid "livströtthet" inte tillåten. Men läkare kan kringgå förbudet genom att diagnostisera "multisjuklighet" – flera sjukdomar samtidigt, som nästan alla äldre har – vilket är tillräckligt för att tillåta dödshjälp. Dryga 19 procent av alla rapporterade dödshjälpsfall under 2019 och 47 procent av alla rapporterade fall som inte befann sig i livets slutskede handlade om "multisjuklighet".
• Det obligatoriska samrådet med en eller två oberoende läkare är ingen verklig garanti för att allt går rätt till. De oberoende läkarnas uppgift är ganska begränsad, och, ännu viktigare, deras råd är inte bindande. Det slutgiltiga ansvaret att besluta om och utföra dödshjälp ligger hos den behandlande läkaren som kan ge den även mot (negativa) råd från de konsulterade läkarna.
• Kommissionen som övervakar dödshjälp i Belgien kan inte kontrollera att olika rättsliga kriterier uppfylls, och den har betydande befogenhet att tolka dödshjälpslagen som den anser lämpligt. I själva verket verkar kommissionen inte fungera som ett filter mellan läkare som ger dödshjälp och åklagaren, utan snarare som en sköld som förhindrar att potentiellt problematiska fall anmäls.

Exempel på hur systemet kan kringgås, enligt artikelförfattarna: Om dödshjälp begärs för ett psykiatriskt tillstånd, bör en psykiater konsulteras. Men om patienten dessutom lider av ytterligare ett tillstånd kan det omdefinieras som "multisjuklighet" och en läkare kan godkänna begäran, vilket tar bort behovet av en psykiatrisk överläggning.

Intressekonflikter

Övervakningskommissionen, som består av 16 ledamöter, präglas av intressekonflikter. Åtta av ledamöterna måste vara läkare och flera av dem, inklusive ordföranden Wim Distelmans, ger regelbundet dödshjälp. De kontrollerar alltså varandra och bör träda tillbaka om något av deras egna fall kommer upp – men det händer inte. Läs mer >> 

Kommissionens ineffektivitet syns tydligt på meritlistan. Under de 18 år som gått sedan dödshjälp legaliserades har den hänvisat bara ett ärende till åklagaren. Fallet hade filmats av ett filmteam från Australien som visade att det uppenbart stred mot lagen. Läs mer >> Ändå frikändes läkaren.

Kommissionen försvarar konsekvent lagens smidighet och hävdar att trots förekommande fel, när det gäller "icke-väsentliga" funktioner, upprätthålls de "väsentliga villkoren". Men artikelförfattarna påpekar att det inte finns någon rättslig grund för det påståendet. Kommissionen tilldelar sig lagstiftningsbefogenheter som den inte har, menar forskarna och hävdar att beslutsfattarna i Belgien borde vara förskräckta över det dåliga arbetet som görs när det gäller kontroll av dödshjälpslagen. Artikelförfattarna är inte optimistiska och avslutar med att undra om någon kommer ta dem på allvar.

Källor: MercatorNet (mercatornet.com) och BioEdge (www.bioedge.org)