Dödshjälp vid anorexia, föreslår specialist på ätstörningar

En ledande specialist på ätstörningar har föreslagit att patienter med svåra fall av anorexia nervosa skall få tillgång till läkarassisterat självmord. Förslagen kritiseras för att bana väg för att dödshjälp skall kunna erbjudas även vid helt andra typer av diagnoser än hittills.

Den amerikanska läkaren Jennifer Gaudiani hävdar i facktidskriften Journal of Eating Disorders att patienter med terminal anorexia nervosa, som är allvarligt fysiologiskt påverkade och vars lidande i livets slutskede beror på både psykisk och fysisk smärta, bör få tillgång till dödshjälp där det legaliserats – precis som andra patienter i livets slutskede.

I den amerikanska delstaten Colorado, där Jennifer Gaudiani driver en klinik för patienter med ätstörningar, är läkarassisterat självmord tillåtet. Anorexia nervosa har den näst högsta dödligheten av alla psykiska störningar efter drogmissbruk. Men den är normalt behandlingsbar.

Jennifer Gaudiani anser att det finns anorexia-patienter som i själva verket lider av en annan sjukdom – svår och långvarig anorexia nervosa. Patienterna är äldre än 30 år, all tidigare behandling har misslyckats och beslutsförmågan att göra ett rationellt val att sluta försöka förlänga livet kvarstår.

I sin fallstudie berättar hon om tre av sina patienter, som valde att ge upp kampen mot sin sjukdom för att dö. Berättelserna är dystra – en av patienterna är postumt författare till artikeln – och Jennifer Gaudiani anser att försöket att få patienten att äta ordentligt i grunden är en betungande behandling. Enligt hennes bedömning var deras psykiska sjukdom svårbehandlad och fall för läkarassisterat självmord.

Vård i livets slutskede

Detta framgår dock inte tydligt av berättelserna, som presenteras i Gaudianis artikel. I den första vägrade Aaron, en 33-årig man, behandling. Han bad inte om läkarassisterat självmord. Jessica, en 36-årig kvinna, fick dödshjälp och dog omgiven av sin familj. Artikelns medförfattare, Alyssa, en 36-årig kvinna, som hade kämpat med anorexia nervosa i 15 år, fick ett recept för assisterat självmord men dog på hospice utan hjälp.

Jennifer Gaudiani ber sina kolleger att erkänna att det finns något sådant som terminal anorexia nervosa och att läkarassisterat självmord är lämplig vård i livets slutskede för dessa personer. Hon betonar att läkarassisterat självmord inte är självmord: "Läkarassisterat självmord erbjuds personer vars död är oundviklig inom sex månader på grund av en underliggande sjukdomsprocess; det ger patienten möjlighet att välja hur den skall dö, inte om den skall dö eller inte. Det är inte ett sätt att begå självmord", hävdar Jennifer Gaudiani.

En behandlingsplan

Bioetikern Wesley J. Smith är kritisk mot Gaudianis förslag och skriver i tidningen National Review att detta tillvägagångssätt är att "överge" sina patienter. "Varför inte tillåta en avsiktlig, dödlig läkemedelöverdos som ’behandling’ vid drogmissbruk? När man väl öppnar dörren genom att omdefiniera diagnosen som ’terminal’ kommer man inte att kunna hålla andra ute. När psykiatern ger upp sina psykiskt sjuka patienter – och faktiskt tillåts hjälpa dem att begå självmord – vem kommer då att försvara värdet och den fortsatta betydelsen av patientens liv? Hur kommer dessa mycket olyckliga människor att hållas bland oss under sina mörkaste dagar?", undrar Wesley J. Smith.

Psykiatern Mark Komrad går i samma spår. Han varnar i ett mejl till Respekt: "förvänta dig många fler psykiatrifall, eftersom de amerikanska lagarna inte är inriktade på någon särskild diagnos, utan snarare på en ’terminal’ prognos. Om det kan hävdas att ett fall är ’terminalt’ kan detta omfatta alla tillstånd, även psykiska. Detta är början på en rörelse för att hävda att vissa psykiska sjukdomar är obotliga, och argumentet att självmord i dessa fall inte bör förhindras utan faktiskt tillhandahållas om det begärs – som en ’behandlingsplan’". Läs mer >> 

Källor: BioEdge (bioedge.org) och National Review (www.nationalreview.com)