”Präster, engagera er mot dödshjälp!”

I Kanada, som är på väg att öppna för dödshjälp för psykisk sjuka, uppmanar Charles Lewis, frilansskribent och tidigare redaktör på tidningen National Post, präster att engagera sig mot dödshjälp. Uppropet återges här, eftersom det är relevant även i Sverige, där allt fler krav på dödshjälp dyker upp. Precis som man lovade i Kanada inför legaliseringen hävdar Sveriges dödshjälpsförespråkare att det kommer begränsas till en liten grupp.

Charles Lewis skriver: ”Vi är på väg in i galenskap. I mars nästa år kommer psykiskt sjuka att kunna få dödshjälp i Kanada. När den statligt sanktionerade döden trädde i kraft 2016 fick vi veta att endast de som är vid sina sinnens fulla bruk skulle vara berättigade. Vi vet nu att det var en lögn.

Att döda psykiskt sjuka för oss in på ett område som Tredje riket minerade. De som inte passade in i profilen för övermänniskor hade ingen rätt att äta de friska människornas mat. Nazisterna kallade det för barmhärtighetsmord. De hävdade att de lindrade personens och de ’belastade’ familjernas lidande när de tog hand om sådana defekta människor”, berättar Charles Lewis.

Ett val?

Han skriver vidare: ”Naturligtvis erbjöd nazisterna det inte som ett val. Men när våra läkare börjar erbjuda döden till Kanadas psykiska sjuka medborgare, hur mycket av ett verkligt val kommer det då att vara?

Under många år fick de som led av psykisk sjukdom, särskilt de som tänkte på eller försökte ta sitt liv, hjälp att komma över sina problem. Och allteftersom tiden har gått har mediciner utvecklats för att hjälpa dem som behöver sådana. Därför tycker jag att det är märkligt att regeringen, just när läkekonsten kan erbjuda verklig lindring för många, vill erbjuda en dödlig injektion. Är detta ett framsteg?”, undrar Charles Lewis.

”För några veckor sedan insåg jag att jag inte hade hört ett ord från predikstolen om något av detta. Dödshjälp, för vem det än används, är en dödssynd. Jag bestämde mig för att skriva till ett femtontal präster som jag känner och be dem att börja tala om detta innan det är för sent. Jag skrev:

’Jag ber er alla att börja ta itu med det här ämnet och samla era församlingar för att börja göra något: skriv till parlamentsledamöter, utbilda församlingsmedlemmar, hitta sätt att protestera, dela ut litteratur i slutet av mässan, skriv petitioner ... och allt annat som ni kan komma på. Jag inser att ni alla har stora ansvarsområden och lite tid. Men det här är en nödsituation.’”

”En chans för kyrkan”

Charles Lewis berättar vidare att han påpekade i brevet att vid tiden för legaliseringen hade cirka 80 procent av kanadensarna inget emot dödshjälp. ”Sjuttio procent av katolikerna var också för att staten skulle erbjuda döden till de döende. Sedan noterade jag att en opinionsundersökning i juli visade att endast 45 procent stödde en utvidgning av läkarassisterat självmord till att omfatta vuxna som diagnostiserats med allvarlig psykisk sjukdom”.

”Det betyder att det finns en chans att stoppa detta”, påpekar Charles Lewis. ”Aldrig i den moderna dödshjälpsdebatten har vi haft den allmänna befolkningen på vår sida i en livsfråga. Detta är en chans för kyrkan att ta ledningen i en stor moralisk strid. Och genom att hjälpa till att stoppa dödandet av psykiskt sjuka kan vi också förklara för våra sekulära vänner, och även för katoliker, varför vi är emot dödshjälp i allmänhet.

Tyvärr svarade bara en präst på min fråga. Jag är säker på att de var upptagna. Ändå måste jag fråga: Vad gör de? Varför talar de inte på ett kraftfullt sätt? Kanske finns det några där ute som uttalar sig och har planer på att försöka stoppa detta och de har min respekt”, beklagar Charles Lewis.

Han skriver vidare att ”något säger mig att vi är på väg in i ännu en utvidgning av dödshjälp, ännu en utvidgning av regimen mot livet”.

”Ve mänskligheten”

Charles Lewis fortsätter: ”En djupt religiös man som är engagerad i den katolska världen berättade för mig att han inte tror att det finns något vi kan göra. Statsmakten bryr sig inte om vad vi tycker. En präst berättade för mig för några år sedan att han var orolig för att förolämpa sina liberala församlingsmedlemmar. Kan någon som är för dödshjälp vara en god katolik?”

Charles Lewis hänvisar sedan till biskop Clemens August Graf von Galen, som vågade uttala sig mot nazisternas eutanasiprogram: ”Vem kommer då att kunna lita på sin läkare? Kanske kommer läkaren att rapportera patienten som ’improduktiv’ och få order att döda denne. Det är otänkbart vilken degenerering av moralen, vilken allmän misstro som kommer att finna sin väg till och med in i familjen, om denna skrämmande doktrin tolereras, tas upp och följs. Ve mänskligheten ...”

”Om vi inte försöker stoppa detta kommer vi att se tillbaka en dag och känna skam. Vi kommer bara att vara ytterligare några av de många människor som rycker på axlarna och säger att det inte angår oss. Det vore synd”, varnar Charles Lewis.

Källa: Catholic Register (www.catholicregister.org)