Världsläkarförbundet skyddar samvetsfrihet

I flera länder runt om i världen hotas principen om samvetsfrihet inom vården. Att få vägra medverka vid abort och dödshjälp har ifrågasatts från flera håll – även av bioetiker.

En som ifrågasätter lämpligheten av samvetsfrihet är filosofen och bioetikern Julian Savulescu, som är verksam vid universitetet i Oxford: ”En läkares samvete har ingen plats i modern läkarvård”, skriver Savulescu i PubMed Central. (doi:10.1136/bmj.332.7536.294)

Även Europaparlamentet har kallat samvetsfrihet för ”att vägra medicinsk vård”. Läs mer >> 

Många läkare och sjuksköterskor ser dock samvetsfrihet som en grundläggande del av deras verksamhet. Läs mer >> 

Mitt i denna kontrovers håller Världsläkarförbundet (WMA) på att utveckla sin policy för samvetsfrihet. WMA är ett internationellt förbund som företräder 115 nationella läkarföreningar. WMA:s experter träffades i Washington DC i början av augusti för att slutföra ändringar i sin internationella policy för medicinsk etik (ICoME). Det mest omstridda förslaget var obligatorisk remiss – att läkare som motsätter sig dödshjälp och andra kontroversiella ingrepp skall vara skyldiga att remittera till en läkare som är villig att utföra det.

En kompromiss

Det fanns ett starkt motstånd mot detta förslag, vilket framgick av ett öppet brev som organiserades av det brittiska Anscombe Bioethics Centre. Läs mer >> Det undertecknades av över 100 läkare och medicinsk-etiska experter. För närvarande föreskriver WMA:s policy att ”ingen läkare bör tvingas att delta i dödshjälp eller assisterat självmord, och ingen läkare bör heller vara tvungen att fatta beslut om remiss i detta syfte”.

En kompromiss nåddes och ett reviderat utkast kommer att behandlas vid WMA:s generalförsamling i Berlin i oktober. Kompromissen kommer att kräva att patienten omedelbart skall informeras ifall läkaren har en invändning av samvetsskäl och om patientens rätt att konsultera en annan kvalificerad läkare. Den kommer också att föreskriva att patienten skall få tillräcklig information för att kunna inleda en sådan konsultation. Patienten får inte skadas eller diskrimineras och dennes hälsa får inte äventyras. Värt att notera är att kompromissen inte föreskriver obligatorisk remiss.

De som stöder samvetsfrihet är lättade:

— Om dessa förslag hade godkänts hade effekten på läkaryrkets etiska verksamhet varit djupgående. Läkare skulle vara tvungna att tillhandahålla eller direkt hänvisa patienter till läkarassisterat självmord, abort, könsbyteskirurgi och andra oetiska åtgärder, säger Tim Millea från Catholic Medical Association.

Samvetsfrihet mot förfarande – inte person

Anscombe Bioethics Centre ger en bakgrundsbeskrivning till oppositionens ståndpunkt om obligatorisk remiss:

”Det finns mer omfattande konsekvenser av att kräva obligatorisk remiss i samband med samvetsfrihet. Om till exempel en läkare av samvetsskäl motsätter sig ett rättsligt sanktionerat medicinskt förfarande är skyldig att identifiera och konkret hänvisa till en annan läkare som inte motsätter sig detta, kan en läkare som motsätter sig deltagande i ’förstärkta förhör’, dödsstraff, tvångsmatning av en fånge som hungerstrejkar eller konverteringsterapi i vissa jurisdiktioner tvingas att underlätta dessa förfaranden genom att konkret hänvisa till en annan läkare. Att kräva att en samvetsvägrare underlättar genomförandet av ett förfarande som han eller hon har en allvarlig etisk invändning mot är emellertid ett direkt angrepp på hans eller hennes samvete och moraliska integritet.

En principiell invändning av samvetsskäl gäller alltid ett förfarande och inte en person. Läkare får inte vägra att behandla en viss patient eller grupp av patienter på grund av övertygelser om dem som inte har något samband med förfarandets medicinska lämplighet. Läkare får i synnerhet inte vägra att behandla brottslingar eller fientliga soldater eller vägra att behandla hälsokonsekvenser av patientens livsstil, val eller övertygelser.”

Samvetsfrihet har debatterats i WMA sedan 2018. Processen för att revidera policyn leddes av experter från mer än 20 länder. De diskuterades vid fyra regionala konferenser, en konferens ägnades särskilt om läkares samvetsvägran samt ett samråd med WMA:s medlemmar.

Källor: BioEdge (bioedge.org) och MercatorNet (mercatornet.com)