FN-experter oroliga över den växande trenden för "rätten att dö"

"Funktionsnedsättning bör aldrig vara en grund för eller ett rättfärdigande av att ett liv avslutas, varken direkt eller indirekt". Det slås fast av FN:s experter på mänskliga rättigheter, som oroas över att allt fler länder och autonoma regioner antar lagar som tillåter läkarassisterat självmord och dödshjälp.

De oberoende experterna vid FN är Gerard Quinn, föredragande om de funktionsnedsattas rättigheter, Olivier De Schutter, föredragande om extrem fattigdom och mänskliga rättigheter samt Claudia Mahler, expert på de äldres mänskliga rättigheter.

– Vi är överens om att det aldrig kan vara ett väl motiverat beslut för en person som tillhör en skyddad grupp – vare sig det handlar om rasminoritet, kön eller sexuella minoriteter – att avsluta sitt liv för att man upplever lidande på grund av sin status. Funktionsnedsättning bör aldrig vara en grund för eller rättfärdiga att ett liv avslutas direkt eller indirekt, säger experterna.

Legaliserad dödshjälp och assisterat självmord skulle, enligt experterna, institutionalisera och auktorisera funkofobi, dvs. fördomar mot samt särbehandling och utestängande av personer med funktionsnedsättning. Det skulle också strida direkt mot artikel 10 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som kräver att stater skall se till att "personer med funktionsnedsättning verkligen får åtnjuta denna rätt på lika villkor som andra".

Universell aspekt av det mänskliga tillståndet

Experterna menar vidare att när assisterade självmord normaliseras för människor som inte är dödssjuka eller lider i slutet av sina liv, tenderar sådana lagar att vila på – eller dra styrka från – funkofobiska teorier om den inneboende "livskvaliteten" eller "värdigheten" som den funktionshindrades liv kan ha. Dessa teorier, som grundar sig i funkofobi och liknande stereotyper, har bestämt avvisats genom Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Funktionshinder är inte en börda eller ett tillkortakommande för en person, utan en universell aspekt av det mänskliga tillståndet.

– Under inga omständigheter bör lagen föreskriva att det kan vara ett väl motiverat beslut för en person med funktionsnedsättning som inte är döende, att avsluta sitt liv med statens stöd, fastslår experterna.

De betonar också att även när tillgången till läkarassistans vid döende är begränsad till patienter i slutet av livet eller till dem med en terminal sjukdom, är dödshjälp fortfarande farlig. Människor med funktionsnedsättning, äldre personer och särskilt äldre personer med funktionsnedsättning, kan känna sig subtilt pressade till att avsluta sina liv i förtid på grund av attityder och bristen på lämplig vård och stöd.

– Andelen personer med funktionsnedsättning som lever i fattigdom är betydligt högre, och i vissa länder dubbelt så stor, som andelen personer utan funktionsnedsättning. Funktionshindrade som dömts att leva i fattigdom på grund av bristande socialt skyddsnät kan besluta att avsluta sina liv i förtvivlan, påpekar experterna.

Rätten till liv

Experterna uttryckte också oro över att personer med funktionsnedsättning, liksom deras organisationer, inte involveras i utformningen av lagstiftningen om läkarassisterat självmord och dödshjälp.

– Det är ytterst viktigt att människor med funktionshinder, i alla åldrar och bakgrunder, hörs när man stiftar lagar, policyer och regler som påverkar deras rättigheter, och detta gäller särskilt när vi pratar om rätten till liv. Varje stat måste säkerställa att personer med funktionsnedsättning och deras organisationer deltar i lagstiftningsprocesser som berör dem, inklusive när det gäller assisterat döende. Varje stat är skyldig att främja, skydda och uppfylla mänskliga rättigheter och respektera allas rätt till liv på lika villkor, påpekar experterna. Läs mer >> 

Källor: MercatorNet (mercatornet.com) och Scoop (www.scoop.co.nz)