Nyfödda i Belgien får dödshjälp utan stöd i lagen

En aktuell studie från Belgien visar att det förekommer dödshjälp av spädbarn efter att läkare konstaterat att det inte finns "något hopp om en uthärdlig framtid". Men den grunden för att bevilja dödshjälp saknar stöd i belgisk lag.

Mellan september 2016 och december 2017 har 24 spädbarn fått dödshjälp i Belgiens landsdel Flandern under sitt första levnadsår. Trots att det är olagligt i Belgien verkar ingen myndighet vilja ta tag i det. Den belgiska lagen tillåter dödshjälp till minderåriga endast om ungdomen är beslutskompetent och vid medvetande när begäran om dödshjälp framförs. Läs mer >> 

I sin avhandling, som ligger till grund för studien (doi.org/10.1136/archdischild-2021-322108) hänvisar forskare vid fria universitetet Bryssel (VUB), Laure Dombrecht, till en liknande studie från 1999-2000. Sedan dess har andelen nyfödda som får dödshjälp genom injektion av dödliga substanser ökat från sju till tio procent.

Bland det som anses vara "medicinska beslut i livets slutskede", och som berör 61 procent av dessa barn, skiljer studien mellan å ena sidan beslut om att inte påbörja eller att stoppa "livsuppehållande behandling" (t.ex. respirator) och å andra sidan beslut om att ge barnet vissa ämnen. Termen dödshjälp/eutanasi förekommer dock inte i texten. 

Syfte med behandlingen

När det gäller läkarens syfte med åtgärden skiljer man i studien mellan tre situationer. I det första scenariot har läkaren inte för avsikt att orsaka eller påskynda barnets död, men överväger den potentiella effekten av att påskynda döden (t.ex. beslut att inte ge antibiotika, ge morfin eller lugnande medel). Det andra scenariot är en situation där den potentiella effekten av att påskynda döden inte är det primära målet, men där läkaren delvis strävar efter det. Det tredje scenariot är att läkaren uttryckligen har för avsikt att orsaka döden (t.ex. injektion av ett dödligt muskelavslappnande medel). 

Medan de etiska övervägandena i fråga om det medicinska beslutet skiljer sig åt i sak beroende på om det gäller det första eller andra scenariot (död som inte är avsedd respektive avsedd död), klassificeras fallen i studien varken enligt dessa två avsiktskategorier, hänvisar till distinktionen att avstå från eller dra tillbaka läkemedel, eller understryker den relevanta moraliska faktorn att ge dödliga läkemedel. Proportionalitetskriteriet (vid avslutande av behandling eller dosering av substanser) nämns inte heller, trots att det är avgörande för bedömningen av läkarens syfte.

Villkorligt godkännande

Läkare som gett nyfödda dödshjälp med en dödlig injektion uppgav i 91 procent av fallen att huvudskälet till deras agerande var att det inte fanns något hopp om en "uthärdlig framtid" för barnet. Barnet hade alltså en verklig chans att överleva, men läkargruppen – i samförstånd med föräldrarna – ansåg att barnets liv inte var värt att leva.

Varför avviker läkare från den rättsliga ramen när det gäller barn som inte kan uttrycka sig?

Studieförfattarna tar upp frågan om behovet av en ram för denna praxis, liknande Nederländernas Groningenprotokoll. Men en sådan "ram" skulle i själva verket innebära ett villkorligt godkännande av att läkare avlutar spädbarnens liv, varnar European Institute of Bioethics.

Källa: European Institute of Bioethics (www.ieb-eib.org)