Motsägelsefullt framtidsscenario i The Lancet

The Lancet är en av världens ledande medicintidskrifter. Några av tidningens mest inflytelserika publikationer är rapporter från dess "kommissioner" för beslutsfattare. Det är policydokument av experter, som identifierar de mest angelägna frågorna inom vetenskap, medicin och global hälsa. Med tanke på covid-pandemin och att allt fler länder legaliserar dödshjälp kunde den senaste rapporten, Lancet Commission on the Value of Death, inte vara mer aktuell.

Rapporten (https://doi.org/10.1016/S0140-6736(21)02314-X) belyser döden från en rad filosofiska och teologiska synvinklar till sociologi om "dödssystem" och ekonomiska och tekniska påtryckningar för att medikalisera döden.

Det övergripande temat är att hälso- och sjukvårdssystemen och de sociala systemen runt om i världen misslyckas med att ge adekvat och medmänsklig vård till döende och stöd till deras anhöriga. Dagens överbetoning av aggressiva behandlingar för att förlänga livet, de stora globala ojämlikheterna när det gäller tillgången till palliativ vård och de höga sjukvårdskostnaderna i livets slutskede har lett till att miljontals människor lider i onödan i livets slutskede, anser kommissionen.

Den efterfrågar att allmänhetens attityder till döden och döendet bör "viktas om", bort från ett snävt, medicinskt synsätt och mot en medmänsklig samhällsmodell, där lokalsamhällen och familjer samarbetar med vård och social omsorg för att ta hand om döende människor.

— Under covid-19-pandemin har många människor dött den ultimata medicinska döden, ofta ensamma med maskerad personal på sjukhus och intensivvårdsavdelningar. Den enda möjligheten till kommunikation med anhöriga var digitalt. Hur människor dör har förändrats dramatiskt under de senaste 60 åren, från en familjehändelse med tillfälligt medicinskt stöd till en medicinsk händelse med begränsat familjestöd. Det behövs en grundläggande omprövning av hur vi tar hand om de döende, våra förväntningar på döden och de förändringar som krävs i samhället för att återupprätta balansen i vårt förhållande till döden, säger Libby Sallnow, palliativmedicinare från Storbritannien och medordförande i kommissionen.

"Assisterat döende"

Michael Cook, redaktör för MercatorNet, anser att The Lancets rapport är ett genomtänkt, klokt och medmänskligt dokument. Gång på gång återkommer den till det centrala temat att "döden och döendet måste erkännas som inte bara något normalt utan också något värdefullt".

Han beklagar dock att författarna använder termen "assisterat döende" i stället för assisterat självmord och dödshjälp och att de ser det som en del av vården i livets slutskede. Majoriteten av kommissionens medlemmar är antingen neutrala i frågan eller för dödshjälp. Textavsnittet som behandlar "assisterat döende" och livsslutsdirektiv skrevs inte av en läkare, utan av sociologen Celia Kitzinger från universitetet i Cardiff. Hennes specialområden är feminism, homosexualitet och samtalsanalys, vilket kan anses vara ett ovanligt val för att skriva det kanske mest kontroversiella avsnittet, anser Michael Cook. 

I själva verket undergräver större delen av rapporten argumenten för assisterat självmord och dödshjälp. Den betonar att smärta sällan är orsaken till dödshjälpbegäran: "Det är snarare en känsla av att bli till en börda och en förlust av mening än outhärdliga fysiska symtom, som är drivkraften bakom frågan efter ’assisterat döende’. En ’känsla av smärtsam ensamhet’, ’smärtan av att inte betyda något’ och en känsla av att deras ’livshistoria har tagit slut’ påverkade önskan om att döden skulle komma tidigare."

Rapporten påpekar även att "nya relationer kan motverka ensamhet och självmordstankar". Man föreslår en "realistisk utopi" för döden på 2000-talet där döden är mer relationell, där varje döende person omges av ett "omsorgsnätverk" där döden, "om än inte alltid välkommen, har ett oundvikligt syfte och värde". Detta är den palliativa vårdens filosofi, men i rapporten talas det mer om "assisterat döende", vårdplanering och livsslutsdirektiv än om den palliativa vårdens framtid.

Framtidsspaning

Michael Cook konstaterar att det är svårt att undgå intrycket att denna på många sätt imponerande rapport förbereder sina läsare för en framtid där assisterat självmord och dödshjälp är standardalternativet för döden, snarare än palliativ vård.

Ett avslutande avsnitt i rapporten ägnas åt framtidsspaning. Fem scenarier beskrivs. Det femte är att "assisterat döende blir en del av den allmänna hälso- och sjukvården" i nästan alla höginkomstländer och i många medel- och låginkomstländer. Det kommer att vara "tillgängligt inte bara för dem som bedöms vara i livets slutskede, utan också för alla människor med outhärdligt lidande, de som utvecklar demens och de som är 'livströtta'". "Det är strängt reglerat men tillhandahålls av många vårdgivare, inklusive dem som arbetar med palliativ vård, och i vissa länder dör upp till en av fyra personer genom dödshjälp", heter det i The Lancet.

Michael Cook anser att Lancets framtidsscenario är skrämmande när en av fyra dödsfall kommer att ske genom dödshjälp. Han undrar hur det kommer att påverka läkarrelationen och befarar att den palliativa vården kommer att försvinna. I rapporten betonas hur lågt de flesta regeringar redan nu prioriterar den palliativa vården.

Källa: MercatorNet (mercatornet.com)