Kyrkan manar italienska politiker att inte öppna fördämningarna till dödshjälp

Flera framstående företrädare för Vatikanen, däribland påve Franciskus, har fördömt dödshjälp och assisterat självmord, samtidigt som det italienska parlamentet arbetar med ett lagförslag om dödshjälp och förbereder sig för att utvärdera en petition om en folkomröstning i frågan. Katolska kyrkan vill hellre se en satsning på den palliativa vården.

I sin generalaudiens den 9 februari, som ägnades åt den kristna synen på döden, varnade påve Franciskus både för meningslös förlängning av livet och för att påskynda döden genom dödshjälp.

— Efter att ha gjort allt som står i människans makt för att bota sjuka är det omoraliskt att ägna sig åt meningslös behandling. Vi måste följa människor mot döden, men inte provocera fram döden eller underlätta en form av självmord. Rätten till vård och behandling för alla måste alltid prioriteras, så att de svagaste, särskilt äldre och sjuka, aldrig överges. Livet är en rättighet, inte döden, som måste välkomnas, inte administreras. Denna etiska princip gäller för alla, inte bara för kristna eller troende, påpekade påven i sin audiens.

Politisk oenighet

Italiens författningsdomstol avkriminaliserade assisterat självmord 2019 på vissa villkor, som innebär att lokala hälsovårdsmyndigheter och en etiknämnd måste godkänna varje begäran. Men den beslutade också att parlamentet måste anta en lag som reglerar assisterat självmord. Läs mer >> Italiens underhus diskuterade i förra veckan ett lagutkast, som ger terminalt sjuka patienter tillgång till assisterat självmord inom vården. Än så länge råder politisk oenighet om lagförslaget. Ledamöterna måste besluta om cirka 200 föreslagna ändringar.

Dödshjälpsförespråkare hävdar att assisterat självmord bör vara tillgängligt för patienter som lider av obotliga sjukdomar eller outhärdlig smärta och som redan får palliativ vård, medan motståndarna säger att lagen inte bara skulle bryta mot kristna principer, utan också mot den hippokratiska eden som läkare har tagit på sig för att behandla de sjuka.

I somras samlade dödshjälpsförespråkare över en miljon underskrifter för en planerad folkomröstning i frågan. Underskrifterna och de juridiska argumenten lämnades till domstolen i veckan och överläggningarna om folkomröstningen väntas börja i mitten av denna månad.

En fördämning har öppnats

— Det finns påtryckningar för dödshjälp som kommer från en radikal rörelse. Författningsdomstolen öppnade dörren. Men det saknas fortfarande regler och gränser. Allt kan bli föremål för missbruk. Det finns nu två alternativ, antingen antar parlamentet inte lagen, och då vet vi inte vad som kommer att hända med domstolens beslut, eller så antas en lag som lyckas begränsa missbruk, stärka den palliativa vården och bromsa folkomröstningsprocessen för dödshjälp, säger monsignor Renzo Pegoraro, kansler för Påvliga livsakademin.

Monsignor Pegoraro förklarar vidare att kyrkan vill förhindra att en fördämning öppnas. Därför manas parlamentet att införa "bästa möjliga lag", en lag som "begränsar så mycket som möjligt" och som undviker att trivialisera assisterat självmord.

Ett paradigmskifte i vården

Vid en konferens i Rom i förra veckan om dödshjälp påpekade kardinal Giovanni Battista Re, dekanus för Vatikanens kardinalskollegium och prefekt emeritus för biskopskongregationen, att döende "behöver behandling och mediciner, men de har ett stort behov av kärlek, närhet, lyssnande och stöd":

— Dödshjälp går precis i motsatt riktning eftersom det är en i sig självt orättfärdig och grym handling. Varje medverkan till dödshjälp eller assisterat självmord är en allvarlig synd eftersom det går emot livet självt, sade kardinalen under paneldebatten.

Kardinal Luis Ladaria, prefekt för Vatikanens troskongregation, konstaterade i ett brev till konferensen att "de senaste årens främjande av dödshjälp och assisterat självmord på internationell lagstiftningsnivå representerar ett paradigmskifte i vården av sjuka i livets slutskede" och som kan " beskrivas med uttrycket 'slit och släng'-kultur eller att det finns liv som inte räknas som värda att leva". Kardinalen hänvisar till Troskongregationens brev Samaritanus bonus, som säger att "det faktum att en sjukdom är obotlig kan inte betyda att vården har upphört".

— Kyrkan föreslår en lösning: palliativ vård, säger monsignor Pegoraro.

Källor: CRUX (cruxnow.com), Aleteia (aleteia.org) och EuroNews (www.euronews.com)